Behöver råd i hur man hanterar en deprimerad vän.

Joo som rubriken lyder, jag har en vän som nyligen blivit deprimerad. Eller jag misstänker att han varit det en längre tid pga olika händelser men nyligen så drabbades han av ett kramp/epilepsi anfall och fick åka in på sjukhuset och efter det så har han nog själv insett att han är deprimerad, eller kanske accepterat det.

Han har använd olika droger men vet att han har varit flitig med att använda cannabis.

Men behöver nu råd om hur man ska hantera denna situation och just hur man ska hantera han, vi är gamla barndomsvänner och han är en av den absolut närmsta kompisen jag någonsin har haft. Vi har glidit ifrån varandra lite då han började med droger men har hittat tillbaka till varandra och tror inte han har någon vän som är så nära honom som jag.

Idag så testade jag ta med han för att spela lite hockey men han blev tvungen att kliva av efter 10min då han fick en panikattack och jag lider verkligen med han men jag fattar verkligen inte vad man ska göra för att få han på gladare tankar och jag känner att jag nästan blir deprimerad pga av detta.

Någon som har erfarenhet av detta och vad gjorde ni för att hjälpa till så mycket som möjligt samtidigt som ni levde erat egna liv utan att tänka på eran vän för mycket?

Känner inte din vän men försök göra lite lugnare grejer, ta en fika, kolla på film hemma med chips/godis någon gång i månaden, visa på att han är meningsfull för dig och att du bryr dig. Det beror ju helt på vad för typ av person han är, eftersom du känt honom så länge så kanske du vet saker han gillar att göra?

Det bästa är väl att inte vara för på men att berätta, verkligen berätta att du är hans vän och försöka att inte låta honom isolera sig för mycket, det är lätt att göra det när man är deprimerad och det gör oftast så att saker blir passiva och så sitter man där i flera år helt nerdeppad.

Har också funderat på det, kanske börja lite lugnare. Han är ganska virrig just nu, det är som att han vill mycket men inte riktigt orkar(?)

Kan även säga att han ganska nyligen fått på papper att han har ADD och ska börja få sin medicin snart. Någon som vet ifall det kommer hjälpa han till att kanske skaffa jobb och en större social krets? Tror nämligen att en av anledningarna till hans depression är pga att han varit arbetslös och mer eller mindre suttit hemma och möglat väldigt mycket.

Han är även en hård person, snackar OERHÖRT sällan om känslor. Detsamma gäller mig och jag suger verkligen på det, men idag skrev han för första gången någonsin att han har gråtit. Han skrev att han gråter nästan hela dagen, så det känns som att han försöker öppna sig på något sätt men inte riktigt vet hur.

Det är så olika hur människor helst vill bli stöttade. Min familj vill jag bara ska vara tysta och låta mig vara ledsen ifred. Mina vänner vill jag ska pusha mig. Prata med mig. Göra roliga saker med mig. Tvinga mig att följa med på den där festen som kommer bli sååå rolig, trots att jag insisterar att jag hellre vill stanna hemma i min säng och maniskt gråtpulla till porr.

När jag är deprimerad behöver jag en spark i baken av mina vänner. En liten "nä, nu får du fan rycka upp dig, duscha och byt kläder så går vi ut på en promenad". Men alla människor är olika. Det är svårt för oss att veta hur just din vän vill bli stöttad.

Vissa människor drar sig tillbaka när de är deprimerade och vissa människor söker sig till andra när de är deprimerade. Ett sätt att ta reda på hur din vän vill bli stöttad är kanske att försöka lista ut om han är en sådan som drar sig tillbaka eller en sådan som söker sig till andra. Jag är en sådan som söker mig till andra och innerst inne inte alls vill vara ensam eller bli lämnad ifred, trots att det kan verka som att jag vill det.

Eftersom din vän är stängd och dålig på att prata om sina känslor kan det verka som att han vill bli lämnad ifred, men det behöver inte alls vara så - tvärtom! Kanske behöver han någon som pushar honom till att prata och till att göra roliga saker. Jag tycker att det var jättebra att du tog med honom ut för att spela hockey, det var inte som att du tvingade honom eller så. Jag tror att han uppskattade det väldigt mycket och även om han fick en panikattack så går det inte att undkomma det faktum att han faktiskt fick komma ut och göra något som är mycket bättre för hans hälsa än att sitta inne.

Du låter som en väldigt bra vän!

Jag tycker att du först och främst visar din vän att han kan räkna med dig oavsett tid och orsak. Hör av dig ofta till denne, antingen för att bara surra eller för att bestämma att ni ska umgås. Jag tänker utifrån mitt eget tillstånd, är deprimerad och har ångest dagligen vilket lett till att jag inte alls har umgåtts med vänner på senaste tiden förutom uä enstaka utgångar. Ring din vän närhelst du har tid och åk fast förbi denne bara för att hänga en stund. Jag vet själv att jag verkligen hade uppskattat ifall någon av mina nära verkligen försökte pusha mig till att hitta på och göra saker, då jag själv har noll motivation till att göra det.

Jag hade en vän som blev djupt depprimerad.Idag mår han asbra och vi umgås fortfarande en hel del.
Jag var noga med att inte lägga någon press alls. Har själv mått dåligt så jag sa att jag förstår hur han har det. Försök att inte klaga på att din kompis inte orkar gå ut, eller är väldigt undandragen och osocial. Lär dig känna igen när din kompis mår dåligt och visa att du förstår att han inte mår bra. När man är deppig så är det svårt att berätta om det för folk eller ens prata om det alls. Jag påminde min vän ofta om att jag fortfarande finns kvar och inte har glömt honom även om han kanske inte orkar ses lika ofta. Brukade ringa upp eller skicka ett sms då och då och påminna att så fort han känner att han orkar så vill jag gärna ses och att jag förstår hur svårt det är att ens orka gå ut genom dörren. När vi sågs var jag glad och försökte hålla hans humör uppe men var noga med att inte pusha på och lägga massa press jag märkte att han inte mådde sådär jättebra. 1 år efter att han blev deppig så ringer han mig bara en kväll och vill träffas. Sen var det över.

Tack för svaren boys och hjälpen boys! Tror han vänder till den ljusa sidan snart!

Du låter som en väldigt bra vän ja! Jag önskar att jag hade haft vänner som dig

Har också fått add på papper nyligen.. och det du beskriver faller tyvärr in lite på beskrivningen om mig själv också. Fast en del andra saker på mig utöver det som du beskriver.

Jag själv har blivit uppsagd ifrån 3 - 4 olika fack inom olika brancher historiskt sett och snart kanske ytterligare ett fack.. det tar emot när man ändå försöker.

Jag är väl väldigt deprimerad till och från kan man säga. Funderar på vad man ska jobba med eller om man överhuvudtaget ska jobba. Men jag vill jobba!! Oavsett vilka pengar det handlar om..

Men råd är ju att göra saker tillsammans som du vet att din vän uppskattar väldigt mycket men som din vän kanske inte uttrycker sin tacksamhet om så mycket. Så uppskattar denne det oerhört mycket ändå! (en sak som är värd att tänka på väldigt noggrant!)

För i regel kan man känna sig ganska ensam om man är lite annorlunda. Är ofta så för min del i alla fall.