Min arbetsförmedlare har delvis satt mig i skiten!

Hej!

I slutet av sommaren så kontaktade jag min handläggare på af om min situation dvs har depression, socialfobi och ångest. Och frågade om det fanns någon hjälp att få av dom. Då var det en trevlig förmedlare som svarade( mail kontakt då jag har svårt med telefon)då min ordinarie förmedlare var på semester.

Jag fick tid direkt och hen förklarade hur allt gick till och att jag skulle välja ett företag som kunde ge mig extra stöd ( stöd och matchning) efter hen hade fått företaget som jag gillade så skulle hen kontakta dem, samt kontakta mig alt att företaget kommer att skicka brev när jag får tid hos dom. Det jag uppfattade va att företaget som skulle hjälpa mig, va tvungen att godkänna mig efter det så var det bara att få hjälp från dom. Det skulle kunna ta tid sa af handläggaren.

Jag satt och väntade i ca 2 månader utan att ha hört något övh. Sedan så får jag brev från ffk om att jag kommer att få aktivitetsstöd av dom, tänkte inte så mycket på det utan trodde att godkännande av försäkran va att jag sökte jobb osv just nu tills att jag påbörjar programmet och då kommer det att fortskrida. Men jag mailade min handläggare på af för att höra med honom, om hur det står till med stöd och matchningen, då jag kände att jag ville komma ut och få påbörja mitt liv igen samt att jag blev lite orolig ang det där med aktivitetsstödet ifall om jag skulle ha fel o att det faktiskt gällde enbart att jag fick $. Pga att jag går ett program( vilket jag inte gjorde ännu).

Fick inte svar från min handläggare och mailade återigen, 2 ggr tror jag det va. Efter ca 4-6 veckor så hörde han av sig och sa att jag skulle ha börjat programmet i slutet av juli

Jag blev helt paff då jag inte hade fått någon info alls om detta. Han sa att han skulle kontakta företaget och höra av sig till mig. Jag svarade tillbaks och sa att även jag kan maila dom för jag tänkte att då kanske det skulle gå mycket snabbare att få en tid hos dom.
Jag mailade dom, och förklarade hela situationen och någon vecka senare så hade jag inte hört något från dom, så jag tänkte att nä jag skall försöka våga ringa till dom vilket jag gjorde men.. Ingen svarade.. Så efter det så blev jag så jäkla trött på allt och har inte orkat bry mig om, mycket beror pga jag provat ny medicin men jag tänkte att min handläggare får försöka kontakta dom ist.

för några minuter sedan kontaktade jag ffk, pga av att jag har sett att det inte står något om att jag skall få aktivitetsstöd som jag skulle ha fått imorgon. Dom sa att af har avslutat programmet och det avslutade dom 13 oktober, så jag blev helt Af har inte kontaktat mig om detta, jag har inte hört ett ljud från min handläggare sedan mailet. Och nu sitter jag i skiten, pga hyran skall betalas asap..

Vad ska jag göra? Kan verkligen min handläggare göra så här dvs inte ge mig info om att de har avslutat programmet? Även det andra, alltså borde han inte ha hört av sig ang påbörjande av programmet eller ge mig någon typ av info?
Vad hade ni gjort?

Förlåt för en rörig text. Men jag är så förbannad på Af även på mig själv för mina jäkla diagnoser och allt skit

Det är väl så de jobbar på AF, det vill säga inte alls.
Men bra ändå att du faktiskt vågade lyfta luren och ringa ett samtal, även om nu ingen råkade svara just då.

Du tycker alltså att dina diagnoser borde ha varit något handläggaren skulle ha tagit hänsyn till? Jag vet inte om de skall göra det?
Att man skall vara självgående i dag, det vet jag, men jag vet däremot inte hur mycket AF skall hjälpa den som inte ens vågar ringa ett samtal utan kräver att all kommunikation skall ske elektroniskt?
Jag märker att du håller dina diagnoser framför dig i det du skriver och beskriver, men "depression"........... är någon riktigt deprimerad hade den inte ens orkat reagera över det du reagerar över, detta än mindre orkat skriva så långt och som du skriver.
Dessutom sörja en utebliven praktik...
Menar inte att hacka på dig nu utan vill bara göra dig uppmärksam på att du har mer go i dig än de diagnoser någon roat sig med att sätta på dig(kanske du inte ska ta "dina diagnoser" på så stort allvar utan hellre ifrågasätta dem?).
Du ser ju själv att AF inte går att lita på, du får helt enkelt lita till dig själv.
Mer än så tror jag ingen kan göra.
Tyvärr, men kan jag väl ibland tycka.

Nu gled detta dig ur händerna, men nästa gång får du se till att själv ta den kontakt och som jag tror du gjorde första gången med din handläggare, d. v. s du ringde, vad?
Och "ny medicin"? Varför fungerade inte tidigare medicin? Och ingen medicin kan fixa praktikplats eller jobb eller något utan detta måste man själv göra. Så har det alltid varit och kommer mest troligt också att fortsätta vara.
Hur många gånger har du "påbörjat ditt liv"?
Och som du säkert också kanske upptäckt så är inte Psykiatrin till så mycket hjälp. För hade Psykiatrin varit till hjälp så hade du inte hamnat i denna sitsen.
Jag försöker säga åt dig att du kan mer och bättre än du ens tror och även att du ser ju själv att trots alla dina diagnoser och mediciner så skiter samhället i dig så varför då alla dessa diagnoser?
Ta tag i dig själv och kämpa för dig själv för ingen annan bryr sig i dig.
Detta har du ju själv märkt nu, eller hur?

Svår text att läsa och jag förstår inte allt du skriver.

Förvisso kan och gör arbetsförmedlingen ofta fel men det tar inte bort ditt eget ansvar i detta.

Varför vänta i två månader? Du skulle varit mycket mer aktiv och själv undersökt vad som gäller och vad som förväntas av dig.

Efter detta låter du det gå ytterligare 4-6 veckor? Fick du aktivitetsstöd eller någon annat bidrag under tiden? Varför göra om samma misstag en gång till?

Sen verkar det gå ytterligare veckor? Då du mejlar utan att få svar. Är du säker på att ditt mejl kom fram? Varför inte vid uteblivet svar även ringa och om inte det hjälper skicka ett riktigt brev?

När du sen fortfarande inte fått kontakt väljer att stoppa huvudet i sanden blir du förvånad att saker händer som påverkar din ersättning.


Du är bra på bortförklaringar men verkar inte ha mycket egen handlingskraft. Det är oavsett du som är ansvarig så du kommer nog få svårt att överklaga detta.

Jag undrar också vilken försäkringskassa som har öppet på Lördagar. Är det något nytt?

Så här funkar det: handläggaren på AF tar beslut om att anvisa dig till ett program och bestämmer också när du ska börja. Handläggaren ska då informera både dig, FK samt anordnaren av programmet om detta.

Anordnaren ska också kontakta dig för att kalla dig till kurs/programstart. Om du inte kommer till starten ska anordnaren anordnaren omedebart kontakta din handläggare och meddela detta. Om du inte har någon giltig orsak till frånvaron kan AF avsluta programmet.

Anordnaren ska sedan rapportera din närvaro i programmet till din handläggare varje månad. Om du inte är där får inte anordnaren betalt av AF, och handläggaren kan också rapportera din frånvaro till FK och kolla om du varit sanningsenlig i din aktivitetsrapport.

I ditt fall verkar det som att både handläggaren och anordnaren har skitit i att göra det de ska. Anordnaren har sannolikt fått betalt för dig sedan i juli utan att behöva anstränga sig för att hjälpa dig, och har alltså (antagligen) skickat in närvarorapporter där det ser ut som att du har deltagit. (Alternativt så har närvarorapporterna visat att du inte deltagit utan att handläggaren reagerat, men det är inte lika troligt.)

Handläggaren i sin tur har haft dålig koll på mailen, och har när hen plötsligt insett att du inte alls deltagit i programmet fått panik över sitt slarv och avslutat programmet direkt, utan att kommunicera detta med dig först. Handläggaren kan också välja att tro på anordnaren som sannolikt hävdar att de försökt nå dig massor av gånger, alt. att du varit där men misskött dig och nu försöker skylla ifrån dig. Helt förjävligt, men tyvärr ganska vanligt.

Det jag funderar över är dock om du lyckats få aktivitetstöd utbetalt trots att du inte deltagit i programmet? Har du fyllt i och skickat in någon rapport till FK, eller skulle november ha varit din första period med aktivitetstöd?

Tack för svaret!

Jag tror också att anordnaren fått betalt trots att jag inte har varit där, samt att min af handläggare kanske har gjort lite fel.

Jag har fyllt i papper och skickat in till ffk och fått utbetalt, trots att jag inte har deltagit i programmet. har fått betalt för dom 3 senaste månaderna, vilket jag inte borde ha fått, men antagligen så har jag skött mig på programmet enligt af och anordnarna, trots att jag aldrig har varit där

Skall skriva ner på papper allt och knata iväg till af imorgon och prata med någon som jobbar på af( ej min handläggare) och höra med henne/ honom om hur man kan gå vidare. Eller kanske tom byta förmedling och förhoppningsvis så får man bättre hjälp där?!

Bra! Ge dig inte.
Men vad menar du i din rubrik med "delvis"? Din arbetsförmedlare har "delvis" satt dig i skiten.
??
Bra att du trots din t. ex "Sociala fobi" ändå kan "knata ned till..." o. s. v. och detta bara helt apropå liksom?!
Och trots allt, och detta helt plötsligt, har du fått betalt och detta så att du kan betala din hyra, något som du också beklagade dig i din ts för att inte kunna göra?
Men fint att alla dina diagnoser i alla fall inte utgör hinder för dig att i alla fall detta göra något, då!
Kanske också på denna vägen du borde fortsätta, detta att göra något vettigt?

[quote=hee4r|55560902]Det är väl så de jobbar på AF, det vill säga inte alls.
Men bra ändå att du faktiskt vågade lyfta luren och ringa ett samtal, även om nu ingen råkade svara just då.

Du tycker alltså att dina diagnoser borde ha varit något handläggaren skulle ha tagit hänsyn till? Jag vet inte om de skall göra det?

- ja, det tycker jag nog att de skall göra till en viss grad. Tex praktikanten hen var väldigt bemötande, och berättade om att man får extra stöd om man har problem med något osv. Men när hon slutade och min handläggare kom tillbaks så blev det, dött från hans sida. Har hört om af och att de är lata jävlar, som bara sitter ner och låtsas arbeta mm.. Men jag trodde aldrig att jag själv skulle få en sådan handläggare, skall nog sluta va så blåögd..


Jag märker att du håller dina diagnoser framför dig i det du skriver och beskriver, men "depression"........... är någon riktigt deprimerad hade den inte ens orkat reagera över det du reagerar över, detta än mindre orkat skriva så långt och som du skriver.
Dessutom sörja en utebliven praktik...
Menar inte att hacka på dig nu utan vill bara göra dig uppmärksam på att du har mer go i dig än de diagnoser någon roat sig med att sätta på dig(kanske du inte ska ta "dina diagnoser" på så stort allvar utan hellre ifrågasätta dem?).

- Skall jag vara helt ärlig, så tror inte jag heller att jag har depression, iaf inte allvarlig depp. Utan jag har helt enkelt jävligt dåligt självförtroende/självkänsla samt ångest och det är ju inget som har så mkt med depression att göra
håller med att jag inte skall ta "mina diagnoser" på allvar, utan helt enkelt se mig själv som en människa och inte som "diagnoserna".

Och "ny medicin"? Varför fungerade inte tidigare medicin? Och ingen medicin kan fixa praktikplats eller jobb eller något utan detta måste man själv göra. Så har det alltid varit och kommer mest troligt också att fortsätta vara.
Hur många gånger har du "påbörjat ditt liv"?

- Tog medicin för flera år sedan, men slutade med den då den inte funkade samt att jag tycker inte om att behöva trycka i mig mer skit än nödvändigt.
Efter att jag började jobba( slutet av den tiden) så började jag helt plötsligt må dåligt, blev introvert och förlorade den inre energin, tom tappade ca 20 kg på några månader. Jag sade upp mig pga att jag inte orkade jobba och sökte hjälp hos en läkare, så att hen skulle försöka luska ut vad som va felet. Fick efter ett tag utskrivet antidepressiva då hon tyckte jag va depp, samt hade socialfobi mm( gjorde mini test och pratade med psykiatriker) läkaren skrev ut samma medicin som jag tog förra gången, och jag skulle testa den igen, vilket resulterade i att jag blev helt knäpp av den medicinen denna gång. Blev slö som satan, och låg bokstavligen på sofflocket och sov i typ 1 månad har aldrig vart så trött och slö innan.
Så den medicinen slutade jag ta självmant och tar inget nu, utan försöker hitta andra lösningar på att bli mer social och få mer energi, och där kommer den där frågan om hur många gånger jag har " påbörjat mitt liv".

Det är nu som jag verkligen har börjat påbörja mitt liv. Har tagit tag i min socialafobi genom kbt( vilket inte har funkat), börjat gymmat igen. Men det räcker tyvärr inte utan jag försöker hitta andra lösningar och testa dem.

Ang medicinen så, tror jag att det kan ge en liten knuff, tex inte få ångest, bli mer känslokallare, energi i kombination av tex äta rätt kost, träning mm.. Men enbart medicin är absolut inte lösningen och bör inte va det heller tycker jag.

Och som du säkert också kanske upptäckt så är inte Psykiatrin till så mycket hjälp. För hade Psykiatrin varit till hjälp så hade du inte hamnat i denna sitsen.
Jag försöker säga åt dig att du kan mer och bättre än du ens tror och även att du ser ju själv att trots alla dina diagnoser och mediciner så skiter samhället i dig så varför då alla dessa diagnoser?
Ta tag i dig själv och kämpa för dig själv för ingen annan bryr sig i dig.
Detta har du ju själv märkt nu, eller hur?

- ja du har rätt! Tack för påminnelsen!

[quote=MrEchoz|55562100]
Då tycker jag, och detta sammanfattningsvis, att du skall skita i dem som uppenbarligen skiter i dig.
Och då även här att du inte själv skall bli en utav dessa, okej?
Det är nog väldigt lätt att stärka sig i sina "svaga sidor/ egenskaper" när man blir struken medhårs vad gäller då dessa "ens svagheter", men eller hur?
Nåväl, men på´t igen?!
Knata du ned till AF i morgon igen och tag det hela därifrån, men det tycker då jag!?
Ge fan i att tro på alla dem som inte tror på dig och detta då oavsett om det handlar om en psykolog eller om en arbetsförmedlare eller en vän eller vem som.
Ge fan i det.
Du kan mer än du tror om dig själv och mer än någon annan också tycks ha trott om dig själv.
Man up, men så tycker då jag(och detta borde du ju för fan tycka själv också? ).

PS. Dåligt självförtroende bygger man på genom att gå just den "svaga vägen" och som du är farligt inne på nu, bättre självförtroende får man om man tror på sig själv vilket jag verkligen tror att du har anledning att göra. "Knata" du ned på AF i morgon och börja om än en gång men gör inte om samma misstag igen, okej, utan tro på dig SJÄLV denna gången detta fixar du om än det kan vara nervöst i början men det är för ALLA. DS.

"I slutet av sommaren så kontaktade jag min handläggare på af om min situation dvs har depression, socialfobi och ångest."

Varför söker du hjälp för psykiska problem genom arbetsförmedlingen??

Ursäkta en fåkunnig, men vad är "ffk"?

Några år sedan nu och som Arbetsförmedlingen fick ta över s. k "rehab." av ALLA och fram till då dessa "alla" och som tidigare befunnit sig inom Socialförsäkringen. Så försök du inte med den.
Detta var det f. ö Alliansen och som införde, att alla sjuka skulle överföras till AF.
Men föga intressant nu då även samma gäller nu.
Men TS är långt ifrån så sjuk som det tidigare systemet, Sossarnas då, påstod. Men dock så frisk och som Alliansen då(fr. o. m 2006)påstod.
Många var och är inte så sjuka och som Sossarna tidigare påstod, TS är här dock friskare än både det nya systemet och det gamla dito fått och får honom att tro att han är. Snacka om att bli fången mellan två system, men!
Nu gäller att förhålla sig till rådande system och i detta fallet förhålla sig till TS och som nu ber om råd.
TS kan mer än systemet låtit och tillåtit honom att tro att han kan.
Uppmuntra TS i stället för att skylla på TS? TS har ju bevisligen visat att han faktiskt kan.

Försäkringskassan. Förkortas vanligtvis FK; tre "f" ligger ingen logik i?