FINAL: Bästa svenskspråkiga diktsamling

Hå, nu blev det svårt. Men, fan i fåtöljerna, så här blev min lista:

1. Carl-Michael Bellman: Fredmans epistlar
2. Gunnar Ekelöf: sent på jorden
3. Erik Johan Stagnelius: Liljor i Saron
4. Edith Södergran: Dikter
5. Gunnar Ekelöf: Vägvisare till underjorden

1. Gunnar Ekelöf - Vägvisare till underjorden
2. Carl Michael Bellman - Fredmans epistlar
3. Erik Johan Stagnelius - Liljor i Saron
4. Edith Södergran - Dikter
5. Ola Hansson - Notturno

1. Gunnar Ekelöf - Vägvisare till Underjorden...
2. Carl Michael Bellman - Fredmans Epistlar...
3. Gunnar Ekelöf - Sent på Jorden...
4. Bruno K Öijer - Det förlorade ordet...
5. Edith Södergran - Dikter...

Ja...Jag gillar gamle Gunnar...

OT: Snyggt gissat, särskilt eftersom att han är väldigt lik personen på min avatar, även på äldre dagar. Nationaliteten stämmer också. I övrigt är det fel.

Känner mitt samhällsansvar att återföra tråden till ämnet. Mina röster får fördela sig enligt följande:

1) Carl Michael Bellman - Fredmans epistlar
2) Erik Axel Karlfeldt - Hösthorn
3) Erik Johan Stagnelius - Liljor i Saron
4) Edith Södergran - Dikter
5) Stig Dagerman - Dagsedlar

Samtidigt vill jag åter uppmana till flitigt röstande! Det är förstås bra att så många tar saken på allvar och verkligen tar tid på sig att fingrubbla över rösternas slutliga fördelning, men glöm inte att finalen alltså avgörs natten till måndag redan. Tänk på att den svenska litteraturen har en stolt lyriktradition att förvalta, med inte mindre än fyra av sex nobelpristagare som utmärkte sig helt eller delvis i denna genre. Just i detta nu sitter alltså åtta författare i den svenska skaldehimlen (och en på jorden) och väntar ivrigt på just din kanske avgörande röst! Ungefär så här torde det te sig:


<- Bruno K. Öijer

Sasom hjartat klappar nu:

1) Edith Södergran - Dikter
2) Stig Dagerman - Dagsedlar
3) Carl Michael Bellman - Fredmans epistlar
4) Erik Johan Stagnelius - Liljor i Saron

Edith vinner alltid, kvinnan skrev brilliant.

Från denna minnets gräns min tanke flygten tar,
Och öfver Tidens haf til evigheten far;
Där ser jag lastens fall, ser dygdens ängla-öden,
Ser detta klot i grus, och under gruset döden.
/.../
Men fasans öknar fram til Domarns fötter bäfva,
Der hoppets matta bloss kring ångren långsamt sväfva.
Hvad suckar! Hvilka rop! En mängd i hoppets spår,
En annan fjerran bårt, följd av förtviflan går.

(Lidner, Yttersta Domen)

Idag skriver vi visserligen formellt Söndagen före domssöndagen, men i denna tråd äger yttersta domen rum redan i natt. Skall vi se om vi kan få in några ytterligare röster innan dess? BUMP.

Saken är klar - inte alldeles oväntat erövrades titeln som bästa svenskspråkiga diktsamling av Fredmans epistlar.

1. Carl Michael Bellman - Fredmans epistlar 44 p
2. Erik Johan Stagnelius - Liljor i Saron 42 p
3. Gunnar Ekelöf - Vägvisare till underjorden 28 p
4. Ola Hansson - Notturno 23 p
5. Vilhelm Ekelund - Syner 22 p
6. Edith Södergran - Dikter 21 p
7. Erik Axel Karlfeldt - Hösthorn 14 p
8. Stig Dagerman - Dagsedlar 12 p
8. Gunnar Ekelöf - sent på jorden 12 p
9. Bruno K. Öijer - Det förlorade ordet 6 p

Den gamle användaren Tegnér får stå för hyllningssången, sliten men bra:

Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas
och sången svärmar kring hans vigda mund.
Hör hur han skämtar, se hur gladt han skalkas
bland nymferna uti den gröna lund.
Men ack! hans glädje ligger ej i kannan,
ej i idyller som han kring sig strött,
hans druckna öga söker än en annan,
och märk det vemodsdraget öfver pannan,
ett Nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt.

J Djurgårdsekar, susen vänligt öfver
den störste sångarns bild som Norden bar!
Det finns ej tid som dessa toner söfver,
det finns ej land som deras like har.
En sång som växer vild, och likväl ansad,
bär konstens regel, men försmår dess tvång,
till hälften medvetslös, till hälften sansad,
en gudadans på gudaberget dansad
med faun och Gratie och Sångmö på en gång!

En naturlig uppföljare blir väl rimligen en omröstning om den bästa episteln!