gabrielle2s egna texter

Nu skall jag skriva den vackraste text jag vet och en annan dag vad vi låtit oss gjort med denna vackra text .

Du gamla du fria. Du fjällhöga Nord.
Du tysta. Du glädjerika sköna.
Jag hälsar dig vänaste land uppå jord.
Din sol.Din himmel.Dina ängar gröna.
Din sol .Din himmel.Dina ängar gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar.
Då ärat ditt namn flög över jorden.
Jag vet att du är och jag vet att du blir vad du är.
Ja jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja jag vill LEVA jag vill DÖ i Norden.

Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land . Din trohet till döden vill jag svära med håg och med hand. Din fana högt den bragderika bära.
Din fana högt den bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa för hem och för härd, för Sverige den kära fosterjorden.
Jag byter dig ej mot allt i en värld.
Nej jag vill leva jag vill dö i Norden.
Nej jag vill leva jag vill döööö i Norden.

Vi har glömt bort texten och innebörden.
Jag skall en dag framöver här visa er hur texten ser ut idag och som jag ser det.

Nu har jag skrivit färdigt.
Så här sjunger vi idag.

Vi hånar och spottar på fjällhöga Nord.
Du bortskämda glädjelösa sköka.
Vi våldtar dig vänaste Moder uppå jord.
Vårt folk. Vår Moder. Våra landsmäns rövar.
Vårt folk. Vår Moder. Våra landsmäns rövar.

Vi hatar vårt arv i från fornstora dag och sprider ett hånfullt självförakt runt vår jord.
Du vet inte längre vem du ska va och väljer att dö som ingenting.
Du vet inte längre vem du ska va och väljer att dö som ingenting.

Vi skall dig utplåna du hatade land.
Min trohet till dig har jag vänt min rygg emot.
Min fana är skamfull och ingenting att ha
Min fana är skamfull och ingenting att ha.

Med svin skall jag utrota mitt hem och min härd, för Sverige skall förintas fort som faaan.
Nej jag vill dö och förinta hela Norden.
Nej jag vill dö och förinta hela Norden.

Jag skall skriva en ny och tröstefull text till Moder Svea och från mig Gabrielle!

Älskade Moder Svea!
Kan du inte komma fram och ta våra händer igen.
Leda oss fram på rätt väg.
Vi har övergett dig och gått vilse.

Vi behöver din värme och ditt mod.
Vi behöver ditt lugn och styrka.



Jag kan gå bredvid dig om du vill.
Jag kan bli Moder Svea om du vill.
Det är endast du som kan rädda oss igen.
Blås in ditt varma, trygga andetag i vår själ
Vi behöver dig.
Vår själ har mist din styrka.Vår själ har tystas och någon har vänt den mot dig.
Hjälp oss.
Hälsningar Gabrielle!

Hahaha helt underbar text

Lite gullig var den allt 😉

Min nya nationalsång som skall sjungas med kärlek från ditt Svenska hjärta.
Ta i från tårna.

Vårt fria,vårt vackra, Gudomliga land.
Vårt trygga , vårt glädjerika Sverige.
Jag älskar dig vänaste land uppå jord.
Vårt land, vår själ och våra ängar gröna
Vårt land , vår själ och våra ängar gröna.

Du blomstrar på minnen från fornstora dar.
Då ärat ditt namn spreds över jorden
Jag vet att du är och jag vet vem jag är.
Ja jag vill leva jag vill dö i Sverige.
Ja jag vill leva jag vill dö i Sverige.

Jag mjukt vill dig bära mitt älskade land,dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand.
Din vackra fana ärerikt den bära.
Din vackra fana ärerikt den bära.

Med dig skall jag kämpa för hem och för härd, för Sverige den kära fosterjorden.
Jag sviker dig aldrig du äro mitt allt.
Mitt land , Min död och mina ängar gröna.
Mitt land , Min död och mina ängar gröna.

Det blåser ute!
Dova, mörka och iskalla vindar.

Ibland flyger det förbi en tunn papperslapp och ibland en stor gren.

En del går med huvan över huvudet.
En del går utan....

Röja undan och bygga upp.
Stormen är över!

Vem var du?
Den med luvan över huvudet eller den utan?

Detta gillar jag. Enkelt men bra känsla. 7/10

Tack !

Jag såg en tjej i spegeln jag aldrig sett förut.
Hennes ansikte var gråvit som på en död...

Ögonen uppspärrade och förtvivlade..
Munnens linjer hade flytit ihop med ansiktets gråvita färg.
Jag såg bara ett sammanbitet streck där munnen brukade vara fyllig och röd.
Blodet var iskallt och hon hackade tänder.
Vred sina iskalla händer i ett krampaktigt kvidande.

Hon vet att det är sant att blodet kan frysa till is.....

Ett litet barn sitter på ett bord framför fönstret.
Utanför fönstret faller snön sakta och mjukt mot marken.
Syskonen gör snöänglar och hoppar i snön.
Barnet gråter och vill så gärna gå ut.
Mamma ropar från ett annat rum.
Du är sjuk älskling du har feber.Du får inte gå ut.
Barnet börjar gråta ännu högre..
Pappan kommer in i rummet.
Nyduschad och med en vit oknäppt skjorta ställde han sig i dörröppningen.
Han såg snäll ut.
Barnet slutar gråta och sträcker fram sina armar mot pappan. Hon trodde att han skulle lyfta upp henne och ta med henne ut...men
pappan slår henne med ett knytnävsslag mitt i det lilla ansiktet.
Skjortan färgas röd av blod.
Mamman kommer in och skriker.
Pappan vänder sig mot henne och slår igen, ännu mer blod...

Var det jag eller kanske du som var den lilla flickan?

Varför måste jag alltid fightas för allt?
Varför måste jag alltid göra min röst hörd?
Varför kan jag inte bara ruska på axlarna och gå iväg....
Varför måste jag alltid gå genom elden som en krigarkvinna?
Varför har jag detta kall inom mig?

Det är förbannat drygt att gå på brinnande kol och alltid.
Mina fötter är sönderbrända.
Men gå det ska jag....

Ibland känns det som att Gud eller vem sjutton det är tvingar mig att springa snabbt och fort genom eld efter eld.

En rebell slutar aldrig....den dör.