Är livrädd pga terrorhotet

Vilket terrorhot?

Jag förstår dock att du är rätt. Media har nästan massakrerat oss med information.

Vid 9/11. Vet du vad jag gjorde. Först såg jag det på TV, men gick direkt ut och sprang en mil i skogen. Och jag vet att många andra löpare gjorde detsamma. Vi lämnade "verkligheten" bakom oss och sprang ut i skogen.

Jag förstår att vissa av er kan bli nervösa av den situationen som nu råder. Dock kan jag säga att jag jobbar som ordningspolis på Norrmalms vaktdistrikt, vi gick på 20:00 och har blivit tillsagda att använda våra skyddsvästar och förstärkningsvapen H&K5.

Håll er från city i kväll!

Förutom ni goa FB:are .. ni får givetvis stuffa runt där bäst ni vill!

Jag är också rädd och bor i en mindre stad. Man kan tycka att det borde resultera i att jag är mindre rädd för en terrorattack, men det är jag faktiskt inte. Jag är ju inte bara rädd för att min hälsa utsätts för fara utan även för andras hälsa, oavsett var attacken inträffar. Bara tanken att någon kan råka ut för det gör mig rädd och illamående.

Vi verkar i alla fall inte vara ensamma med tanke på de senaste trådarna som har skapats om samma ämne sedan terrordåden i Paris.

Vi har fyra piketer från norrmalm som snurrar runt i city. Jag jobbar som YVB i en buss här och har tillfälle att skriva lite.

Lite lobbar och allmänt trams har vi tagit hand om. Annars ovanligt lugnt måste jag säga! En fin fredagkväll här i city så här långt!

Är detta något som uppstått i samband med attacken i Paris? Isåfall är jag nyfiken på varför.

Om nu bara tanken på att någon kan råka ut för det gör dig rädd och illamående, hur får då det faktum att folk faktiskt blir utsatta för det varje dag dig att känna? Hundratusentals människor avlider varje dag. En del av dessa till följd av terrordåd. Tidigare idag dog 7 personer i ett självmordsdåd i Irak. Under dagen blev även 27 personer mördade i ett terror- och gisslandrama i Mali. I tisdags blev minst 34 människor dödade av en bombning i Nigeria. Förra året dog 1,25 miljoner människor i trafikolyckor. Jag kan fortsätta med dylik, om inte ännu värre, statistik i evigheter.

Du får läsa en artikel om du vill ha svaret på det. Ju närmare oss det inträffar - både geografiskt och kulturellt - desto mer berör det oss. Detta gäller alla, men du kan förneka det om du vill. Det är precis som att skolskjutningen i Trollhättan berör mig mer än en skolskjutning i USA. I USA sker skolskjutningar dagligen - här gör det inte det.

Jag gör inte skillnad på människor. Det är lika synd om någon som blir dödad i Libyen som i Sverige, men det är inte vad det handlar om. Tror du inte att det berör den svenska befolkningen mer att höra om ett mord, en våldtäkt eller en misshandel i Sverige än i exempelvis Australien?

https://kit.se/2015/11/16/22105/har-...ampaign=buffer

Edit; det här gäller inte bara terrorbrott, det hade lika gärna kunnat handla om en naturkatastrof. Givetvis gör det mig mer rädd att höra att det har varit en allvarlig jordbävning i Skåne än i Kambodja.

Som jag personligen anser jag att livet blir väldigt tråkigt om man går runt var dag och tänker ''Är detta dagen D'' eller ''Vad har han/hon i väskan?'' ''Kommer bussen att flyga till Valhalla''?

Nåja, ni förstår poängen.

Det jag vill komma till är att man ska göra vad man kan för att leva i nuet ingen av oss kan förutspå någonting i framtiden för sanningen är att /OM/ det händer så händer det, varken du, jag, eller någon annan kan eller kunde stoppa det.

Men nu hoppas jag att inte något sådant händer, det skulle vara oerhört tragiskt och plågsamt att bevittna någonting sådant i Sverige.

Men mitt tips; Är att först och främst /försöka/ leva i nuet och ej fokusera på framtiden, det kommer bara att förstöra vardagen ifall du tänker i negativa banor om olika attentat eller tragiska händelser som kan förekomma.

Absolut, känner till de benägenheterna hos människan. Min kommentar var inte tänkt som ett anklagande om hyckleri. Hoppas du inte tolkade det så. Var nyfiken på hur du resonerade, främst med tanke på de starka känslor du beskrev att du upplevde. Nu förstår jag bättre.

Trevlig lördag!

Oj, då får du ursäkta mig att jag var så defensiv i mitt svar! Det handlar ju mer om att ju närmare mig det inträffar desto räddare blir jag. Det är ju samma som att jag blir mer på min vakt när jag är ute sent på kvällarna om jag just har hört om en våldtäkt i min stad än någonstans i södra Sverige.

Men det här med att jag är rädd för en terrorattack hindrar ju inte mig mer från att gå ut än en snöstorm. Måste jag gå ut så går jag ut, men det är klart att jag känner mig tryggare hemma.

Hur skulle du beskriva din rädsla? Är det t.ex. en tydlig känsla? Med tydlig menar jag som man kan känna i direkt anslutning till att man bråkat med någon, blivit skrämd eller dylikt. Att man faktiskt känner en stark känsla inom sig. Eller är det mer något slags obehag? Eller kanske bara att du går runt och är "medveten" om riskerna rent intellektuellt?

Kanske lite flummigt formulerat men tror du kan utläsa vad jag menar.

Det gör minst lika ont att skadas och bli fastklämd/dö långsamt i en bilolycka, orsakad av ett rattfyllo - det är möjligen ännu värre om bilen börjar brinna, man är fastklämd och vid medvetande. Är du orolig för att åka bil trots denna info? Hur många dör årligen i trafikolyckor (bil, cykel, moped etc) jämfört med terrordåd i Sverige? Om en bomb bränner av dör man på typ en sekund.

Köp dina julklappar NU eller beställ via nätet. Undvik alla tider då det samlas mycket folk i butikerna. Problem solved.

SSRI funkar också bra mot stark oro, det är psykiskt/fysiskt krävande att leva med stark oro/ångest för terrorister varje dag. Islam(ism) är btw ett djäfla p*ss, avskyr koranen så mkt att det inte finns ord nog att uttrycka vad jag tänker om Medina-muhammed...Konstruktivt hat är faktiskt ångestdämpande.

TS, hur mår du idag efter terrordådet i Sthlm?