I en teaterpjäs i Finlands nationalteater blev skådespelerskan våldtagen föreställning efter föreställning. Enligt alla andra är en våldtäkt på en scen bara en lek, men enligt Anna Paavilainen är det inte så:
Citat:
Skådespelaren Anna Paavilainen har memorerat varje detalj i takfresken ovanför Nationalteaterns stora scen.
Där har hon nämligen legat och glott medan manliga skådespelarkollegor "lekt" att de våldtagit henne. Kväll efter kväll, föreställning efter föreställning, har män juckat mot hennes kropp, knuffat och slängt runt henne på scenen.
En våldtäktslek, med tyngdpunkt på lek, javisst. Men för Paavilainen ingen harmlös lek.
Nu protesterar Paavilainen mot teatervåldtäkter med teaterpjäsen
Play Rape, en monologisk essä där hon behandlar till exempel våldtäkter i teaterhögskolans övningar och våldtäkten utfört av en charmig adelsman på en ung kvinna i ett epokdrama.
Anna Paavilainen vill att våldtäkter på scen stoppas, och pjäsen hyllas av Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet och andra finska tidningar som bland annat befriande för den kvinnliga publiken, som tidigare har varit tvungen att vittna våldtäkter på scen utan att kunna säga sitt, våldtäkter som tränger sig in i offentligheten, begränsar tankens frihet och indoktrinerar i försiktighet, men nu kommer det en replik mot våldtäkter.
En essäisk monolog om våldtäkter på teaterscenen låter väldigt intressant och naturligtvis skall jag gå och se på den, men eljest gapar jag bara och önskar att käken inte fastnar i öppet läge. Jag har aldrig tänkt att våldtäkter i teater skulle kunna vara ett problem och kan inte alls yttra mig om saken.
Artikeln på HBL är dessvärre bakom lås och bomm – jag var tvungen att skriva citaten för hand ur en papperstidning – men här är en länk till HBL:s recension...
http://hbl.fi/kultur/recension/2015-11-14/778200/stark-protest-mot-teatervaldtakter ...och en länk till HS:
http://www.hs.fi/kulttuuri/a1447497387512