Har grov panikångest. Ingen att prata med, mitt i natten..

Jag har inte haft panikångest på typ en månad, har haft det till och från i ett par år nu. Men det har varit mildare på senaste tiden, var ungefär 3-4 veckor sedan jag ens hade en attack som jag inte kunnat hantera, innan det hade jag det nästan varje dag under en kanske 2-3 månaders period. Så antar att den samlat på sig nu, har suttit framför datorn hela dagen och bara varit, så nu för ett par timmar sen när jag la mig så började det bara rakt av utan förvarning. Har ingen att prata med för att försöka att hålla tankarna på annat då det är mitt i natten och folk ska upp och jobba imorgon (egentligen jag med men kommer ringa in sjuk...)

Jag har tagit en atarax (håller mig ifrån alla piller) är andra gången på två år jag tar något för att försöka lugna ner mig själv. Att detta alltid ska hända mitt i natten/när jag ska gå lägga mig är något jag hatar, kan ibland sova i bara ett par timmar och sen jobba i 12 timmar, vilket så klart bidrar till sämre hälsa och mer panikångest (förmodligen).

Ni som upplevt detta och upplever/upplevt detta regelbundet. Vad har fungerat för er? Var det piller som var svaret? Det enda som fungerat för mig är att någon jag känner mig bekväm med kommer över, helst en brud (vet inte varför men det känns bekvämare av någon anledning, tryggare?). Eller att prata i telefon men det är inte lika effektivt alls utan kan ta timmar innan jag lugnar ner mig. Om jag är i sällskap med någon tar det 5-15 minuter så har det gått från 100% "jag dör nu" till 10%.

Men det händer inte ofta att jag får sällskap då detta händer till 90% på kvällar/nätter när jag ska sova. Vet inte varför, men det verkar bara vara så. Önskar verkligen inte panikångest på någon. Hoppas verkligen att jag slipper leva med detta i flera år till.

Finns i PM om du vill ha någon att snacka skit med! Kan dock inte svara för ditt problem :/

Har varit sjuk i ett år och fick pga det regelbundna panikattacker då man inbillade sig det värsta, efter jag fick min diagnos så har det lugnat ner sig trots jag är lika sjuk. När det väl kommer försök prata med någon, det lugnande alltid mig, det värsta är vara själv och rädd då hjälper det inte bara tänka positivt. Så någon prata med är mitt tips, antingen här, ringa någon nattjour eller om du känner någon vaken. När jag hade min värsta period åkte jag hem till familjen och sov där en vecka tills det lugnade ner sig men hade konstanta panikattacker dygnet runt i en månads tid var fruktansvärt

Äter venlafaxin för panikångest. Det har dämpat mina attacker med 90% uppskattningsvis. Utreds just nu för bipoläritet.
Tabletter samt väcka frugan och prata eller bara vara nära varandra funkar för mig.
Hoppas att du hittar något som funkar för dig.

Tack, uppskattas.


Vad skönt att det lugnade ner sig. Men jo, jag var förbi vårdcentralen för ca 1 månad sedan, kanske 1½. Då snackade jag med en läkare i kanske en 20 minuter, tog inga prover ingenting utan han sa rakt ut att ja det är panikångest och skrev ut atarax åt mig. Direkt efter det lugnade det ner sig efter att ha varit väldigt intensivt i ca 1-2 månader innan det med panikångestattacker, rätt grova näst intill varje dag. Men efter besöket lugnade det ner sig, och har haft små men inget jag inte kunnat hantera. Men nu är det en sådan där som bara är all over the place. Min panikångest kan hålla i sig i 5 timmar, oftast så somnar jag bara av ren och skär utmattning på nätterna efter att ha spänt och försökt "hålla mig vid liv".

Ja, att prata hjälper, men till viss del för mig. Hade ringt någon jag känner som var vaken om det fanns. Nattjour är inget för mig, jag skäms över min panikångest, tog mig två år att uppsöka läkare över det ens. Jag vet inte varför, men vägrar väl inte själv att jag faktiskt är sjuk.

Finns Ångestförening med massa erfarenhet

Det låter helt klart skönt att det har gått ner så mycket. Glad att det fungerar för dig. Det är ju det, hade jag haft en flickvän eller liknande tror jag nog att min panikångest hade säkerligen nästan botats. Närhet och trygghet från en annan människa verkar vara den absolut bästa medicinen mot panikångest, i alla fall i mitt fall.

Känner igen det där med att skämmas. Första gången slog det till så hårt så jag ramlade ihop och var helt övertygad om nu dör jag då hjärtat kändes som det hoppade mellan tårna och huvudet, strålade smärta genom vänstra armen och jag började krampa till slut som i ett epiliepsisnfall. ringde 112 och var helt borta sluddrade trots jag var nykter men min enda tanke var jag måste ta mig ut för jag vill inte mina grannar ska se mig hämtad i en ambulans haha

Undrar om det inte beror på alltför tidig lösning ifrån föräldrahemmet?
Gammalmodigt jag vet, men det kanske ligger något i det.
djur har också Problem med det.

Jag hade ungefär en liknande erfarenhet för 2½ månader sedan och hamnade på akuten. Det var riktigt skämmigt. Speciellt när man var på akuten och så var allt bra igen efter någon timme och ba ja men jag drar nu innan allt dom ville testa var klart ens. Panikångest är inte ett skämt, att något kan ta över och sen bara försvinna är så konstigt.

Vet inte riktigt vad du syftar på nu?

Jag har paniksyndrom och nätter när man ska lägga sig är ett helvete. Det går inte alls för mig om jag inte har imovane eller något lugnande som ger lite fred i huvudet. Annars brukar jag ha på låg musik eller ha tvn på och något jag gillar. Det ger lite distraktion från huvudet!
Och sen har jag alltid gosedjur (och katter) när jag är själv haha