Citat:
Artikel 29
Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.
Vid utövandet av sina rättigheter och friheter får en person endast underkastas sådana inskränkningar som har fastställts i lag och enbart i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras rättigheter och friheter samt för att tillgodose ett demokratiskt samhälles berättigade krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.
Dessa rättigheter och friheter får inte utövas på ett sätt som är oförenligt med Förenta nationernas ändamål och grundsatser.
Artikel 30
Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.
Jag är möjligen dum i huvudet, men jag förstår inte vad de citerade artiklarna, och särskilt den understrukna passagen, har att göra med samhällets rätt att "driva en person till självmord". Inte heller förstår jag riktigt om TS har invändningar mot den psykiatriska vården i Sverige, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna eller möjligen bådadera.
Beträffande "rätten" att driva en person till självmord, betrakta följande tänkta fall: A och B lever tillsammans i ett förhållande. A vantrivs emellertid i förhållandet, och beslutar sig för att bryta upp. B blir vid beskedet härom helt förkrossad, vädjar till A och hotar att ta livet av sig om A lämnar honom/henne. A genomför emellertid sitt beslut. En kort tid därefter begår B självmord. Skall A hållas ansvarig för B:s död?