Vad är upplysning?

Upplysning för mig är att komma till insikt om att allt är ett drama och att man själv har makten över när man vill ingå i dramat och inte. Man har alltså möjligheten att lösgöra sig (detach) från det när man själv vill. För att bli upplyst så måste man också förstå sig på sitt eget behov att motstånd, problem och utmaningar, gärna oberäkneliga sådana. Förstår man det så kan man börja lära sig uppskatta allt som kan ske i ens liv.

Man måste även förstå att allt kan ske, och gilla att allt kan ske. Man måste släppa kontrollen där man tror att man kan räkna ut saker på förhand för det är ju ändå inte det man vill i grund och botten. Upplevelserna bara kommer och går, serverade på ett silverfat, bra och dåliga. Historien och vetenskapen har vanligtvis inte mycket att säga dig om din upplevelse här och nu så det är bra att inte lägga någon vikt vid dem. Historien är problematisk, såväl din egen som världens. Det är ju den som ger dig identitet men identiteten måste ifrågasättas och då även historien.

Man måste även få en insikt om polariteter. Polariteter finns men den ena finns bara för att den andra finns. Exempelvis ont-gott. Utan ondska ingen godhet och vice versa. Den som vill vara ond eller god måste alltså acceptera att den måste känna tacksamhet för den motsatta partens existens.

Det var hur jag ser på upplysning. Hur ser ni på den?

Jag ser på upplysning mer som svaret på en fråga...är man mätt, nöjd och glad så är man tillfreds, men önskar man något mer, som t.ex. att bunkra upp med extramat för imorrn, eller kanske hantera växlande väder och därvidlag upplever något problem som man behöver lösa på nå't sätt så krävs svar på frågor...har man dem är man upplyst, och har man dem inte famlar man i mörker (okunskap) där man strävar efter upplysning, d.v.s. svar på sina frågor...när man inser svaren blir man alltså upplyst...

Upplysning är för mig att kosmos är åtminstone i teorin gripbar. Att vi kan, med ansträngning, förstå hur allt hänger samman. Världen går alltså att förklara.

Men viktigare än så är att den går att förklara med mekaniska metoder. Den är att sätta människan i centrum och det kan bara göras genom att avvisa andar, gudar, religion och ödet.

Att vara upplyst är alltså att se världen som ett pussel som går att lösa.

Är de som när kalle anka tänder glödlampan över huvudet när han kommit på en Lysande idé?

Du tänker oerhört kort min vän för vad ska du göra när du löst pusslet? Sitta där och vara allvetande för dig själv? Nej, det är jakten på svaren som är intressant, inte svaren i sig. Förstår man det så försätts man i tacksamhet för universums oändliga gåtfullhet.

Dessutom är jag övertygad om att det finns många fakta kring världen som du inte skulle vilja veta och som du borde vara tacksam över att du är okunnig om.

Du har rätt i att människan står i universums centrum men jag tror kanske vi måste ta hänsyn till åtminstone andar för att få en lite klarare bild av vad som försiggår i världen.

Faktum är att det är just det motsatta till din inställning som utgör en upplyst inställning. En upplyst inställning innebär fullständig trygghet med det oförklarliga, en förmåga att vara stabil trots att hela omgivningen är ett frågetecken och inte behöva utkräva ett svar därifrån.

På sätt och vis har du rätt. Ifall man ser sökandet efter svar som ett reellt problem så famlar man i mörker, har man däremot distans till sitt eget sökande efter svar så är man upplyst.

Jag kommer aldrig lösa pusslet men jag nöjer mig med att det åtminstone i teorin är lösbart.


Jakten är intressant, det håller jag med om, men det är som med en deckare eller thriller: du skulle hata boken eller filmen om sista biten var bortklippt. Du blandar ihop det med liknelsen om resan, att "resan" är målet och att målet är "resan".


Ja, det håller jag med om men det har inte med saken att göra.


Det finns inga bevis för andar.


Varför ställer du då en fråga här i forumet?

Varför tror du att det finns ett 'pussel' överhuvudtaget? Vilka är dina 'bevis'?

Precis... ...en s.k. "idea bulb" tänds ovanför dem för att illustrera känslan av upplysning...

Man skulle också kunna säga att själva insikten i sig utgör upplysningen, och att graden av insikt sammanhänger med graden av upplysning... i samma utsträckning som en person lyckas formulera verklighetsanknutna svar på olika frågor, d.v.s. delge sin insikt i frågeställningarna borde vederbörande alltså vara upplyst i olika utsträckning...den moderna västerländska formen av upplysning kanske inte är en "antingen-eller"-företeelse som den österländska varianten IMO verkar vara, utan en dimrad historia där upplysningsgraden kan tänkas i filosofiska termer av något som motsvarar antingen Lumen eller Candela...

Du kanske missuppfattat helt vad som menades med pussel i detta fall? För mig framstår dina två frågor som helt omotiverade; kan du förstå vad jag menar om du läser inlägget där pussel-idén introducerades?


Jag tänker mig ibland upplysning som förmågan att uttrycka sig med klarhet samt avgöra graden av klarhet som någon annan uttryckte sig med då man tar del av dennes text t ex. Vad denna klarhet är för något står dock inte helt klart, eftersom principen bakom den är allmängiltig och alltså inte innehåller den begränsning en formell definition hade medfört. En betydelse av ordet Logos representerar en sådan 'gudomlig' princip och mer precist än så här kan jag inte beskriva vad som avses. Logisk konsekvens vore ett annat tänkbart sätt att peka i rätt riktning åtminstone, men då endast i form av "känslan" detta begreppspar ger och som sagt inte i form av en ordagrann definition.

Förstår ni ungefär vad jag syftar på?

Hmmm... ... försöker du logiskt förklara att graden av klarhet som den logiska förmågan ger uttryck för är en återspegling av upplysningsgraden inom personens ifråga känsloregister?

Om du med känsloregister åsyftar min hänvisning till "känsla" i slutet så är svaret NEJ - detta är ingen bestämningsfaktor alls i sammanhanget, utan ett sätt att illustrera hur begreppsparet "logisk konsekvens" endast potentiellt pekade i riktning mot den princip jag avser. "Logik" och "konsekvens" är väl annars begrepp som var för sig och ihopsatt tillskrivs lite olika varianter av formella definitioner (företrädesvis i akademiska sammanhang), vilka jag alltså INTE avsåg.

Får du intrycket av ett försök till "logisk förklaring" då du läser formuleringen...

"Vad denna klarhet är för något står dock inte helt klart, eftersom principen bakom den är allmängiltig och alltså inte innehåller den begränsning en formell definition hade medfört."

...som rätt tydligt klargör att principen ifråga inte låter sig definieras?

Är du klar över vad du menar med "logisk förmåga", dvs som något mera bestämbart än den känsla som de flesta tror stämmer överens med den betydelse de typiskt hade associerat i detta fall?

Låter begreppet "Logos" bekant eller?

Jag får intrycket av att den förvirring som både din smiley och fråga antyder har att göra med slarvig genomläsning snarare än otydlighet i förklaringen som sådan. Eller kan du tänka dig att specificera det oklara i mitt förra inlägg?