Skolans största misstag?

Utover bristande objektivitet och djup i samtliga humanistiska skolamnen sa satts det aldrig nagon press pa elever att utveckla intressen utanfor skolan.

Som arbetande i England sa marks det vilken overvaldigande fordel alla elever har har gentemot svenska barn eftersom de redan i en tidig fas utvecklar intressen via skolan som hjalper dem att utveckla kontaktnatverk samt andra formagar som ledarskap/organisationsformaga/laganda. Visst kan barn/ungdomar i Sverige ocksa utveckla dessa formagor till samma grad men oftast sa vet de inte hur man bevisar detta nar det kommer till CV;et eller intervjun. Det ar ju lojligt att manga svenska ungdomar inte inser fordelarna med att plocka sadanna fardigheter forrens jobbsokandet star pa dorrtrappan. Javla jantelagen gor ju larare livradda for att pressa barn till att utmarka sig genom intressen utanfor skolan.

En lärare när jag gick i femte klass hintade om att månlandningarna aldrig ägt rum. Det får man såklart tro, men framförallt som lärare för 12-åringar tycker jag man ska hålla sig till den officiella historieskrivningen. Eller åtminstone stanna vid att: "det finns människor som tror att det inte har hänt".

Detta finner jag intressant, skolklubbar och liknande är vanligt förekommande i flera länder men i Sverige är det mycket ovanligt. Det ger ju förutom en fördjupning i intresset många andra positiva effekter som du påpekar. Svenska skolan och eleverna skulle nog påverkas mycket positivt av skolklubbar inom olika områden.
Som många i tråden påpekar har elevernas självständighet blivit för stor och avsaknad av press samt auktoritet gentemot lärare gör skolan till en sandlåda med tafatta lekar utan struktur och engagemang.