är livet kort eller lång?

Livet är otroligt långt. Det äldsta kända är 3,7 miljarder år sedan. Men om du menar ditt så får du allt ta och dö först. Sedan får du svar.

Rumtiden är krökt, krökt av vikten av allt som finns synligt eller ej, så det kan vara svårt att besvara. Alltets början och slut är illa begripna, liksom livet och ens födelse. Döden är däremot lätt att förstå, folk har instinktiv respekt för den. The Walk away from the deal, liksom. Alla fattar det de inte kan greppa. På nåt sätt inser allt levande att det har nånting att förlora, och håller kvar vid det även utan att veta vad det är. Överlevnad och kunskap är trots allt två väsensskilda funktioner.

Jämfört med halveringstiden för Väte-7 är livet tämligen långt och jämfört med halveringstiden för Tellurium-128 ganska så kort

Om man har en stor dase/FB-dase så är livet kort – tiden går snabbt när man har roligt. Om man har ett skarpt intellekt så är livet långt – livet är en tragedi för den som tänker. Eller så har man båda, eller mittemellan och då handlar det om prioriteringar.

Tiden är relativ:

Hur långsamt/snabbt går tiden för den som sätter sig på en varm spispanna på högsta effekt, och för den som är i sällskap med en ljuvlig kvinna?

För mig växlar det.

Med vänliga hälsningar,
Windom 'Valet' Earle31