2015-12-01, 05:06
  #1
Medlem
Jag och min flickvän har varit ihop i 3 månader på distans. Det är ca 10 års åldersskillnad mellan oss och jag är den äldre. Eftersom båda är arbetslösa har vi ändå kunnat varit ihop mycket. Nu har hon flyttat till egen bostad och tanken är att vi ska bo ihop. Hon har känt sig förminskad av sina föräldrar, men trots det låter hon sina föräldrar hjälpa till mer än vad jag tycker är nödvändigt. En del saker har oroat och fortfarande oroar mig. Känns som att jag inte har rätt till någon åsikt medan hon och hennes föräldrar får tycka vad de vill. Kan ta några exempel:
  • Hon anser att hon ska få gå ut utan att jag lägger mig i.
  • Jag får acceptera att hon har kontakt med sina ex.
  • Jag får inte säga om jag känner mig stressad av hon och hennes familj. Hon har ensamrätt på att ha ångest.
  • Jag får acceptera om hennes mamma får utbrott (höjer röst och svär) mot mig för att jag tycker annorlunda om saker som t.ex. Hur mycket föräldrar ska hjälpa till vid flytt.
  • Jag får flytta på mig hela tiden men ska själv acceptera få armbågar, nävar i ansiktet och söndertrampade tår då det är olyckshändelser.
  • Jag får acceptera att hon vill vara med i Big Brother och liknande saker jag tycker är singelgrejer.

Jag har försökt förklara att jag känner mig utanför. Meningen är att vi ska bo ihop och att hon ska flytta med mig om 1-2 år då jag står i bostadskö. Ibland känns min köplats och kommande inkomst viktigare än mig som person.

Frågan är hur jag ska behålla min självbevarelsedrift utan att bli en toffel.
__________________
Senast redigerad av JohnSheppard 2015-12-01 kl. 05:23.
Citera
2015-12-01, 05:09
  #2
Medlem
Lordvaffs avatar
Bli en toffel? Du är en toffel!
Citera
2015-12-01, 05:31
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lordvaff
Bli en toffel? Du är en toffel!
Haha. Ja men då känns det inte helt fel att jag vågat ta konflikt. Jag har frågat henne hur hon tycker jag ska vara. Om jag ska låta bli att prata om saker. Känns som att hennes familj har problem att prata om känslor och att de hellre går till psykolog. Jag har frågat om jag ska behöva gå till psykolog så de slipper höra mina negativa åsikter. Allt ifrågasättande tolkar de som negativt. De gaddade ihop sig nu vid flytten. Tanken är att de kommer göra liknande vid framtida flyttar trots att jag kommer stå på kontraktet. Jag brukar själv kunna hänga upp gardiner och lampor. Jag är trots allt en teknisk person som haft fem lägenheter förut.
Citera
2015-12-01, 05:51
  #4
Avslutad
Tre månaders distansförhållande och en uppenbart problemfylld familj men du är beredd att gå all in i denna "problemfyllda familjen"?
Får jag fråga vad som driver dig till att göra detta?
Och hur ung är tjejen om du är "cirka 10 år äldre" än hon och du tänker på detta, i mitt tycke, helt vansinniga viset?
Citera
2015-12-01, 06:36
  #5
Medlem
McHammereds avatar
wow, trots medveten om alla problem som finns uppbäddat för dig så är du fortfarande villig att satsa på denna nitlott?

Vissa måste verkligen gå den hårda vägen för att fatta att denna donna är ingenting annat än problem och huvudvärk.
Citera
2015-12-01, 07:03
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hee4r
Tre månaders distansförhållande och en uppenbart problemfylld familj men du är beredd att gå all in i denna "problemfyllda familjen"?
Får jag fråga vad som driver dig till att göra detta?
Och hur ung är tjejen om du är "cirka 10 år äldre" än hon och du tänker på detta, i mitt tycke, helt vansinniga viset?
Min drivkraft har varit ett tryggt förhållande och uppleva trevliga saker med henne. Både hon och jag tycker om natur och barn. Hon är 25 år, vilket jag inte tänkt är ett problem.

Citat:
Ursprungligen postat av McHammered
wow, trots medveten om alla problem som finns uppbäddat för dig så är du fortfarande villig att satsa på denna nitlott?

Vissa måste verkligen gå den hårda vägen för att fatta att denna donna är ingenting annat än problem och huvudvärk.
Eftersom jag själv inte är helt problemfri har jag en viss tolerans och försöker inte dömma människor om de råkar ha psykisk ohälsa.

De problem som uppstått är inte helt unika. Varit liknande problem vid tidigare relationer att föräldrar lägger sig i för mycket och tar sig rätten att vara överbeskyddande av olika orsaker. När jag påtalar det är jag en otacksam person som de har rätt att tycka illa om. Och ja det är huvudvärk. Hon är mycket trevligare i chattandet när jag inte är hos henne.
Citera
2015-12-01, 08:58
  #7
Medlem
bergwall94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JohnSheppard
Jag och min flickvän har varit ihop i 3 månader på distans. Det är ca 10 års åldersskillnad mellan oss och jag är den äldre. Eftersom båda är arbetslösa har vi ändå kunnat varit ihop mycket. Nu har hon flyttat till egen bostad och tanken är att vi ska bo ihop. Hon har känt sig förminskad av sina föräldrar, men trots det låter hon sina föräldrar hjälpa till mer än vad jag tycker är nödvändigt. En del saker har oroat och fortfarande oroar mig. Känns som att jag inte har rätt till någon åsikt medan hon och hennes föräldrar får tycka vad de vill. Kan ta några exempel:
  • Hon anser att hon ska få gå ut utan att jag lägger mig i.
  • Jag får acceptera att hon har kontakt med sina ex.
  • Jag får inte säga om jag känner mig stressad av hon och hennes familj. Hon har ensamrätt på att ha ångest.
  • Jag får acceptera om hennes mamma får utbrott (höjer röst och svär) mot mig för att jag tycker annorlunda om saker som t.ex. Hur mycket föräldrar ska hjälpa till vid flytt.
  • Jag får flytta på mig hela tiden men ska själv acceptera få armbågar, nävar i ansiktet och söndertrampade tår då det är olyckshändelser.
  • Jag får acceptera att hon vill vara med i Big Brother och liknande saker jag tycker är singelgrejer.

Jag har försökt förklara att jag känner mig utanför. Meningen är att vi ska bo ihop och att hon ska flytta med mig om 1-2 år då jag står i bostadskö. Ibland känns min köplats och kommande inkomst viktigare än mig som person.

Frågan är hur jag ska behålla min självbevarelsedrift utan att bli en toffel.


Jag tycket inte du ska bråka med dina svärföräldrar låt de lägga sig i hur mycket de vill. Du måste respektera hennes föräldrar annars går det inte.


Däremot alla de övriga sakerna var helt åt helvete och där håller jag med dig om att det är stora problem.

Jag säger spring!

Men annars:

Nu ringer du upp henne och säger till henne antingen sker det en jävla förändring där man respekterar varandra, lyssnar på varandra och att man inte kan ränna runt som man vill i ett förhållande där det finns 2 parter att ta hänsyn till annars är det slut här och nu.

Du har endast träffat henne i 3 månader du måste dra innan du börjar älska denna tjej. Det blir bara jobbigare desto längre tid som går för båda.

Hon är definitivt inte mogen för ett förhållande hon låter som en 15-17 åring.


För att vara helt glasklar det är en Slampa och hora du hittat.
__________________
Senast redigerad av bergwall94 2015-12-01 kl. 09:02.
Citera
2015-12-01, 09:22
  #8
Medlem
retrospectives avatar
Hon vill vara med i Big Brother? Jag hade haft mer respekt för en nekrofil än en BB-aspirant. Varför i hela fridens namn är du fortfarande med en 10 år yngre tjej som uppenbarligen bör vara med killar i sin egen ålder (eller yngre), om hon överhuvudtaget ska vara tillsammans med någon (tveksamt om mogenheten för ett stabilt förhållande finns där dock.)
Citera
2015-12-01, 09:46
  #9
Medlem
jaybones avatar
Låter iof inte som att du har något att förlora, kör!
Citera
2015-12-01, 09:49
  #10
Avslutad
Hur bor du nu? Eller kanske rättare sagt var bor du nu?
Verkar som att boendefrågan här är den viktigaste? Detta efter endast tre månaders distansbekantskap? Först ska du bo hos henne för att sedan skall du och hon bo hos dig och då den dagen du stått tillräckligt länge i en bostadskö?
Är det så att du tänker flytta in hos denna tjejen för att du inget bättre har nu så får du nog ligga lågt med dina åsikter och din inblandning i en för dig helt främmande familj...
Men du är 30+, du är vuxen, du gör som du vill.
Lycka till.
Citera
2015-12-01, 10:08
  #11
Medlem
Du lade din självbevarelsedrift utanför huset och sedan gick du in. Nu minns du ju att du lagt den där så ut och hämta den, när du håller den åter så lär du knappast gå tillbaka in. Om det inte är så att du själv vill få erfarenheter du vet kommer komma nedtryckta i halsen senare. Acceptera att hon är som hon är, det är självbevarelsedriften. Att släppa en kaktus som du går och bär på självmant eller så kommer du att släppa den när en ny tagg skjuter upp genom handleden och du förblöder. Du blöder redan långsamt och du verkar klämma kaktusen hårdare så gör som du vill. En kaktus är en kaktus en som bär på den får skylla sig själv för det är en kaktus och ingen gurka. Pow.
Citera
2015-12-01, 10:19
  #12
Medlem
Soluss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JohnSheppard
Jag brukar själv kunna hänga upp gardiner och lampor. Jag är trots allt en teknisk person som haft fem lägenheter förut.

Tack för dagens skratt. Du BRUKAR kunna hänga upp gardiner och sätta upp lampor? Det är inte att vara teknisk. Det är raka motsatsen. Om man ibland misslyckas med att hänga upp gardiner, ja då kanske man passar ihop med en bimbo som vill bli knullad i TV.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in