Citat:
Ursprungligen postat av
Dr King
Jo det blir ofta ganska pinsamt när han skall väva in någon anekdot om sig själv och går med håven och söker bekräftelse från gästen att han minsan har varit ”så duktig”. Är det inte så att hans farsa lämnade honom (och morsan) när han var väldigt ung. Han saknade därmed under sin uppväxt någon ”fadersfigur” som kunde säga ”bra Alexander” till honom när han hade gjort något bra. Det är nog en stor orsak till att han nu söker bekräftelse.
Jag har en polare vars tal på 40-årsfester, bröllop och liknande egentligen alltid är samma tal. Det handlar till 90% om honom själv och endast till 10% om den han talar till. Jag kan tänka mig att Alexander är likadan när han skall hålla den typen av tal.
Han framstår verkligen som lågbegåvad när han pratar, och det är plågsamt att lyssna trots de tunga namnen han har som gäster. Men podden är väl jättepoppis, så det är uppenbarligen han som har rätt och jag fel

.
Angående din polare i andra stycket: jag har exakt samma känsla. Har även sådana bekanta och man måste hantera dem i små doser för att inte bli galen