Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2015-11-13, 23:32
  #1
Medlem
Ubermenchs avatar
Precis allt vi gör är ett spel. Ett slags samlande av "poäng" i alla dess former. Valutan består av allt från mat på bordet till känslomässig och intellektuell tillfredsställelse. Ingenting är äkta och det finns ingen äkta kontakt mellan människor.

All interaktion med andra är en form av köpslagning. Att få så mycket som möjligt till lägsta möjliga pris. Många får känslomässig tillfredsställelse av att känna sig självuppoffrande som martyrer. Andra uppoffrar sig av rädsla för att annars få lida än värre annars (guds straff, karma, dåligt samvete, vad som helst). Även dessa är alltså egoister. Man har aldrig någon annan än sig själv. Eller har man ens det?

Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande? Ett lönlöst spel som bara kommer sluta med upplösning/omformning av vad vi nu består av. Tillbaka på ruta ett. En ny runda. Samma sak igen. Ett riktigt hamsterhjul.

Äkta kärlek till en annan livsform är att vara livsformen. Många lyckas inte ens skapa kärlek inom sig själva så hur skulle de kunna skapa äkta kärlek (som alltså är = total identifiering) med andra livsformer vilka man endast kan kommunicera med via ett klumpigt verbalt språk?

Vad tror ni?
Citera
2015-11-14, 01:06
  #2
Medlem
Overklighetss avatar
Tomma människor delar sin tomhet med andra tomma människor och kallar det för kärlek. I sin förnekelse så finner de lyckan. Ignorance is bliss.
Citera
2015-11-14, 01:33
  #3
Medlem
starke_adolfs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench
Precis allt vi gör är ett spel. Ett slags samlande av "poäng" i alla dess former. Valutan består av allt från mat på bordet till känslomässig och intellektuell tillfredsställelse. Ingenting är äkta och det finns ingen äkta kontakt mellan människor.

All interaktion med andra är en form av köpslagning. Att få så mycket som möjligt till lägsta möjliga pris. Många får känslomässig tillfredsställelse av att känna sig självuppoffrande som martyrer. Andra uppoffrar sig av rädsla för att annars få lida än värre annars (guds straff, karma, dåligt samvete, vad som helst). Även dessa är alltså egoister. Man har aldrig någon annan än sig själv. Eller har man ens det?

Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande? Ett lönlöst spel som bara kommer sluta med upplösning/omformning av vad vi nu består av. Tillbaka på ruta ett. En ny runda. Samma sak igen. Ett riktigt hamsterhjul.

Äkta kärlek till en annan livsform är att vara livsformen. Många lyckas inte ens skapa kärlek inom sig själva så hur skulle de kunna skapa äkta kärlek (som alltså är = total identifiering) med andra livsformer vilka man endast kan kommunicera med via ett klumpigt verbalt språk?

Vad tror ni?
Spännande tankar.

Utveckla gärna vad du menar med
Citat:
"Ingenting är äkta och det finns ingen äkta kontakt mellan människor. "

Varför måste hamsterhjulet nödvändigtvis medföra ett lidande? Om hamsterhjulet istället är en fantastisk möjlighet att tolka och se på världen på olika sätt, är det fortfarande ett lidande? Måste någonting som är lönlöst vara ett lidande? Kan det inte vara det bästa som finns att göra någonting lönlöst? Den absoluta befrielsen att bara inte bry sig. Attityder till tankar kan förändra vårt förhållningssätt till tankar, eller hur vi tolkar dem. Går vi in med inställningen att det är dåligt så blir det dåligt.

Jag tänker att en sak eller känsla ges en betydelse och ett värde för att vi människor tillskriver saken eller känslan det värdet. Om vi inte tillskriver lidandet någonting negativt så innebär det heller inget negativt. Jämför med mujaheddiner som utövar jihad som en slags lidande, fast som tillskriver lidandet det vackraste av värden. Ingenting har ett värde förrän vi har tilldelat det ett värde. Jag har bland annat insett att människor verkligen inte har något reellt värde. Hur mycket vi än försöker skriva på papper eller komma överens om att människan ska ha ett värde eller att vi ska vara likvärdiga så speglar det inte verkligheten. Folk dör som flugor och ingen bryr sig. Människor torteras, våldtas och lider till döds överallt, hela tiden. Ett människoliv är ingenting värt. Det är så verkligheten ser ut. När vi behöver värdena som mest, bryr vi oss som minst.

Sen ligger det någonting i det du skriver om att vi lever egoistiskt och för oss själva, vem ska vi annars leva för? Att avskriva sig värdet av sig själv leder förmodligen till en totalt likgiltig personlighet som måste omhändertas eller till självmord. Alla lever för sig själva och för sitt eget bästa. De som "lever för andra" lever bara för andra för att det får dem själva att må bättre. Kanske lever man aldrig bra, men förmodligen lever man som bäst när man har andra omkring sig som mår bra. Om du får andra i din omgivning att må bra, speglar det sig sannolikt i hur du själv mår. Inte nödvändigtvis, men sannolikt.
Citera
2015-11-14, 03:12
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench

Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande?
Vad tror ni?

Definitivt. Jag tror tvärtom att allt finns just för att vi ska slippa gudsexistensen. Det kan knappast finnas ett större helvete än att vara allvetande i en evighet.

Vi är gud som har delat upp sig för att överraska sig själv och glömma att vi är gud.
Citera
2015-11-15, 17:06
  #5
Medlem
Jag tror närmast att det är såpass inbyggt i oss att vi ska lida för att undvika de många farliga saker på denna jord, både fysiskt (eld, gift) och psykiskt (manipulativa människor, saker som stör vår ro)

Men den enda anledningen att folk inte bryr sig om andra generellt är den att de ser sig själva som separata entiteter, något som är en omöjlighet utan en själ, vilken vi inte ens verkar ha. Vissa som ser detta inlägg kommer anse att jag kopierar andra, men kopierar vi inte alla varandra på ett eller annat sätt? GÅR det ens att vara särskilt originell? Allt bygger på allt annat.
Citera
2015-11-16, 04:52
  #6
Medlem
esants avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Overklighets
Tomma människor delar sin tomhet med andra tomma människor och kallar det för kärlek. I sin förnekelse så finner de lyckan. Ignorance is bliss.

Ja kärlek känner vi när någon synkar med just oss, men så snart det faller så kommer vi på andra tankar. Det är bekräftelsen vi älskar. Det intressanta är ju också att vill man älska/tycka väldigt bra om någon så skall man ju interagera bra lite med dem. Annars blir det bara jobbigt eftersom de förr eller senare kommer säga eller göra något som förstör vår kärlek.

Citat:
Ursprungligen postat av starke_adolf
Jag har bland annat insett att människor verkligen inte har något reellt värde. Hur mycket vi än försöker skriva på papper eller komma överens om att människan ska ha ett värde eller att vi ska vara likvärdiga så speglar det inte verkligheten. Folk dör som flugor och ingen bryr sig. Människor torteras, våldtas och lider till döds överallt, hela tiden. Ett människoliv är ingenting värt. Det är så verkligheten ser ut. När vi behöver värdena som mest, bryr vi oss som minst.

Våra handlingar styrs inte av vad som är gott utan vad som är accepterat i vår närmsta krets. Då känner vi oss bra. Om du sitter på tunnelbanan och en tiggare vill ha pengar av er så är det ofta så att om en börjar ge så imiterar väldigt många av dem som sitter precis i närheten ger och känner sig härligt generösa och glada till mods över sin så goda handling. Men detsamma gäller om ingen börjar ge, då har de andra i närheten en tendens att inte göra det heller medan alla känner sig jättenöjda och bekväma med att INTE ge istället. Och egentligen var det säkert ingen större skillnad på de två tiggarna.

Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench

Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande?

En gång jag kan säga att jag allt annat än lider (utan närvaro av "kickar" av olika slag) är när klockan ringer och man får trycka på snooze och vet att man får somna om. Det är livskvalitet .
__________________
Senast redigerad av esant 2015-11-16 kl. 04:57.
Citera
2015-11-16, 22:52
  #7
Medlem
Ubermenchs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av starke_adolf
Spännande tankar.

Utveckla gärna vad du menar med "Ingenting är äkta och det finns ingen äkta kontakt mellan människor. "

Jo jag menar att vi aldrig kan se det en annan människa ser. Vi kommunicerar det som gagnar oss själva på olika vis (eller det vi tror gagnar oss). En tanke ska först översättas till ord hos sändaren och sen tillbaka till tanke hos mottagaren. Här kan man ju nästan bli solipsistisk om man vill för hur kan jag veta att tanken ens finns där hos den andra?
Känns som att jag har svårt att hitta en koncis formulering för detta men du kanske förstår (eller det var ju just det vi inte kan göra, förstå varandra )

Citat:
Varför måste hamsterhjulet nödvändigtvis medföra ett lidande? Om hamsterhjulet istället är en fantastisk möjlighet att tolka och se på världen på olika sätt, är det fortfarande ett lidande? Måste någonting som är lönlöst vara ett lidande? Kan det inte vara det bästa som finns att göra någonting lönlöst? Den absoluta befrielsen att bara inte bry sig. Attityder till tankar kan förändra vårt förhållningssätt till tankar, eller hur vi tolkar dem. Går vi in med inställningen att det är dåligt så blir det dåligt.

Jag tänker att en sak eller känsla ges en betydelse och ett värde för att vi människor tillskriver saken eller känslan det värdet. Om vi inte tillskriver lidandet någonting negativt så innebär det heller inget negativt. Jämför med mujaheddiner som utövar jihad som en slags lidande, fast som tillskriver lidandet det vackraste av värden. Ingenting har ett värde förrän vi har tilldelat det ett värde. Jag har bland annat insett att människor verkligen inte har något reellt värde. Hur mycket vi än försöker skriva på papper eller komma överens om att människan ska ha ett värde eller att vi ska vara likvärdiga så speglar det inte verkligheten. Folk dör som flugor och ingen bryr sig. Människor torteras, våldtas och lider till döds överallt, hela tiden. Ett människoliv är ingenting värt. Det är så verkligheten ser ut. När vi behöver värdena som mest, bryr vi oss som minst.

Sen ligger det någonting i det du skriver om att vi lever egoistiskt och för oss själva, vem ska vi annars leva för? Att avskriva sig värdet av sig själv leder förmodligen till en totalt likgiltig personlighet som måste omhändertas eller till självmord. Alla lever för sig själva och för sitt eget bästa. De som "lever för andra" lever bara för andra för att det får dem själva att må bättre. Kanske lever man aldrig bra, men förmodligen lever man som bäst när man har andra omkring sig som mår bra. Om du får andra i din omgivning att må bra, speglar det sig sannolikt i hur du själv mår. Inte nödvändigtvis, men sannolikt.

Det fetstilta är en tanke jag själv kommit över. Det man kan säga är att om allt är meningslöst är själva konceptet meningsfulhet/meningslöshet nonsens då inget kan existera utan motsats. Problemet är att vi lever i en värld av motsatser och därmed konflikt, lidande. Vore man "allt" skulle man stå över detta. Då kan man ju i och för sig fråga sig vad man över huvud taget skulle uppleva.
Citera
2015-11-17, 03:29
  #8
Medlem
particulum1s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench
Äkta kärlek till en annan livsform är att vara livsformen. Många lyckas inte ens skapa kärlek inom sig själva så hur skulle de kunna skapa äkta kärlek (som alltså är = total identifiering) med andra livsformer vilka man endast kan kommunicera med via ett klumpigt verbalt språk?

Vad tror ni?

Tror och tror, om vi använder det fysiker hittills har upptäckt, det vill säga att alla livsformer på jorden (kanske universum) består av åtminstone en atom, eller nja, åtminstone en partikel som bygger en atom, så är alla livsformer fundamentalt samma.

Fast å andra sidan är det väl en sak och veta det, och en helt annan sak att faktiskt förstå det. Den som förstår det kan nog ha kommit en bra bit på väg när det gäller 'total identifiering'.
Citera
2015-11-17, 04:48
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench
Precis allt vi gör är ett spel. Ett slags samlande av "poäng" i alla dess former. Valutan består av allt från mat på bordet till känslomässig och intellektuell tillfredsställelse. Ingenting är äkta och det finns ingen äkta kontakt mellan människor.

All interaktion med andra är en form av köpslagning. Att få så mycket som möjligt till lägsta möjliga pris. Många får känslomässig tillfredsställelse av att känna sig självuppoffrande som martyrer. Andra uppoffrar sig av rädsla för att annars få lida än värre annars (guds straff, karma, dåligt samvete, vad som helst). Även dessa är alltså egoister. Man har aldrig någon annan än sig själv. Eller har man ens det?

Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande? Ett lönlöst spel som bara kommer sluta med upplösning/omformning av vad vi nu består av. Tillbaka på ruta ett. En ny runda. Samma sak igen. Ett riktigt hamsterhjul.

Äkta kärlek till en annan livsform är att vara livsformen. Många lyckas inte ens skapa kärlek inom sig själva så hur skulle de kunna skapa äkta kärlek (som alltså är = total identifiering) med andra livsformer vilka man endast kan kommunicera med via ett klumpigt verbalt språk?

Vad tror ni?

"Es gibt keine Liebe, nur Wille zur Macht", för att citera dr. Mabuse.
Citera
2015-11-18, 15:53
  #10
Medlem
För er upplysning kan jag tala om att enligt Buddha så innebär existensen även för gudarna lidande.
Citera
2015-11-21, 16:08
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ubermench
Kan en existens som inte är en total gudsexistens, dvs att vara allt, vara annat än lidande? Ett lönlöst spel som bara kommer sluta med upplösning/omformning av vad vi nu består av. Tillbaka på ruta ett. En ny runda. Samma sak igen. Ett riktigt hamsterhjul.
Varför skulle denna så kallade gudsexistens inte innehålla lidande?
En fullkomlig gudsexistens bör sannolikt inte innehålla lidande. En sådan existens är också oföränderlig. Om det finns förändring i det fullkomliga så sker det en förändring från det det fullkomliga till det ofullkomliga eller en förändring från det ofullkomliga till det fullkomliga.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback