Man säger ju ofta att man avradikaliseras ju äldre man blir, något jag inte har märkt av då jag blivit betydligt mer radikal i mina åsikter kring staten. För några år sedan när jag ännu var rätt ung och dum så var jag visserligen liberal men trodde fortfarande på att staten egentligen var något bra så länge den hölls minimal med låga skatter och stor personlig frihet.
Åtta år med så kallade liberaler och nu en cirkus som ledare har helt ändrat detta. Det har gått så långt att inte ens en nattväktarstat skulle funka för mig då det fortfarande är någon klåpare som ska sitta och bestämma och när man ser vilka kräk politikerna är så får det mig att vilja spy. Detta tillsammans med att ordningsmakten är ett gäng sociopater som valde att bli poliser istället för att gå med i maffian då det man gör i polisen är statligt sanktionerat får mig att bli helt uppgiven.
Kort sagt har jag gått och blivit anarkokapitalist "mot min vilja" då jag egentligen inte har något emot att betala en symbolisk summa varje månad för att se till att infrastruktur, försvar, rättsväsende, omsorg och utbildning fungerar och i övrigt bli lämnad i fred. Men när man ser vad politiker gör med våra pengar och hur de vill detaljstyra allt jag gör så kan jag inte känna annat än, "nej, lämna mig ifred och låt mig bestämma helt själv vad mina pengar ska gå till".
Inte ens KLP som visserligen har rätt sympatiska åsikter som jag håller med om i det mesta är värda en röst då jag vet att om även de blir såpass stora att de kan påverka kommer partiet tas över karriärister som inget hellre vill än att leka Gud och bestämma över människors leverne.
Är det någon mer än mig som känner på samma sätt och gått samma väg?
Åtta år med så kallade liberaler och nu en cirkus som ledare har helt ändrat detta. Det har gått så långt att inte ens en nattväktarstat skulle funka för mig då det fortfarande är någon klåpare som ska sitta och bestämma och när man ser vilka kräk politikerna är så får det mig att vilja spy. Detta tillsammans med att ordningsmakten är ett gäng sociopater som valde att bli poliser istället för att gå med i maffian då det man gör i polisen är statligt sanktionerat får mig att bli helt uppgiven.
Kort sagt har jag gått och blivit anarkokapitalist "mot min vilja" då jag egentligen inte har något emot att betala en symbolisk summa varje månad för att se till att infrastruktur, försvar, rättsväsende, omsorg och utbildning fungerar och i övrigt bli lämnad i fred. Men när man ser vad politiker gör med våra pengar och hur de vill detaljstyra allt jag gör så kan jag inte känna annat än, "nej, lämna mig ifred och låt mig bestämma helt själv vad mina pengar ska gå till".
Inte ens KLP som visserligen har rätt sympatiska åsikter som jag håller med om i det mesta är värda en röst då jag vet att om även de blir såpass stora att de kan påverka kommer partiet tas över karriärister som inget hellre vill än att leka Gud och bestämma över människors leverne.
Är det någon mer än mig som känner på samma sätt och gått samma väg?
