Citat:
Ursprungligen postat av Jeff-Pass
Ja om nu Hasse Alfredssons sista dagar snart är räknade är det väl bara skönt för honom. Som jag tidigare sagt, hans liv det senaste året har väl mest bara varit en plåga för honom själv? Deprimerad, saknar lust att göra roliga saker, över 80, cancersjuk, egentligen blir ju döden en befrielse för personer i den sitsen. Hade en äldre släkting som hamnade i en liknande situation, och jag tror hans livslust försvann när han blev så sjuk att han tvingades flytta till sjukhus.
Skillnaden mellan honom och Alfredsson är att Alfredssons livslust försvann för över ett år sedan, min släkting hamnade på sjukhus, tappade livslusten och fick dö i sin sjukdom c:a 2 veckor senare. Då hade han alltså en betydligt kortare lidandeperiod än den Alfredsson nu går igenom.
Så är det nära slutet, är det bara skönt för honom. Hoppas han kan få somna in för gott medan han sover och att han slipper någon dramatisk smärtsam död.
På sätt och vis, men samtidigt är det ju i Hasses fall "onödigt" (i brist på bättre ord) att känna som han gör, eftersom han trots allt har mycket kvar att vara tacksam för som torde underlätta tillvaron. Bland annat sin fru, sina barn, deras familjer, sitt kulturella arv som folk fortfarande bryr sig om. Dessutom är han ju inte handikappad på så sätt att han sitter i rullstol, utan han är fri att ta dagliga promenader om han så önskar och kan gå och handla när han vill (om än så att han måste ta det i en lugnare takt och att han blir trött fortare än "normalt") och han har kvar sin "skrivarstuga" på Södermalm. Dessutom har han ju mått så där under en längre tid, borde han inte ha "kommit över" chocken etc. över sjukdomsbeskedet (om han nu fick något sådant) och istället komma till insikt över sin situation? Din släkting blev ju livstrött för att han visste att slutet vara väldigt nära förestående, men i Hasses fall så har han ju klarat av flera pärser tidigare men ändå lyckats hålla sig kvar mot alla odds.
Citat:
Ursprungligen postat av Antevante
Det är väl som så att Hasse dör inom det närmsta men jag tror inte att du ska övertolka artikeln om sonen och anledningen till att han kommer hem.
Jag tolkar det absolut inte så utan att han helt enkelt trivs bättre i Sverige. Visst, HAs hälsotillstånd är kanske en del av det men jag är inte så säker på att han kommer återvända när Hasse kolat.
Tomas ska dessutom arbeta när han kommer hem vilket talar för att det verkligen är som han säger.
Men det är klart, det är mer dramatiskt om det vore så som du beskriver.
Nå! Vad tror du nu efter stig ossians död. Hänger Rolf Skoglund löst?

Jo, för all del, men att Tomas ordnar med arbete här kan ju också betyda som att han vill finnas nära tillgänglig tiden före, under och efter för att ordna med dödsbo, begravning etc samt vara till stöd för sin mor och finnas allmänt tillgänglig på ett sätt man bara kan vara personligen och som inte fungerar då man befinner sig på andra sidan atlanten över en knastrig telefonlinje. Att Tomas måste arbete säger ju i sig självt då han måste tjäna sitt levebröd på något sätt, men jag köper inte hans förklaring helhjärtat om att det skulle vara "lyxigare" att handla på Konsum. Visst kanske det har sin charm, men hans diss låter lite som att han försöker övertyga sig själv och andra om någonting annat än den riktiga anledningen. Det är få förunnat svenska regissörer att få arbeta i Hollywood och jag vet att Tomas kämpade länge och väl för denna möjligheten och var stolt över sina framgångar där. Att helt plötsligt släppa allt helt "cold Turkey" är lite uppseendeväckande. Alternativet hade ju annars varit att försöka hitta någon slags livsbalans som andra svenskar som arbetar i Hollywood, som t.ex. Lasse Hallström, som vistas hemma emellanåt.
Nja, Rolf Skoglund har jag inte hört något om. Men Per Myrberg är ju även han till åren kommen och man hör nästan inte ett knyst om honom numera så han ligger nog närmare till hands i så fall. Stryker han med inom den närmsta tiden så får vi en three-count på gåtmän.