gabrielle2s egna texter

Titta vilka dårar som är här och trängs i restaurangen under covid-19.
- Du är ju också här, eller tror du att du inte är här ?

Stå inte nära mig fräser någon som valde själv att tränga sig på mig.
- Fräs åt dig själv och vänd ditt onda öga mot dig själv när du beviseligen tränger dig på mig.

Människor verkar glömma bort att de själva har ett arsel som någon bakom den pekar på när den står där och pekar på ett arsel framför sig.
Vi skulle nog behöva ögon både fram och bak.

Är inte så arg längre.
Tror jag.
Vad tycker du.

Vad tycker jag.
Det du tror.
Kanske inte.

Det blev ett vitt tomt papper i mitt kuvert.
Ingen utav dem har slagit näven i talarstolen eller sagt, nu räcker det och
nu får det vara slut med nedvärdering utav mannen.
Ska jag offra min röst åt dessa mjäk när mina söner mår dåligt över att ingen utav talarna säger, nu räcker det.
Män i talarstolen som ser ner på sig själv.
Kvinnor och män som pratar om medmänsklighet och NU SKALL VI HJÄLPAS ÅT men som sedan skinnar sitt folk och fyller på i sina egna plånböcker.
När de säger VI så menar de du och jag. Inte dem.
Känns så skönt att inte vara ett redskap åt makten.
Makten du tror du kan påverka vart fjärde år.
Har du någonsin lyckats med det.

Men när jag tittar på dig tjejen. En utom kontroll kärlek precis som ett godståg. Men som jag tittade i hans ögon. Jag trodde att han verkligen älskade mig. Jag älskar inte jag älskar inte den här staden.
Den där pojken älskar dig inte, nej du älskar inte mig. Baby, du måste, du måste nöja dig med något mer. Han säger att kärlek är svaret men han håller ingenting tillbaka. Han säger att i hans sinne kommer självbedrägeri bara från behovet. Tom himmel imorgon. Tom himmel full av kärlek. Den där gamla radion som hon brukade älska. Alla sånger hon skulle sjunga!