Skäms för min skam

Under större delen av mitt liv har jag gång på gång gjort bort mig som fan. Detta grundas i extremt dåligt självförtroende, ensamhet och blyghet. För att lindra känslan av utanförskap och hjälpa oförmågan att umgås normalt så har jag ofta supit mig väldigt full eller knarkat, vilket skapat de större skam-incidenterna.

Nu lever jag med en konstant och kraftigt påträngande skam vilken genomsyrar mitt liv till den grad att jag nu börjat känna skam för skammen. Jag undanflyr allt och sitter bara hemma hela dagarna och skäms och har ångest, m.m.

Om skammen bara var begränsad till nån enstaka händelse så kanske det gått att hantera, men hur hanterar man total skam? Jag avundas de skamlösa, även om de är idioter...

Sluta skämmas och gå vidare med livet. Alla har gjort riktiga skämmiga saker i sin tid. De som vinner är de som går vidare med livet och inte bryr sig om vad andra tänker om dem. Jag skäms också när jag tänker på vad jag har gjort förr. Men jag blir arg när jag inser att jag sitter och tänker på det förflutna. Klockan ticker och folk har redan glömt bort vad du har gjort för länge sen.

Ett alternativ skulle vara att flytta - på nya stället vet ingen din historia.

Annars kan du pröva att vara ute bland folk där du bor nu, och jag gissar, är uppvuxen på - och bara leva och vara - NU och framåt. Låta bli att tänka på, och fundera på, alla dessa skämmiga saker och bortgjordheter. (En del av dem kanske du skämdes lite i onödan för redan från början, kan jag gissa.) Men jag tror inte att andra runt omkring bryr sig eller tänker så mycket på det du gjort tidigare, som du tror. Och de som gör det, för de finns säkert också, får väl göra det bäst fan de vill - vad ska hända liksom, står de och pekar och skrattar åt dig när du går/far förbi?

Nä, kom igen och lev nu! Låt inga andra jävlar hindra dig från det. Människor är ganska små och osäkra varelser, många av dem. De som inte har något bättre för sig än att tissla och tassla kan du skita i - de har oftast inget att säga till om ändå. Skit i skammen, en del har sabbat som fan för andra i yngre dar, men lever och lyckas ändå...

Möt du folk med högt buret huvud och fast blick och ignorera de få människor du inte vill ha att göra med.

Säg den som inte har gjort bort sig någon gång? Det har hänt alla och i olika grad och av olika anledningar. Jag tror nog att det är du själv och som lägger den största skulden och den största skammen på dig själv.
Det måste du sluta med.
Precis som redan sagts så har inte folk så mycket tid och tankar över för andra utan de har fullt upp med sina egna liv och deras liv går vidare.
Det måste du tillåta dig själv att ditt liv gör också.
Det finns säkert folk som aldrig glömmer andra i detta avseendet, men förlåter tror jag nog ändå de flesta gör. Så på så vis glöms saker och ting bort.
Och lite grand, och som du själv också är inne på, så är det oftast dem som borde skämmas(och känna skuld)som inte gör det, medan "de andra" har vett att göra det.
Tycker också att du skall sträcka på dig och hålla huvudet högt, men orkar du inte med det så byt som sagt miljö.