Finns det någon mening med att diskutera framtiden egentligen? Framtiden på vilken sikt? Hur stor makt har vi som enskilda personer att påverka den? Vissa verkar ha hållningen att det blir som det blir och att man inte har så stor inverkan på framtiden. Vissa verkar vara precis tvärtom och tro att de själva är eller gör framtiden. Jag är osäker på var jag själv står faktiskt, jag tror att det varierar beroende på hur mycket hybris jag har för stunden.
Det är enligt mig en lätt tortyr samtdigt som det är en liten charm i att inte veta något om framtiden. Hot eller löfte spelar nästan ingen roll. Jag tror att jag just nu inte har en direkt inverkan på framtiden. Däremot kan jag kanske starta trender eller rörelser i min omgivning som får större inverkan i längden, men det är ingenting som är säkert. Dessutom finns det en visst tröghet innan förändringen kommer.
Vad vinner vi på att förhålla oss till framtiden på något sätt? Om vi har ett positivt förhållningssätt och det går bra i framtiden så blir reaktionen likgiltig. Om vi har ett positivt förhållningssätt och det går dåligt i framtiden blir vi besvikna. Hopp eller löfte om framtiden är väl en drivkraft att fortsätta leva för vissa antar jag, men till vilken nytta? Om vi har ett negativt förhållingssätt och det går bra blir vi positivt överraskade. Om vi har ett negativt förhållningssätt och det går dåligt blir reaktionen likgiltig. Fördelen med ett positivt förhållningssätt är nog att man mår bättre för stunden och med ett negativt förhållningssätt sämre för stunden. Om vi kunde vara så neutrala vi kunde och bara acceptera att framtiden blir det den blir, borde vi bli som lyckligast i längden tänker jag. Framgångar och motgångar är nog bra trots allt, annars blir vi rastlösa i psyket.
Det är enligt mig en lätt tortyr samtdigt som det är en liten charm i att inte veta något om framtiden. Hot eller löfte spelar nästan ingen roll. Jag tror att jag just nu inte har en direkt inverkan på framtiden. Däremot kan jag kanske starta trender eller rörelser i min omgivning som får större inverkan i längden, men det är ingenting som är säkert. Dessutom finns det en visst tröghet innan förändringen kommer.
Vad vinner vi på att förhålla oss till framtiden på något sätt? Om vi har ett positivt förhållningssätt och det går bra i framtiden så blir reaktionen likgiltig. Om vi har ett positivt förhållningssätt och det går dåligt i framtiden blir vi besvikna. Hopp eller löfte om framtiden är väl en drivkraft att fortsätta leva för vissa antar jag, men till vilken nytta? Om vi har ett negativt förhållingssätt och det går bra blir vi positivt överraskade. Om vi har ett negativt förhållningssätt och det går dåligt blir reaktionen likgiltig. Fördelen med ett positivt förhållningssätt är nog att man mår bättre för stunden och med ett negativt förhållningssätt sämre för stunden. Om vi kunde vara så neutrala vi kunde och bara acceptera att framtiden blir det den blir, borde vi bli som lyckligast i längden tänker jag. Framgångar och motgångar är nog bra trots allt, annars blir vi rastlösa i psyket.
