Kommer säkert locka många läsare med så intressant rubrik 
Nåväl. Jag började fundera på hur vanligt det är med varierande avföringsfärger. Min normala färg brukar vara som för de flesta andra: chokladbrun. Men vid något enstaka tillfälle har jag nästan flugit upp i taket när avföringen varit lika mörk som en snusprilla. Tack och lov har denna mörka nyans endast dykt upp två gånger de senaste två åren och inte suttit i mer än högst två–tre dagar, så inget läkarbesök har varit nödvändigt hittills. Perioder med ljusare brunt, nästan med gula inslag, har förekommit betydligt oftare.
Just nu har jag en sådan period (dag 5) när färgen är så ljusbrun att den påminner om jordnötssmör av lite mörkare nyans. De två senaste gångerna (månader emellan) har det dykt upp efter att jag festat ganska bra, t.ex. både fredag och lördag. Det fick mig inte helt ologiskt att börja fundera på levern. Efter att ha fördjupat mig i ämnet så lugnade jag emellertid ner mig. Det verkar som att avsaknaden av bilirubin snarare gör avföringen vit, grå eller sandfärgad samt att urinen samtidigt brukar vara mörkfärgad. Med mera.
Efter att ha läst en annan rätt intressant artikel i Läkartidningen så kände jag att jag kunde släppa det här med dåliga levervärden:
"Den fibros som ses vid alkoholleversjukdom är lite annorlunda än den som ses vid annan leversjukdom, med mer fibros runt de enskilda cellerna, s k pericellulär fibros. Denna utveckling tar lång tid, ca 10–20 år, och drabbar endast ca 5–10 procent av alla högkonsumenter. Orsaken till detta är oklar, och man misstänker att det förutom olika konsumtionsmönster också föreligger skillnader (polymorfier) i gener för inflammatoriska och fibrogena ämnen som leder till olika kraftiga reaktioner vid toxisk, infektiös eller metabol påverkan på levern."
Någon extrem högkonsument av alkohol anser jag mig inte vara, även om det inte är ovanligt att det blir en kvarting (eller mer) var och varannan helg. Och sedan när man läser att det tar 10–20 år att utveckla detta och att endast 5–10 procent av alla högkonsumenter drabbas. Det känns helt ologiskt att avföringsfärgen blir ljusare t.ex. pga. dåliga levervärden och skulle vara någon slags varningsklocka för alla icke nykterister. Visst kan jag tänka mig att alkohol skulle kunna leda till ljusare avföring, men att det snarare beror på att man retar magen och tarmarna.
Syrrans kompis åkte på gallsten här i höstas, och förutom att det gjorde rejält ont så hade hon kritvit avföring, vilket skrämde henne mest. Ja, det verkar som att bristen av bilirubin, oavsett orsak, leder till mycket mer än skillnader i nyansen.
Jag mår alldeles förträffligt i övrigt och söker ingalunda någon fb-diagnos
Jag är mest nyfiken på hur det är för er andra, hur ofta ni har något avvikande avföringsfärger och hur stor skillnaden i så fall kan vara? Ni behöver ju inte outa er avföring om det känns jobbigt, men åsikter som leder till diskussioner är ju också trevligt.
Hittade förresten denna post från en läkare som visar att färgerna kan ligga ganska mycket utanför den normalt chokladbruna utan att det för den skull föranleder några misstankar om sjukdom.
https://edc2.healthtap.com/ht-staging/user_answer/avatars/364304/large/open-uri20120819-8757-nvtusw.jpeg?1386556461
Kan avslutningsvis tillägga att jag är mjölkmissbrukare. Om jag hade druckit lika mycket alkohol som mellanmjölk så hade jag varit död för länge sedan. Det blir minst två liter om dagen. Och det är väl inte helt långsökt att även jag, precis som min morsa och syrra, kan ha börjat utveckla laktosintolerans (även om jag varken har särskilt lös eller gasig mage). Ska nu skippa mjölken under en period och se vad som händer.
Nåväl. Jag började fundera på hur vanligt det är med varierande avföringsfärger. Min normala färg brukar vara som för de flesta andra: chokladbrun. Men vid något enstaka tillfälle har jag nästan flugit upp i taket när avföringen varit lika mörk som en snusprilla. Tack och lov har denna mörka nyans endast dykt upp två gånger de senaste två åren och inte suttit i mer än högst två–tre dagar, så inget läkarbesök har varit nödvändigt hittills. Perioder med ljusare brunt, nästan med gula inslag, har förekommit betydligt oftare.
Just nu har jag en sådan period (dag 5) när färgen är så ljusbrun att den påminner om jordnötssmör av lite mörkare nyans. De två senaste gångerna (månader emellan) har det dykt upp efter att jag festat ganska bra, t.ex. både fredag och lördag. Det fick mig inte helt ologiskt att börja fundera på levern. Efter att ha fördjupat mig i ämnet så lugnade jag emellertid ner mig. Det verkar som att avsaknaden av bilirubin snarare gör avföringen vit, grå eller sandfärgad samt att urinen samtidigt brukar vara mörkfärgad. Med mera.
Efter att ha läst en annan rätt intressant artikel i Läkartidningen så kände jag att jag kunde släppa det här med dåliga levervärden:
"Den fibros som ses vid alkoholleversjukdom är lite annorlunda än den som ses vid annan leversjukdom, med mer fibros runt de enskilda cellerna, s k pericellulär fibros. Denna utveckling tar lång tid, ca 10–20 år, och drabbar endast ca 5–10 procent av alla högkonsumenter. Orsaken till detta är oklar, och man misstänker att det förutom olika konsumtionsmönster också föreligger skillnader (polymorfier) i gener för inflammatoriska och fibrogena ämnen som leder till olika kraftiga reaktioner vid toxisk, infektiös eller metabol påverkan på levern."
Någon extrem högkonsument av alkohol anser jag mig inte vara, även om det inte är ovanligt att det blir en kvarting (eller mer) var och varannan helg. Och sedan när man läser att det tar 10–20 år att utveckla detta och att endast 5–10 procent av alla högkonsumenter drabbas. Det känns helt ologiskt att avföringsfärgen blir ljusare t.ex. pga. dåliga levervärden och skulle vara någon slags varningsklocka för alla icke nykterister. Visst kan jag tänka mig att alkohol skulle kunna leda till ljusare avföring, men att det snarare beror på att man retar magen och tarmarna.
Syrrans kompis åkte på gallsten här i höstas, och förutom att det gjorde rejält ont så hade hon kritvit avföring, vilket skrämde henne mest. Ja, det verkar som att bristen av bilirubin, oavsett orsak, leder till mycket mer än skillnader i nyansen.
Jag mår alldeles förträffligt i övrigt och söker ingalunda någon fb-diagnos
Jag är mest nyfiken på hur det är för er andra, hur ofta ni har något avvikande avföringsfärger och hur stor skillnaden i så fall kan vara? Ni behöver ju inte outa er avföring om det känns jobbigt, men åsikter som leder till diskussioner är ju också trevligt.Hittade förresten denna post från en läkare som visar att färgerna kan ligga ganska mycket utanför den normalt chokladbruna utan att det för den skull föranleder några misstankar om sjukdom.
https://edc2.healthtap.com/ht-staging/user_answer/avatars/364304/large/open-uri20120819-8757-nvtusw.jpeg?1386556461
Kan avslutningsvis tillägga att jag är mjölkmissbrukare. Om jag hade druckit lika mycket alkohol som mellanmjölk så hade jag varit död för länge sedan. Det blir minst två liter om dagen. Och det är väl inte helt långsökt att även jag, precis som min morsa och syrra, kan ha börjat utveckla laktosintolerans (även om jag varken har särskilt lös eller gasig mage). Ska nu skippa mjölken under en period och se vad som händer.
