2005-11-08, 14:20
#1
En helg för ett tag sedan hade jag inget att göra och bestämde mej för att göra slut på några tabletter jag hade liggandes. Hade redan dragit i mej några öl och var lagom full. Detta blev ingen visuell tripp så ni som tror er finna redogörelser om häftiga hallucinationer kan sluta läsa här.
~2000 Sagt och gjort petar jag i mej 2st BM3 och 1st BM4. Har erfarenhet av båda dessa sedan tidigare och förväntade mej väl inte så mycket, möjligtvis några milda hallisar som skulle flyta fint in i fyllan. Ligger på sängen och lyssnar på skön musik, väntar på att något skall hända.
~2030 Någonting känns inte bra, kan inte sätta fingret på det. Öppnar ögonen och tittar upp i taket, det flyter lite grann men bara marginellt. Jag tänker "hoppas det visuella blir mer än såhär". Känslan av att något inte är bra tilltar alltmer.
~2100 Ajajaj, detta är inte bra, inte bra alls. De visuella effekterna är lika obetydliga som förut, men min hjärna går på högvarv. Negativa tankar och känslor sköljer över mej som en hård vind. Alla positiva minnen ur mitt liv har blivit grå, alla negativa minnen verkar så mycket hårdare, så mycket värre. Musiken jag normalt gillar verkar mest håna mej, "den här musiken är lycklig, det är inte du". Jag försöker sysselsätta mej med olika saker, men ALLT jag gör tycks återkoppla till negativa tankar och minnen. Jag mår som skit.
~2200 Mitt tillstånd har förvärrats lite till. Av och till känner jag för att börja gråta som ett barn. Men jag stålsätter mej, att gråta hjälper inte i min situation. Jag måste försöka fokusera tankarna på annat så jag startar ett spel. Det hjälper inte, allt jag gör återkopplar till negativa tankar, minnen och känslor. Det känns det som att jag kommit till någon slutsats, det är att själva Livet försöker säga mej något. Vad Livet försöker säga mej är:
"Jag hatar dej. Det finns inte ord för vilken avskyvärd person du är. Du kommer aldrig mera någonsin att känna lycka. Varenda annan individ i denna värld vantrivs i ditt sällskap. Försvinn ur min åsyn."
Det visuella börjar avta. Under några timmar växlar jag mellan att ligga på sängen, sitta vid datorn och bara vandra rastlöst runt i mitt hem. Under hela tiden grubblar jag på mina känslor.
~0100 Lika bra att försöka sova ut det. Lägger mej i sängen. Grubblandet fortsätter.
Normalt skall jag somna som en stock på en sån här fylla, men nu verkar det totalt omöjligt. Negativa känslor i mängder.
~0300 Nu skiter jag i det här. Måste försöka sova mej igenom denna upplevelse och tar artificiella medel till hands. Petar i mej 1 stesolid 10 mg. Inget verkar förändras.
~0400 Ytterligare en stesolid intas. Vill hålla mängden nere för att undvika zombism dagen efter. Är riktigt trött. Negativa känslor i mängder.
~0500 Men somna då! Äter en till stesolid. Fortfarande negativa känslor i mängder.
~0600 Lyckas somna ungefär nu.
~1100 Vaknar. Jag mår illa, inte fysiskt utan psykiskt, trots att stesoliden fortfarande verkar. Hela dagen känner jag mej ytterst nedstämd. Allt är skit.
Ytterligare en dag efteråt mår jag ok. I dagsläget helt återställd. Kan nästan skratta åt hela jävelskapet.
Dags att se fram emot nästa tripp...
~2000 Sagt och gjort petar jag i mej 2st BM3 och 1st BM4. Har erfarenhet av båda dessa sedan tidigare och förväntade mej väl inte så mycket, möjligtvis några milda hallisar som skulle flyta fint in i fyllan. Ligger på sängen och lyssnar på skön musik, väntar på att något skall hända.
~2030 Någonting känns inte bra, kan inte sätta fingret på det. Öppnar ögonen och tittar upp i taket, det flyter lite grann men bara marginellt. Jag tänker "hoppas det visuella blir mer än såhär". Känslan av att något inte är bra tilltar alltmer.
~2100 Ajajaj, detta är inte bra, inte bra alls. De visuella effekterna är lika obetydliga som förut, men min hjärna går på högvarv. Negativa tankar och känslor sköljer över mej som en hård vind. Alla positiva minnen ur mitt liv har blivit grå, alla negativa minnen verkar så mycket hårdare, så mycket värre. Musiken jag normalt gillar verkar mest håna mej, "den här musiken är lycklig, det är inte du". Jag försöker sysselsätta mej med olika saker, men ALLT jag gör tycks återkoppla till negativa tankar och minnen. Jag mår som skit.
~2200 Mitt tillstånd har förvärrats lite till. Av och till känner jag för att börja gråta som ett barn. Men jag stålsätter mej, att gråta hjälper inte i min situation. Jag måste försöka fokusera tankarna på annat så jag startar ett spel. Det hjälper inte, allt jag gör återkopplar till negativa tankar, minnen och känslor. Det känns det som att jag kommit till någon slutsats, det är att själva Livet försöker säga mej något. Vad Livet försöker säga mej är:
"Jag hatar dej. Det finns inte ord för vilken avskyvärd person du är. Du kommer aldrig mera någonsin att känna lycka. Varenda annan individ i denna värld vantrivs i ditt sällskap. Försvinn ur min åsyn."
Det visuella börjar avta. Under några timmar växlar jag mellan att ligga på sängen, sitta vid datorn och bara vandra rastlöst runt i mitt hem. Under hela tiden grubblar jag på mina känslor.
~0100 Lika bra att försöka sova ut det. Lägger mej i sängen. Grubblandet fortsätter.
Normalt skall jag somna som en stock på en sån här fylla, men nu verkar det totalt omöjligt. Negativa känslor i mängder.
~0300 Nu skiter jag i det här. Måste försöka sova mej igenom denna upplevelse och tar artificiella medel till hands. Petar i mej 1 stesolid 10 mg. Inget verkar förändras.
~0400 Ytterligare en stesolid intas. Vill hålla mängden nere för att undvika zombism dagen efter. Är riktigt trött. Negativa känslor i mängder.
~0500 Men somna då! Äter en till stesolid. Fortfarande negativa känslor i mängder.
~0600 Lyckas somna ungefär nu.
~1100 Vaknar. Jag mår illa, inte fysiskt utan psykiskt, trots att stesoliden fortfarande verkar. Hela dagen känner jag mej ytterst nedstämd. Allt är skit.
Ytterligare en dag efteråt mår jag ok. I dagsläget helt återställd. Kan nästan skratta åt hela jävelskapet.
Dags att se fram emot nästa tripp...