Underhålla hjärnan och tankarna som övertänkare

Du får väl skaffa något extrajobb eller läsa någon kurs, så att du får lite annat att tänka på.
Utövar du någon sport?

Till synes oproduktiva tankar har vi garanterat alla lite till lags. Tror dock inte dom är så oproduktiva som du tror. Ett exempel från sportvetenskapen.

Man gjorde ett test hos elever på ett Universitet för att se vilka som kunde prestera bättre med hjälp av olika träningstekniker. Man registrerade hur duktiga de va på individ nivå att sätta straffkast i basket. Man delade in eleverna i tre grupper. Där ena delen av laget fick 30 dagar med träning på straffkast. Den andra delen fick som uppgift att visualisera tio straffkast innan de somnade. Den tredje och sista gruppen gjorde fick ingen uppgift alls under de 30 dagarna. Den sista gruppen ökade då inte sin träffsäkerhet alls, vilket ju är logiskt. Den första gruppen ökade sin träffsäkerhet med 24%, vilket ju kan ses som logiskt då de fysiskt tränade. Den andra gruppen som inte fysiskt tränade straffkast, de ökade sin förmåga med 23% med enbart visualisering.

Så om du tror att din problemlösning av stuprännan är oproduktiv så får du helt enkelt tänka om. Du tränar dig själv på problemlösning helt enkelt. Om du dock hamnar i problem då du tänker på hur folk tolkar saker du säger. Då är det antingen självkänslan eller din retorik du bör titta på och där finns det såklart en himla massa olika saker att titta på men många saker ser man ju själv som floskler och så. Dock så finns det en del fysiska saker man kan göra som jag nämnde ovan. Le! Det är inget skämt och ingen floskel. Det funkar. Det funkar också mot andra människor. Många djur uppfattar inte skillnad mellan sig själv och andra, vi gör det. Dock så har vi samma tendens som andra djur.
Ser du någon som är rädd så blir du på spänn och känner av omgivningen. Är någon glad och ler så släpper garden och ser lättare på saker. Skulle du säga fel sak så kommer fadäsen i en lättare dager om du ler, garanterat. Och här pratar jag inte om att du skall vara glad från början, jag pratar om påtvingat leende. Om du tvingar dig själv till och le så gör det saker mentalt med dig.

Jag måste ge dig cred för detta inlägget !

Det gav mig en bra insikt.
Jag spelar fotboll och haft en riktig formsvacka vad gäller den psykiska delen.
I mitt tidigare lag där jag kände alla och spred god stämning var jag också som bäst eftersom det ör som du säger: om man går in med en positiv inställning så blir inte dina misstag lika stora eftersom det är lättare att skratta bort dem. När jag bytte till ett större och bättre lag där jag inte kände mig trygg med stämningen och hade svårt att ta för mig och hamna i den sinnesstämningen så började min prestationsångest och negativa tankar. Detta gjorde att min självkänsla försvann helt eftersom jag alltid identifierat mig själv med fotbollen. Jag börjar då tänka på hur andra ser mig och delar mina tankar i 50% fotboll och 50% på hur andra ser mig (detta på fotbollsplanen)

Jag har faktiskt märkt att jag hamnar i ett passivt/försvars-tillstånd där jag ser så seriös och spänd ut. Då kommer jag på mig och börjar slappna av faktiskt börja le. Det hjälper för att positiva tankar är inte lika påfrestande.

Du sätter pricken över i:et och det jag svarat nu kan var väldigt osammanhängande. Men efter 11 timmars jobb blir det så.

Där ser man. Glad att man kan vara till någon hjälp. Nu är jag dock bara en förmedlare av information dock. Inte mina egna kunskaper om man säger så. Psykologen Richard Wiseman och Norska mentaltränaren Bertrand är mina källor i detta avseende. Kolla in 59 seconds och Helvetesveckan. Två bra böcker.