Plugga på distans och jobba heltid

Tjena, jag skall börja plugga på distans nu, två ämnen för att komma igång och få en högskolekompetens.
Jag jobbar heltid just nu och har frågan, om någon annan här jobbat heltid och pluggat på distans och kan berätta lite om hur det gick med att få tiden att räcka och hålla livet uppe, (vill säga, sömn, sociala)?

Är lite nojig att få allt att rulla som det ska och inte tappa varken utbildningen eller jobbet

Jobbade 6 dagar i veckan i somras. Då cyklade jag nästan 2 mil per dag för att ta mig till och från jobbet också. Pluggade samtidigt på 50% under den tiden. Fick inte mycket fritid men det gick att få ihop det. Räkna med noll socialt bortsett från någon fika eller så. Är det bara två kurser kommer det inte vara problem att fixa det, bara att du kommer ha tråkigt några månader. Men det är det värt.

Men det låter bra, låter som att jag kan klara det, med tanke på att mitt jobb ligger 4 minuter bort med bil och 6 minuter bort med cykel. Det blir 50% nu fram till maj och 50% i sommar, men med tanke på att jag har semester och lågt tryck på jobbet under sommaren så borde det inte vara något problem då!

Tack för svaret!

Pluggade på 100% och jobbade ca 40h i veckan. Orkade med det i ungefär 4-5 månader innan skolan blev lidande och jag började känna mig mer och mer trött, omotiverad, etc. Höll toppbetyg de första 3-4 månaderna och hann under den perioden beta av ett flertal kurser, men den sista perioden gick det nerför snabbt och jag fick några ickegodkända betyg i o m att jag avbröt studierna.

Jag ska inte skylla ifrån mig helt och hållet, för det var så klart mitt eget ansvar att studera och fixa schemat, vilket jag gjorde till bästa förmåga, men en av de största anledningarna till varför jag avbröt studierna hade faktiskt att göra med avsaknaden av pedagogik.

Jag blev utan tvekan orättvist behandlad (funderade länge på att ta det vidare till skolledningen och se om jag kunde omvända en del grejer), och dessutom var jag ganska dåligt informerad. Det som verkligen fick mig att tappa det mesta av motivationen var dock när en lärarinna kallade mig för lat. Det var inte uttryckligen illasinnat, utan sades lite skämtsamt och följdes av skrockande, och jag kan förstå om det var hennes sätt att motivera mig. Det fungerade inte. Samma kvinna hade gett mig toppbetyg i en annan kurs några månader tidigare... Fan vet jag varför hon fick för sig att ändra tonläge. Hon kanske inte gillade att jag skrev om Dostojevskij istället för systrarna Brontë.

Oj vad jag skrev av mig nu. Aja. Nu fick du lite insikt i hur det gick för mig i alla fall.

Det beror ju helt på dina förkunskaper i det du studerar.