Varför vara normkritisk?

Det känns väl som att det är läge för en liten utläggning om ordet "normkritisk" och hur trådstartaren ser på det. Jag kan vara ute och cykla, men gissar ändå att jag i alla fall håller mig på kilometers avstånd från centrum när större delen av flashback cyklat vill till Norrland.

Jag uppfattar trådstartaren och övriga inlägg som att med "normkritisk" avses "att vara emot normer" eller "vill avskaffa normer" eller något i den stilen. Det är förvisso inte en lika galen uppfattning som många andra här i delforumet, för det finns absolut delar av feministrörelsen och HBTQ folket som brukar (missbrukar) termen i just den betydelsen. Att alla normer är av ondo och ska avskaffas.

Det är dock inte så termen används i t.ex vetenskapliga sammanhang eller oftast avses när man uppmuntras att vara normkritisk. Det ska istället uppfattas som ordet "källkritisk". När man uppmanar andra att vara källkritiska menar man sällan "Källor är skitdåligt, sluta ha källor till dina påståenden". Istället avses medvetenhet. Att man ska vara klar över sina tankegångar och ståndpunkter så långt möjligt, inte att man ska låta bli att ha källor eller normer. Från ett genusteoretiskt eller allmänt vetenskapligt perspektiv hade man antagligen hållit med om att det är omöjligt och icke-önskvärt med ett normfritt samhälle. Man eftersträvar snarare en debatt om vilka normer som är önskvärda.

Jo, men det är lite som användandet av ordet "teori". Stor skillnad om det är vetenskapligt sammanhang eller ej.

Jag valde att fokusera på den extremare skaran lekmän() inom feminism och HBTQ, då jag fått intrycket att deras försök till normkrossande ligger närmare det som TS är ute efter.

Mycket möjligt att jag underskattar detta forum. Skyller då på att jag precis läst en lång text från en transa som hävdar att CIS är en falsk norm. Att det är ren slump vilket kön du identifierar dig med och att de flesta VÄLJER sitt kön av praktiska orsaker. Det var den typen som jag först kom att tänka på i varje fall.

Ja, precis. Normer fyller en funktion genom att underlätta vår vardag, och just heteronormen ser jag som rätt harmlös i dom flesta praktiska situationer. Jag tror att väldigt få homosexuella blir kränkta av en heterosexuell norm i praktiken, men det eldas tyvärr på från vissa håll.

En ganska kraftig norm i samhället är annars den mot handikappade. Det har man löst genom att ge möjlighet för handikappade att anpassa sitt boende, tillgänglighet i offentliga miljöer etc. Det känns rimligt, men det innebär ju inte egentligen att man gjort avsteg från normen, bara att man kompletterat den. Det är fortfarande "utanför" normen att vara handikappad.

Normkritiken har ett stort problem, nämligen att den är en skrivbordsprodukt utav guds nåde. Saker som aldrig varit problem blir problem bara för att någon genusvetare suttit och bestämt det på sin kammare. Således har det väldigt lite genomslag utanför dessa kretsar. Problemet blir när dessa kretsar är oproportionerligt inflytelserika mot grupper med makt.

En annan norm som är värd att uppmärksamma är väl i någon mån svenskhetsnormen. Det anses utestängande och elakt att i Svea rike förutsätta att folk kan språket och vet hur samhället fungerar. Bara i Sverige, bara i Sverige...

Hon hävdar att det inte finns fysiska skillnader mellan män och kvinnor? Vad har hon för argument där, om ens har några? Skjut kvinnan för övrigt

Hon började prata om hermafroditism som max en procent är drabbade av. Därför är det bara en social konstruktion

Mycket bra trådstart, tack!!!

De som pratar om att krossa normerna, är i regel de mest normativa och stereotypa personerna av alla.

Vill man verkligen bryta normer, borde man börja att t.ex. slänga batterier i pappersinsamlingen och spöa kärringar mm.
Kanske göra som Åsa Romson, använda giftig båtfärg och dumpa gråvatten...

Jag tror dock inte att feministerna tänkte på att det kunde slå slint mot dom själva. Om inte dessa "normkritiska" feminister tryckt på om just normer så hade nog inte MGTOW blivit en så stor sak som idag.

Tror inte ens MGTOW hade sett ljust. Så det är väl den enda tacken, ja förutom att rasera könsrollerna som jag tackar feminismen för.