Citat:
Det som stör mig mest är att varenda gång något händer; att terroristerna som individer försvinner ur mediabevakningen. Dom dödas,dumpas eller begravs på någon hemlig plats. Bröderna Koachi liksom bara upphörde efter att dom mötte döden i en lagerbyggnad.
Jag vill se liken innan jag tror på skiten. Mer fokus på gärningsmännen och deras bakgrund efterfrågas men det kanske kommer snart.
När väl en organisation tagit på sig skulden (samt kopplingen stärkts) brukar officiella källor (samt media) inte lyfta fram enskilda personer (liknande som vid självmord). Samma fenomen ser vi i krig då man knappast fokuserar på enskilda soldater, utan situationen. Vid terrorhandlingar med ideologiska motiv tror jag det handlar om att man inte vill bidra till martyrskap.
Dock är det svårt i fall där enskilda personer handlat med ideologisk grund, tex. Brevik, då allmänhetens intresse blir för stort för att media skall kunna låta bli.
Off-topic: Som vem som helst inser är ett pekfinger lyft i luften är inte ett nytt påfund av daesh . Används i många kulturer för att signalera vi ska vinna (
jämför sport), det finns bara en gud (islam, kristendom) eller helt enkelt för att visa enighet eller understryka en poäng i en diskussion. Att "bevisa" någons åsikter med en sådan handgest är lika obefogat som att koppla en
knuten näve till en viss kamp eller "V" tecknet till churchill.