Kris

Jag tror jag har blivit drabbad av en kris. Såg att mycket stämde på den här sidan: https://en.wikipedia.org/wiki/Quarter-life_crisis

Jag är mellan den åldern, allt känns tomt och förvirrat. Mina gamla intressen tycker jag inte är roliga längre. Förut kunde jag t.ex. droppa MDMA och fånga en drös med tjejer. Alltid tjejer som bloggade om mig. Men nu är jag osäker på mina intressen. Allt som brukade vara skit kul att göra vågar jag inte göra längre. Eller att gå på krogen på kokain och ragga på allt och alla. Det levde jag för. Var alltid ute på sommaren i solen och kunde arrangera fester m.m. Men det känns så långt bort nu. Vet inte vad jag vill. Kommer detta att gå över? Säg att det är en fas kanske?

Min åsikt: De där noga definierade faserna som vissa tomtar brukar tycka om att rada upp är bara bluff. "Faser" kan komma när som helst, och de behöver inte knytas till en ålder bara för att det ser bra ut på pappret.

Bara flummiga akademiker som funderat för länge, och fått artiklar publicerade, tror att det finns. Vissa av de som fått en doktorshatt borde fått en dumstrut istället.

Den "Quarter-Life Crisis" de försöker hitta indicier för, kan liknas vid den omställning vissa får när de går i pension. Det vill säga en stor förändring, som personen kan ha sett fram emot, men de upptäcker att det var inte så positiv som de förväntat sig.

För den som är yngre är det inte pension, utan från skola, provanställning(ar), hamnar de till sist i ett fast långtråkigt arbete. Ofta finns inget långsiktigt att se fram emot. Från att ha planer kring hur varje år kommer innebära nya saker, så ser närstkommande 10 år likadana ut.

Kombinera med bekanta som pga familj, arbeten, så sakteliga försvinner iväg eller får andra värderingar och drar sig undan, så blir det mycket förändringar som kan upplevas till det sämre. Både dagtid/arbetstid och fritid med andra ord.

Detta kan resultera i en form av depression. Missmod, brist på initiativ, likgiltighet. (Om du likt Wikipedia artikeln känner dig "lost, scared, lonely or confused" kan det nog bero på att du känt efter för mycket och hittat dem som en enkel förklaring.)

Problemet är övergående.
Skulle det kännas akut får du söka professionell hjälp.

Under tiden kan du försöka hitta någon hobby, eller slita med karriären. Att träna på något gym, och kämpa med skrot är ger oftast bra resultat både i skallen och kroppen, om du är pigg nog att släpa dig dit.

Klart det är en fas, du stegar in i vuxenlivet. Nya grupperingar beroende på vägval. Beroende på vilka vägval du gör, påverkar de vilka du umgås med.

Det blir ju verkligen en gallring efter gymnasiet. Beteenden och intressen förändras därefter, du hittar nog vart du vill!