En fråga om medvetandet

En person vi kallar Johan är tillfälligt medvetslös och har kraniumet uppskuret där hjärnan exponeras. Kirugerna har till hands en identisk kopia av hjärnan. Låt oss förutsätta detta. För er som inte kan föreställa er detta, är här en illustration: http://i63.tinypic.com/2jcwqrk.jpg

Nu till frågorna:

Vad skulle hända om vi byter ut en partikel av Johans hjärna mot en identisk partikel av den andra hjärnan? Jo, vi förutsätter att det går... Ett förnuftigt svar skulle vara att det inte händer någon skillnad, att Johans vaknar upp i samma kropp.

Vad skulle hända om vi byter ut 1/3 av Johans hjärna mot en identisk del av den andra hjärnan? Ett förnuftigt svar skulle vara att det inte händer någon skillnad, att Johans vaknar upp i samma kropp.

Vad skulle hända om vi byter ut 2/3 av Johans hjärna mot en identisk del av andra hjärnan? Ett förnuftigt svar är att Johan inte vaknar upp i samma kropp, då hans hjärna består av större delen av en kopia. Samtidigt känns det logiskt som att han borde vakna upp i samma kropp.

Vad skulle hända om vi byter ut allt förutom en partikel i hjärnan mot allt förutom en partikel av den andra hjärnan? Det är logiskt att Johan inte vaknar upp i samma kropp. Samtidigt känns det logiskt som att han borde vakna upp i samma kropp.

Vad skulle hända om vi byter ut 100% av hjärnan mot den andra hjärnan? Det är logiskt att Johan inte vaknar upp i samma kropp. Samtidigt känns det logiskt som att han borde vakna upp i samma kropp.

Skulle svaret på denna fråga vara att Johan vaknar upp i samma kropp, så betyder det att Johan vaknar upp i den andra hjärnan oavsett om den sitter i kroppen eller inte. Betyder detta att man vaknar upp i en hjärna som består exakt som sin egen? Även om den skapas flera ljusår bort? Vad händer isåfall om multipla hjärnkopior skapas? Vaknar man i flera hjärnor samtidigt?

Skulle svaret på denna fråga vara att Johan inte vaknar upp i samma kropp, men att han skulle vakna upp i samma kropp ifall endast en partikel av hjärnan byttes ut - skulle detta innebära att det isåfall finns en gräns typ (50%) där ifall majoriteten av originalhjärnan behålls så vaknar man i samma kropp? Detta låter oförnuftigt samtidigt som det låter som det logiska svaret.


Tror jag har upptäckt något stort.

Detta har diskuterats av mina vänner som studerar filosofi och lingvistik på universitetsnivå. Du förväxlar för det första termen "samma" med "likadan".

Med det sagt så kan jag förtälja vad jag och mina universitetsstuderande vänner diskuterat. En utav dessa är dualist, och påstår sig tro att medvetandet är en del av själen och således ej materiell. Därav, sett utifrån ett dualistiskt eller renodlat idealistiskt perspektiv så är ej ditt resonemang applicerbart då dessa människor utgår ifrån att medvetandet ej är något som finnes i nätverk av nervsynapser och dylika konstruktioner som faktiskt påvisats finns i hjärnan.

Din frågeställning blir ändock mer intressant sett utifrån en materialistisk synvinkel. Om du utbyter Johans hjärna med en identisk kopia av hans hjärna så är det inte samma hjärna (logik 101), däremot kan det vara en likadan hjärna och Johan kommer då inte märka någon som helst skillnad om inte detta berättas för honom.

Om Johans hjärna byts ut till 99% av en identisk kopia så har han 1% original (läs: samma) hjärna och 99% kopia. Notera dock att han aldrig kommer att märka någon skillnad ifall vi utgår ifrån att kopian är densamma.

Så länge Johan och hans backupkopior befinner sig i medvetslöst tillstånd är jag benägen att påstå att samtliga är Johan, ty om de slumpvis blandades om eller all dokumentation förstördes skulle ingen makt i världen kunna utpeka ett visst exemplar som original.
Från det ögonblick då de vaknar till liv kommer deras erfarenheter att börja divergera, och det blir då meningsfullt att kalla dem "Johan 1", "Johan 2" osv.

Skoj och intressant fråga!

Om vi utgår ifrån att ditt tankeexperiment var genomförbart i såväl principiell mening som teoretisk och praktiskt och att det verkligen var så att det existerade en hjärna, A (HA) som vad avser alla kvantmekaniska strukturella tillstånd var helt identiskt med en annan hjärna, B (HB), och att vi här försummar sådana saker som omvärldsfaktorer som i realtid kan påverka systemen – så som t ex strålning av elementarpartiklar som krockar med partiklar i någon eller båda hjärnorna samt faktumet att hjärnan är ett integrerat system med allt i sin omgivning så som t ex kroppens övriga kvantmekaniska strukturer (läs: övriga celler i kroppen) etc.

Om så vore fallet och vi antar en strikt fysikalistisk metafysisk hållning vad avser upplevandets och medvetandets ontologi på så sätt att det som utgör fenomenologin för Person A supervenierar på det fysikaliska tillstånd som utgör HA, dvs Person A:s fenomenella tillstånd är nödvändigt beroende av HA:s tillstånd på ett sådant sätt att det är enbart i HA som detta fenomenella tillstånd kan existera. Och samma sak för Person B och HB.

För att nu kunna besvara din fråga behöver vi utreda en annan sak:

Avser vi med fysikaliskt tillstånd följande:

1) Att det enkom är organisationen av hur elementarpartiklar, vågfunktioner etc ser ut som avgör egenskapen hos ett fysikaliskt system?

Eller . . .

2) Är den individuella elementarpartikelns identitet viktig i sig (även om den är identisk med en eventuell ersättare)?

Om vi utgår ifrån att villkor 1 gäller, dvs att det är den fysikaliska strukturen som är avgörande – inte den enskilda punkten i rummet (elementarpartikeln) som sådan föreslår jag följande:

Vid en så nogsam och gradvis överföring som beskriv i tankeexperimentet kommer helt enkelt ingenting att förändras i kraft av det faktum att den fysikaliska strukturen (organisationen) ej förändrats – då de enskilda partiklarnas identitet ej är avgörande. Detta är ju något som sker i alla hjärnor hela tiden – dvs att atomer och molekyler ersätts med nya identiska.

Om vi utgår ifrån att villkor 2 gäller, dvs att det är den fysikaliska strukturen som är avgörande tillsammans med den enskilda punkten i rummet (elementarpartikeln) som sådan föreslår jag följande:

Vid en så nogsam och gradvis överföring som beskriv i tankeexperimentet kommer helt enkelt – sakta men säkert PA:s fenomenologiska tillstånd att övergå till PB:s fenomenologiska tillstånd – och om man skulle väcka dem till medvetande under något av stegen skulle de inte märka någon skillnad i kraft av att man inte kan jämföra sitt upplevande med ett annat identiskt upplevande – ett referenssystem saknas. Med andra ord skulle det i praktiken bli samma effekt som i alternativ 1 trots att det i alternativ 2 faktiskt är så att, när processen är klar, så har de fenomenella tillstånden bytt plats.

Detta är naturligtvis bara metafysisk spekulation från min sida, då det i dagsläget inte finns någon exakt och tillfredsställande vetenskaplig modell för och förklaring av hur medvetandet och upplevandet står i relation till hjärnan (åtminstone inte på kvantmekanisk nivå).

Man kan också likna hjärnan vid en bil och upplevandet/medvetandet med bilens komfort. Låt nu säga att vi gör samma sak med bilen – dvs sakta byter ut delarna till identiska delar. Har komforten flyttat sig då?

Samma medvetande är i båda hjärnorna samtidigt i ursprungsläget och det är först när båda hjärnorna börjar leva sina egna liv som medvetanden skiljs åt. Det är alltså när minnena och strukturerna i hjärnorna ändras som medvetanden ändras.

De individuella hjärnorna kan inte uppleva varandras sinnesförnimmelser, utan bara sina egna, därför kan endast en hjärna få en bild av verkligheten, inte bådas samtidigt. Dessa kommer således minnas helt olika synvinklar och input och förändras då i det ögonblicket till två olika medvetanden.

Så med identisk hjärna menar vi alltså alla minnen och alla strukturer för tänkande och funktioner, då är det exakt samma person i båda hjärnorna samtidigt, i ursprungsläget. Det spelar då ingen roll hur mycket eller lite man byter ut dem emellan. Tyvärr är två hjärnor aldrig exakt identiska på grund av kvanteffekterna. Möjligen ifall det är en slags Kvantmekanisk sammanflätning vi talar om.

Min egen hypotes: