OCD en fundering

Jag har en fundering kring OCD (tvångstankar). Enligt min läkare så är det viktigaste kriteriet för tvångstankar en tanke som man inte vill ha och som anbringar obehag. Han tror att jag har tvångstankar.

Jag känner inte igen mig i den beskrivningen.
Mina tankar kretsar kring att mörda, skada andra eller att begå bisarra brott. Men jag skulle snarare klassa det som fantasier eftersom jag verkligen vill utföra dåden. Men samtidigt respekterar jag att andra tycker att mord är fasansfullt.

Men i alla fall. Det som talar för att det är tvångstankar är att:

a) Tankarna förvärras under depression
b) Förvärras vid svår ångest
c) Att jag har andra typer av tvång som att räkna bokstäver och siffror
d) Att jag har komplex psykiatrisk problematik

Det som talar emot är att:

a) Tankarna ger tillfredsställelse
b) Tankarna är tankar som jag verkligen vill utföra
c) Tankarna förvärras när jag läser om mord eller bisarra brott samt
d) lättar när jag umgås med folk

Vad tror Flashback? Är det tvångstankar eller bara fantasier?

Brukar inte dessa tankar & just uttrycket "jag faktiskt vill göra" vara skäl nog för LPT ? Jag själv lider av OCD, dock inte något som liknar det där alls utan bacillskräck.

Enligt min läkare är det bara ett antal olika påstående som måste stämma utav alla kriterier som finns för tvångstankar.

"Bara" fantasier är inte så bara i det här fallet, om jag förstår dig rätt. Om/när du vet med dig att du verkligen börjat tänka på allvar kring att mörda folk på olika vis, så tycker jag att du ska söka akut för det.

Angående det som du skriver som "respekten" för vad andra tycker om mord, så kan jag bara säga att jag tror att du mycket väl vet hur jävla INTE OK det är att mörda någon.

Du skriver att dina tankar lättar när du är bland folk och det låter bra det. Sitt inte ensam och snurra till det i ditt eget huvud, om du kan undvika det. Så gör så sociala saker som du kan/har möjlighet till och släpp de här mordtankarna nu va.

Och några andra tokigheter, sabotage och dylikt, skada folk och dyrbara saker, ska du också sluta fundera på. Att genomföra detta i verkligheten tror jag att du vet inte kommer att hjälpa dig ett skit - tvärtom kommer du att bli frihetsberövad! Det är inte kul på något vis... Så vill du knappast att det ska gå för dig, eller hur?

Någon annan som kan uttala sig om det handlar om tvångstankar eller fantasier? Först när jag förstår det kan behandlingen anpassas för mig.


Jag har suttit på LPT ett par gånger, men då handlar det om andra saker. Jag har själv sökt mig till psykvården när det har blivit för jobbigt med det här. En gång satt jag inne i tre månader och vägrade lämna stället. Fast jag är alltid "välkommen" till psykiatrin om jag känner att jag behöver det. Jag har stora psykiska problem, vet du.

Jag känner att jag behöver få mer hjälp med det här. Det är riktigt jobbigt i perioder. Men psykiatrin har lite resurser och de resurser som finns går till personer med psykoser (bra) eller psykotiska depressioner (mindre bra). Självmordsrisken är mycket större bland dem som lider av atypiska egentliga depressioner (vanligt) än djupare psykotiska depressioner. Finns mycket forskning kring det.
Därför tycker jag att det är dåligt att psykiatrin använder sig av skattningar för att avgöra hur djup depression man har. Hamnar man över en viss gräns så skall man läggas in för vård. Annars är det läkaren som bestämmer.


Tack! Det behövde jag höra! Samtidigt är det INTE OK som jag har blivit behandlad av samhället och psykiatrin i alla år.