Jag har blivit mer öppen med det än för ett par år sedan. Då visste ingen av mina vänner om det. Nu försöker jag informera vänner jag litar på - både gamla och nya - om min situation så de är beredda på att jag kan må sämre vissa perioder. Men det är inget jag annars talar om öppet. Jag brukar berätta det en gång för någon ny vän och sedan aldrig prata om det igen, såvida jag inte är i en period där jag mår dåligt.
Med min familj talar jag aldrig om detta. Jag skulle dessutom aldrig berätta det för någon jag just har träffat. Det är på grund av de fördomar som finns om psykisk ohälsa, men också för att jag värnar om mitt privatliv. En psykisk sjukdom är ju rätt privat.
Anledningen till att jag inte pratade om det med någon för ett par år sedan är för att jag skämdes. Jag ville inte att någon skulle se annorlunda på mig eftersom jag har lyckats dölja det oerhört bra på grund av att jag utåt sett är en väldigt glad och social person. Det har ju kommit som en chock för alla jag har pratat om det med.
