Hjälp! Min son flyttar inte ut

Hej!!

Jag vet inte om det här är rätt ställe att posta på men jag drar mig (skäms lite) för att prata med mina vänner om problemet och därför vill jag komma i kontakt med personer med liknande eller samma bekymmer här istället...

Min son fyllde trettio för två år sen och han bor FORTFARANDE hemma hos mig... Vad ska jag göra??? Han har aldrig haft någon seriös kärleksrelation att tala om och han är även rätt så inåtvänd. Han sitter hellre framför teven och datorn och nu är han också arbetslös så det är knapert här hemma... Jag älskar honom och vill att det ska gå bra för honom i livet, har försökt stötta honom i att gå till arbetsförmedlingen men han verkar ha tappat hoppet om allt nu... ägnar all sin vakna tid att leta samlarobjekt på nätet, åh!!!!!!!

Snälla, ni som är eller vet om andra vuxna barn som bor hemma och inte lyckas hitta kärleken, eller andra föräldrar som har barn som aldrig flyttar hemifrån, behöver stöd i detta!!! NU!!!

Har ni provat att prata med socialen om lägenhet? om han inte har nån inkomst så kan soc hjälpa till med pengar samt en lägenhet.

Han kanske har nån personlighetsstörning så ett läkar besök borde vara på sin plats

Har en bekant som var i något liknande sits. Utifrån det jag sett hos honom handlade i princip allt om att han till slut skaffade sig ett stabilt jobb. Det var inget glamoröst men att ha någonting meningsfullt och regelbundet som han var tvungen att anpassa sitt liv efter, och med det även pengar började saker falla på plats av sig självt för honom sakta men säkert.

Tror nog din som innerst inne vill flyga ut, men det är lättare att blunda och fly undan verkligheten när man grottar ner sig. Försök kolla bland vänner och bekanta om någon kan fixa iaf något temporärt jobb till han så han får aktivera sig.

Jag utgår ifrån att du är mamman?
det är du som ser till att han kan fortsätta vara en slashas,så länge du inte låter din son flytta hemmifrån så kommer han inte göra det.
Du är en sk möljiggörare och så länge du inte gör ditt jobb så kommer han inte flytta!
Du misshandlar ditt barn genom att inte låta han växa upp och få utvecklas till en man.
Du har fullt ansvar för att han fortast möjligt flyttar men då måste du själv göra en livstilförändring där du vågar se på varför du har tvingat kvar honom så många år!
Tufft va?
Det är altså ditt fel inte grabbens och du har ansvar att kasta ut honom så han får ta del av livet.
lycka till du är inte ensam.

Glömde skriva att ungdomar gör inte som man säger dom gör som man gör så hur du tacklar livet kommer han att tackla livet,sitter du framför tvn gör han det.dejtar du ingenting gör inte han det,har du svårt med kärleksrelationer så kopierar han det.har du skaffat en skam kompass och skäms för honom kommer han skämmas i ditt ställe så brukar det se ut
kolla in sidan vuxnabarn-org
lycka till

Min rekommendation till dig är att kasta ut honom! Packa ihop hans grejer och kläder i en påse och ställ utanför dörren, säga att du har tröttnat och att han nu är 32 år och borde ha flyttat ut för tio år sen.

Varför inte skriva att han är 32 i stället för att skriva att han fyllde 30 för två år sedan?

Kräv hyra av honom. Och att han betalar för sig.

Det är svårt att kasta ut sitt barn. Själv skulle jag flytta ut och satsa på mitt eget liv i en ny bostad. Barnet skulle alltså få bo kvar, men få ta över lgh och sen är ansvaret tydligt flyttat.

Om TS svarar att TS inte kan flytta ut för det är svårt att hitta bostad etc, så kanske det är lite lättare förstå sonens situation?

Jag tycker egentligen inte fokus ska ligga på att sonen ska flytta ut, det handlar istället om att skaffa sig ett jobb och ta ansvar. Vara med och betala för boendet och inom nåt år eller två, så kommer det lösa sig med flytt också.

Ställ krav på honom. Anledningen till att han bor hemma hos dig är just för att du så lättvindigt tillåter det.

Vet att det kan kännas svårt att eventuellt behöva slänga ut sin egen son, men vem som helst borde väl förstå att det inte är rimligt att bo hemma hos föräldrarna i den åldern medans dom är arbetslösa.

Det är klart man kan ställa upp om någonting har hänt och han behövde någonstans att bo medans han löser något på egen hand. Men i det här fallet så låter han helt enkelt för bekväm för att flytta. Varför skulle han flytta när du förmodligen lagar mat, diskar, städar och tvättar hans kläder?

Be honom helt enkelt att ta sig i kragen och söka jobb, det är det viktigaste just nu iaf.

Har en bekant som åxå bor med sin morsa, han är 48 år!

Har han bott hemma även när han hade arbete? Bor ni i Stockholm? Kanske inte finns något ledigt?

Kunde inte sagt det själv. I den åldern är det inte ditt ansvar längre. Ett alternativ är att dumpa honom på SOC med orden "Jag hittade en hemlös".