Innan jag börjar vill jag klargöra att jag inte menar dimensioner som i "multiverse", utan i dess klassiska innebörd, det vill säga 2 dimensionellt, 3 dimensionellt, etc.
En gång när jag var en pojk många år sedan så hade jag införskaffat salvia divinorum, när det fortfarande var lagligt.
"Profetsalvia (Salvia divinorum) är en art i familjen kransblommiga växter. Den förekommer naturligt i Mexiko. Det är en mycket potent drog där endast 300 mikrogram utger en standarddos, och effekterna av den är mycket kraftfulla. Ett gram av plantans aktiva ämne kan räcka för att berusa 7000 människor. De vanligaste effekterna är att brukaren får drömliknande upplevelser och hallucinationer."
Det var inte bara de vanliga torkade bladet, utan ett extrakt gjort på dessa, alltså mycket potentare än vanligt. Det krävdes inte många bloss ur min pipa när jag satt på mitt pojkrum förrens tid, rum och mitt ego, ja allt som höll mig ihop som varelse löstes upp, och vad fanns kvar? Det enda som fanns kvar var det mest primitiva urtillståndet av varande, en liten punkt av medvetande som ej kunde urskilja upp ifrån ner, höger ifrån vänster, ting ifrån ting. Hela min värld blev en två dimensionell punkt, inte bara visuellt, utan existensiellt.
Salvia varar inte länge, och när jag 4-5 minuter in i trippen börjar komma tillbaka och återfå mitt tidigare tillstånd av varande var jag minst sagt tagen av en så potent upplevelse.
Till min förvåning upptäckte jag att "punkten" jag hade blivit under upplevelsen, i själva verket var en knapp på min skjorta, och när effekten började var det sista intrycket jag hade tagit in, och således blivit denna knapp.
Hursomhelst är detta ingen tripprapport, utan många år senare har jag reflekterat över denna händelsen och tyckt att den varit mycket intressant, just att jag är övertygad över att jag upplevt hur det är att befinna sig i ett två dimensionellt tillstånd av varande.
Nu till det jag önskar att filosofera över; Vad är egentligen dimensioner?
Så under evolutionen av liv hade de allra tidigaste livformerna utvecklat en primitiv perception som grundade sig på ljuskänslighet, med tiden har detta blivit mer och mer sofistikerat och vi har nu våra avancerade ögon (och andra sinnen) och vår tolkning av verkligheten är minst sagt vacker, om än en modell som skapas i hjärnan när den tolkar informationen den tar emot.
Vi uppfattar världen på ett tre-dimensionellt sätt. Men är den objektiva verkligheten där ute tre dimensionell? Våra sinnen verkar vara baserade i det tredimensionella spektrat, men matematiker t.ex, leker ständigt med högre dimensioner i sina kalkyleringar, och även om dom inte direkt kan "se" dessa dimensioner, så kan dom på något intuitivt sätt med hjälp av matamatiken få sig ett "smakprov" av dessa, det finns ju till och med försök med hjälp av geometriska modeller försöka visualisera dessa högre dimensioner.
Så vår hjärna är kapabel till att "nå ut" utanför sig själv, eller den formen av perception den är bunden till för tillfället och ta till sig mer avancerade former av "verklighetsmodeller", ungefär som att vi gick ifrån ljuskänslighet till full 3D under evolutionen. Vi skulle rent teoretiskt kunna uppleva världen ur ett 4D eller varför inte 5D perspektiv om våra sinnen, nervsystem och hjärna skulle utvecklas vidare i komplexitet?
Någon som är mer insatt i detta och dimensioner?
En gång när jag var en pojk många år sedan så hade jag införskaffat salvia divinorum, när det fortfarande var lagligt.
"Profetsalvia (Salvia divinorum) är en art i familjen kransblommiga växter. Den förekommer naturligt i Mexiko. Det är en mycket potent drog där endast 300 mikrogram utger en standarddos, och effekterna av den är mycket kraftfulla. Ett gram av plantans aktiva ämne kan räcka för att berusa 7000 människor. De vanligaste effekterna är att brukaren får drömliknande upplevelser och hallucinationer."
Det var inte bara de vanliga torkade bladet, utan ett extrakt gjort på dessa, alltså mycket potentare än vanligt. Det krävdes inte många bloss ur min pipa när jag satt på mitt pojkrum förrens tid, rum och mitt ego, ja allt som höll mig ihop som varelse löstes upp, och vad fanns kvar? Det enda som fanns kvar var det mest primitiva urtillståndet av varande, en liten punkt av medvetande som ej kunde urskilja upp ifrån ner, höger ifrån vänster, ting ifrån ting. Hela min värld blev en två dimensionell punkt, inte bara visuellt, utan existensiellt.
Salvia varar inte länge, och när jag 4-5 minuter in i trippen börjar komma tillbaka och återfå mitt tidigare tillstånd av varande var jag minst sagt tagen av en så potent upplevelse.
Till min förvåning upptäckte jag att "punkten" jag hade blivit under upplevelsen, i själva verket var en knapp på min skjorta, och när effekten började var det sista intrycket jag hade tagit in, och således blivit denna knapp.
Hursomhelst är detta ingen tripprapport, utan många år senare har jag reflekterat över denna händelsen och tyckt att den varit mycket intressant, just att jag är övertygad över att jag upplevt hur det är att befinna sig i ett två dimensionellt tillstånd av varande.
Nu till det jag önskar att filosofera över; Vad är egentligen dimensioner?
Så under evolutionen av liv hade de allra tidigaste livformerna utvecklat en primitiv perception som grundade sig på ljuskänslighet, med tiden har detta blivit mer och mer sofistikerat och vi har nu våra avancerade ögon (och andra sinnen) och vår tolkning av verkligheten är minst sagt vacker, om än en modell som skapas i hjärnan när den tolkar informationen den tar emot.
Vi uppfattar världen på ett tre-dimensionellt sätt. Men är den objektiva verkligheten där ute tre dimensionell? Våra sinnen verkar vara baserade i det tredimensionella spektrat, men matematiker t.ex, leker ständigt med högre dimensioner i sina kalkyleringar, och även om dom inte direkt kan "se" dessa dimensioner, så kan dom på något intuitivt sätt med hjälp av matamatiken få sig ett "smakprov" av dessa, det finns ju till och med försök med hjälp av geometriska modeller försöka visualisera dessa högre dimensioner.
Så vår hjärna är kapabel till att "nå ut" utanför sig själv, eller den formen av perception den är bunden till för tillfället och ta till sig mer avancerade former av "verklighetsmodeller", ungefär som att vi gick ifrån ljuskänslighet till full 3D under evolutionen. Vi skulle rent teoretiskt kunna uppleva världen ur ett 4D eller varför inte 5D perspektiv om våra sinnen, nervsystem och hjärna skulle utvecklas vidare i komplexitet?
Någon som är mer insatt i detta och dimensioner?