Vilka tre viktiga frågor finns inom den moderna kunskapsteorin?

Tjenare, jag ligger efter i filosofin och jag har nu i dagar försökt få svar på den här satans fråga men finner ej något svar, filosofi är inte mitt starkaste ämne så om någon vet vilka tre frågor som är viktiga inom den moderna kunskapsteorin skulle jag hjärtligt gärna vilja veta!

Du faller på punkt 2:
(FB) Beträffande skoluppgifter

Ska du besvara frågan subjektivt dig själv eller utifrån faktakällor?

Efter andra världskriget när ett visst satansfolk hade mördat, lemlästat, mordvåldtagit, och bränt inne 20 till 30 miljoner tyskar och andra av arisk härstamning genom att hetsa de mindre begåvade amerikanerna och engelsmännen mot oss medels förtal och lögn hade nästan alla sanningsenliga män utrotats. Satansfolket som nu tog över städerna och universitetsstolarna behövde nu en teori för oduglingar: man var på något sätt tvungen att frigöra sanningen från personen. Detta var utmaningen!

Man deklarerade existensen av ett paradigmskifte: the linguistic turn. Tidigare hade man trott att det fanns sanningsenliga män som var dugliga, goda, rättfärdig, modiga och besinningsfulla. Nu var sanningen och allt det andra en funktion av eller i språket.

För att utveckla en kunskapsteori an par med det nya deliktet stal man dess grundstam från en 2500 gammal dialog vi namn teaitetus. Dialogen är bland annat ett försök att finna ut vad kunskap är och svaret förblir en öppen fråga. Men härifrån stal man iden och omformulerade det så att det passade programmet.

Nu var nämligen kunskap något som fanns i språkliga satser, inte i själen. Man uppställde nu ett till tre villkor för att en sats skall förmedla eller vara kunskap:

1. Den skall vara sann ( the condition of truth )
2. Agenten bör tro att den är sann ( the condition of belief )
3. Den bör vara rättfärdigad ( the condition of account )

Ett eller två eller alla tre villkor sägs nu vara tillräckligt för att en språklig sats skall vara kunskap.

Problemet blir att bestämma villkoren för vad sanning, tro och rättfärdigande är.

Så om du löst svarar sanningsfrågan, frågan om trosföreställningar och frågan om rättfärdigande av dessa trosföreställningar borde du vara rätt nära. Men jag är ingen specialist på områden då jag varken är särdeles intresserad av ämnet just nu eller äger tillgång till ett bibliotek.

Jag kastar ut en fråga själv: är det riktigt att man anser att kunskapen är i språket och inte i mannen? Har jag förstått saken rätt?

Jag tycker att FlashbackImprover gör rätt och skulle helst se att tråden låses. Inte för att du bryter mot punkt 2. Nej, jag tycker att du är lat som frågar här, på detta slarviga sätt. Och du ska fan inte lita på de svar du får här heller. Se exempelvis Tinmans väldigt spretiga svar (WTF tänker jag när jag läser det, du blir trollad). Mitt svar, likväl som någon annans, kan vara helt fel. Hur ska du veta vem du ska lita på? Kanske vi alla lurar dig, och hur ska du veta om du blir lurad om du inte förstår frågan och har läst litteraturen i ämnet.

Den enda metod du har tillgängligt är att läsa frågan, gå till den litteratur det är meningen att du ska läsa, gör en ansträngning att förstå den, samt formulera ett eget svar. Om du inte är villig att göra det ska du inte läsa filosofi. Jag är ledsen om det förolämpar dig men filosofi är inte ett klipp och klistra ämne. Det hade varit bättre om du erbjudit en egen tolkning av frågan i din trådstart så att forumet fått något att tugga på. Det får gärna vara helt upp åt väggarna fel, vi har alla fel om något och enda sättet att korrigera det är med öppen diskussion.

1 Om världen inte är konsekvent, hur skulle vi kunna märka det? Är inte det mänskliga förnuftet begränsat till att bara kunna se kausalitet som inte finns där, korrelationer, samband, hjärnspöken?
2 I en fullständigt kaotisk värld, där vi lever i en tillfällig lokal skenbar ordning (betingad, contingent, Quentin Meillassoux), finns det väl ingen anledning att vara humanist, korrelationist eller andra dumheter? https://en.wikipedia.org/wiki/Quentin_Meillassoux
3 hur ser transhuman kunskap ut, om den inte inte ens har humana kvaliteter som 'att veta', 'att vara medveten', ett mycket begränsat närminne som inte ens kan komma ihåg ett telefonnummer m.m?

Vad är då sanningen? Jo sanningen blir nu en så kallad funktion, en språklig funktion, en sanningsfunktion i språket. Sanningen, naken och avskalad all "moral" är bara ett alternativ, var det andra alternativet är att satsen är falsk.

"Lasse log åt Lena". Denna sats kan endera vara sann eller falsk. Frågan blir alltså när är satsen sann och när är den falsk? Vilka kriterier finns för att avgöra detta? Det är nu man introducerar den magiska och ödesmättade termen *faktum för att möta problematiken: satsen är sann när det är ett faktum att lasse log.

Vad man som arier, och i synnerhet som german bör vara medveten om är att en sats eller språket som helhet aldrig kan vara sant eller falskt. Ett sådant påstående är perverst. Det leder ju direkt till regression. Se: " Denna sats är sann". Sannig är alltså språk. "Är det sant att denna sats är sann"...

*Termen är besläktad med en annan suggestion, nämligen "oändligheten" som andra stambröder, nämligen Spinoza inom filosofin och Wagner inom musiken krängde ut: och gojim gick på det och köpte skiten. ( Inom fysiken har vi även en annan spekulant vid namn Einstein med håret på ända som helt fräckt hävdar att en rak linje inte är rak, att allt är relativt och andra dumheter som har vederlagts för flera tusen år sen ) Nietzsche skrev faktiskt en bok, fallet Wagner, var han klargör det judiska förstörelseverket inom musiken. Själva titeln insinuerar givetvis att det handlar om kriminalitet.

Så om du önskar vara lite utförligare i ditt svar kan du svara: när är en språklig sats sann? Vad är en trosföreställning och vad är en redogörelse ( account) för denna trosföreställning?

Dessa tre frågor torde vara absolut centrala inom kunskapsteorin.