Romper Stomper (1992)

Jodå, jag har sett filmen. Jag tycker till och med att den är jävligt bra. Annars hade jag inte brytt mig att kolla in tråden... Jag menar absolut inte att filmen bör uppfattas som moraliserande. Vad jag dock bestämt vill hävda är att man inte kan påstå att filmen totalt saknar moraliserande.

Ett gäng skinheads introduceras med en scen där de kängar på ett par kinesbrudar på en skateboard typ, om jag minns rätt. Knappast en hjälteentré.

Davey, som slutligen vill ut vill detta på grund av att han tröttnat på skiten... Vem tror du att filmskaparna vill att man skall engagera sig i, Davey eller Hando? Det är svårt att hävda att den delen totalt avsaknar moraliserade. Han vill bryta med polarna. Klassisk metamorfos...

Slutligen får skinnhuvena spö av 100 kineser. Paralleller som kan dras av detta kan handla om allt ifrån att dessa skinheads minsann är minoritet eller att grymhet (nersparkade barnungar och avbrutna fingrar) straffar sig därför att det alltid finns fler än du som inte accepterar ditt beteende.

Det ligger mer nära att uppfatta filmen på det sättet, än att detta skulle vara en film som på något sätt hyllar skinheadskulturen (så som vissa skinnhuven uppfattar den). Det argumentet håller ju knappast vid ens en översiktlig granskning. Grabbarna vinner ju knappast t ex. Argument av typen "Våra killar kämpar bra, men ibland går det bara åt helvete" håller inte heller enligt min mening.

Vad som är verkligt/overkligt har inget med moraliserande att göra. En hämnd kan spela olika roller både i olika filmer och på olika sätt i verkligheten. Moraliserande uppfattas i en film inte utifrån om något är verkligt eller inte. Det har inget med saken att göra. Romper Stomper är ingen verklighet. Det är en film! Och som sådan är den underkastad vissa narratologiska principer.
Filmen kan ju bara tolkas utifrån vad som förmedlas antingen direkt eller indirekt och faktum kvarstår att att det går åt helvete för gänget, att Davey vill ut etc.

Visst är filmen moraliserande till viss grad. Min poäng med mitt förra inlägg handlade inte om att hävda att Romper Stomper var full av klichéer och pekpinnar. Det är den inte. Jag tycker de har hittat en bra balans faktiskt. Men att hävda att filmen helt saknar moraliserande gränsar till önsketänkande.

Utan att gå in för djupt i ämnet måste jag erkänna att jag tycker det är en fantastisk film. Makalöst skådespeleri, realistisk dialog och mycket välregisserat. Såväl sexscenerna som våldsscenerna kändes 100% autentiska och det bara osar 100% adrenalin om hela filmen.

Det intressanta är att trots att filmens huvudpersoner är vidriga nazistskinheads och trots att man (jag) inte fattar någon som helst sympati för dem, kan jag inte låta bli att fascineras av dem.

Jag skrev en recension av filmen för något år sedan om någon nu är intresserad?

Romper Stomper är en av de starkaste filmer jag någonsin sett. I ett skitigt övergivet varulager huserar den karismatiske och inte helt obegåvade ledaren Hando och hans vänner, Davey, Sonny,"Baby Bubs" som knappt är torr bakom öronen, Brett, Champ och Cackles. De är skinheads.

Deras vardag består i att kröka, göka, vandalisera och slåss med gulingar som de så ofint kallar asiaterna - i det här fallet koreaner som snabbt etablerat sig i området.

Filmen börjar med att några unga koreanska flickor åker skateboard. Tyvärr råkar en av flickorna köra på Hando och hans vänner och sen är deras öde beseglat. Flickorna blir allvarligt misshandlade varav den ena dör. När den döda flickans bror får veta vad som hänt samlar han ihop sina vänner för att hämnas. Den brutala hämnden leder till en lång och utdragen konflikt där ingen kan lämna striden som segrare.

En kväll träffar Hando Gabe, en underlig överklassjänta med trasig bakgrund som han snabbt förför. Handos bästa vän Davey eller .."dödspolaren" som han kallar honom blir också kär i Gabe men håller sig på sin kant.

Deras våldsamma framfart genom Melbourne får till slut tragiska konsekvenser och filmen slutar allt annat än lyckligt.Tvärtemot Hollywoods formulär A alltså.

Det är en mycket brutal historia inte helt olik A clockwork orange.Somliga recensenter höjde filmen till skyarna medans andra kallade den "En Clockwork orange utan hjärna". Det kan inte bli mer fel. Romper Stomper är en effektivt och smart berättad historia som snabbt griper tag i tittaren och håller denne i ett järngrepp ända till eftertexterna tar slut.

Det är omöjligt att inte ryckas med av Geoffrey Wrights film. Den är rappt berättad, uppkäftig och känns som en skoningslös och välriktad spark i skrevet. Dialogen är välskriven och mycket realistisk. Det är så långt man kan komma ifrån dialogen i våra tämligen usla svenska motsvarigheter Sökarna, 30:e november och Nattbuss 807.

Geoffrey Wright använder sig inte av pekpinnar. Han moraliserar inte och försöker inte glamourisera våldet eller skinheadsens vilda leverne. Han bara berättar att såhär är det. Rakt av, skoningslöst och utan skygglappar.

Att han lyckades besätta rollerna på absolut bästa möjliga sätt märks redan i inledningen. När skinnskallarna misshandlar de stackars flickorna och en av dem sedan vänder sig emot kameran och skriker "fuck off" med något vansinnigt i blicken blir man faktiskt riktigt rädd. Känslan jag fick var "de här killarna vill jag inte ens möta i mina värsta mardrömmar".

När jag såg filmen första gången kände jag överhuvudtaget inte till någon av skådespelarna, inte heller Russel Crowe som då var tämligen okänd..om jag har förstått saken rätt. Där finns inte en enda replik som låter krystad..inget överspel..inga tillgjorda gester. Precis allt i filmen är klockrent. Dessutom ackompanjeras filmen av John Clifford Whites tunga soundtrack i form av olika Vit Makt-band med låtar som "Pulling on the boots","The smack song" osv.

Det är en rå och naken film som på ett realistiskt sätt skildrar livet för några hopplösa förlorare. Den innehåller både närgångna scener med våld och sex men regissören lyckas med konststycket att aldrig passera gränsen. Det blir aldrig underhållande eller häftigt. Våldet, sexet och supandet är helt enkelt ingredienser som krävs för att föra storyn framåt och det lyckas den mycket bra med.

Karaktärerna och miljöerna känns trovärdiga vilket bidrar till den väldigt obehagliga stämning som löper som en röd tråd genom filmens 94 minuter. Regissören har med mycket lyckat resultat använt sig av handburen kamera under våldsscenerna. När jakten går över hustaken är bilden så skakig att vem som helst kan bli illamående. Mycket effektivt.

En film att förskräckas över och äcklas av som ger en en rejäl eftertanke. En film i min smak trots det otrevliga innehållet.

Att recensera Romper Stomper utan att nämna Russel Crowes insats vore direkt korkat. Han är fullkomligt lysande i rollen som den vedervärdiga ledaren Hando. En å ena sidan karismatisk, stark och inte helt obegåvad kille med starka ledaregenskaper. Å andra sidan ett sadistiskt svin, övertygad nazist och fullkomligt vedervärdig människa som borde hållas så långt borta från människor som det bara är möjligt. Man får aldrig veta varför han är som han är..det får man spekulera över...om man vill.

Med intensiv blick, en överkropp tatuerad till bristningsgränsen och ruggigt välpumpade muskler är han 100% adrenalin. Ett vidunder beredd att gå igenom eld för att få som han vill oavsett om det gäller att misshandla folk eller övertyga sina vänner att stanna hos honom. Han fick ett mycket välförtjänt pris för bästa manliga skådespelare under Seattles Filmfestival 1993 och Australienska Filmfestivalens ditopris 1992.

Daniel Pollock som spelade Davey blev nominerad för bästa manliga birollsskådis men vann inte.

Jacqueline McKenzie nominerades till bästa kvinnliga skådespelare för sin gestaltning av den trasiga narkotikamissbrukaren Gabe under något som heter FCAA (ingen aning om vad det står för).

1992 vann hon priset för bästa kvinnliga skådespelerska under Stockholms Filmfestival.

Tragiskt nog tog Daniel Pollock (Davey) livet av sig genom att kasta sig framför ett tåg innan filmen hade premiär. Russel Crowe och hans band Thirty Odd Foot of Grunts har skrivit en låt tillägnad Daniel som heter "he Night That Davey Hit the Train."

Filmen finns både på vhs och dvd. Den har även visats på tv några gånger.Tv1000 körde den för några år sedan. Soundtracket finns eventuellt att köpa fortfarande men är förmodligen inte intressant om man inte delar begåvningsreservens musiksmak.

Missa INTE Romper Stomper!

Romper Stomper är vad American History X skulle ha varit egentligen!

Kort svar: Menar du att det på något sätt är orealistiskt att det går åt helvete för gänget? Vari ligger moraliserandet? Jag förstår inte.

Regissören vill inte hylla eller moralisera någonting, utan gör en blodigt realistisk film.

Jag hävdar att filmen helt saknar moraliserande. Att du tycker att den är moraliserande eftersom skinskallarna visar upp mänskliga känslor är bara märkligt.

Håller med Kuggarn. Men det filmen faller på är att den inte visar premisserna tillräckligt starkt för att få den att uppfattas av en större publik. Detta är också varför den har blivit en slags kultfilm i Skinhead-kretsar.

Nej! Det var du som frågade om jag tyckte det var overkligt att gulingarna hämnades. Jag försökte argrumentera för att det är ovidkommande att diskutera huruvida en film är verklig eller inte. Det är en film. Punkt. Allt som visas är medvetna val av en regissör. Kameravinklar, ljus och allt sånt påverkar hur historien uppfattas. Gänget introduceras genom att visa deras råhet. Det går åt helvete. Detta skeende är ingen verklighet. Det är en film.

Jag tycker fortfarande inte att filmen är moraliserande. Notera detta nu för guds skull... Jag vill dock bestämt hävda att det inte är korrekt att påstå att filmen helt saknar moraliserande. Det har ingeting att göra med att skinnhuvena visar känslor. Det har att göra med det faktum att det är en film som innehåller vissa klassiska ingredienser som visst fan handlar om att "man skördar vad man sår"... Filmen illustrerar en enkelspårig och oupplyst skinheadkultur och syftar givetvis till att väcka tankar hos åskådaren. Det är uppenbarligen så att viljan/förmågan att vilja/kunna se moraliserande element i en film som Romper Stomper ligger hos åskådaren. Jag har t ex svårt att tro att ett äkta skinhead skulle kunna uppfatta filmen som jag gör pga helt andra referensramar. Det är inget fel i det. Man kan ju bara tolka utifrån den man är. Hursomhelst så det mina argument mot uttalandet "Romper Stomper saknar helt moraliserande".

Du hävdar att filmen enbart är en blodig, realistisk skildring som helt saknar moraliserande. Vilka argument har du förutom att enbart hårdnackat hävda att så är fallet?

Är du VIT hade du nog ingenting att frukta om du hade mött dom grabbarna Skämt åt sido så tycker jag att det är en grym film, och jag är inte nazist för övrigt.

Oj blev lite konstigt där med inlägget..

En bra film på många sätt, men det är väl ändå vietnameser dom boxas med?

Ja det stämmer, jag tror att vietnameser är den största invandringsgruppen i Australlien

[cartman]OK, OK, OK, seriously you guys, I mean seriously...[/cartman]

Romper Stomper INTE moraliserande?? Kom igen... Det är en präktig moralkaka.

En ledtråd: Hitler Jugend-dolken.

När Magoo och hans polare från Canberra kommer förbi på oväntat besök säljer de en Hitler Jugend-dolk. Hando prutar ner priset, eftersom dolken är från sent i kriget och därför gjord av dåligt stål.

För resten av resonemanget måste jag berätta hur filmen slutar:

Hela skildringen av nazisterna ger ett budskap om att de är totala losers – kolla hur de klär sig, hur de bor och lyssna på den usla musiken på soundtracket. Om inte regissören hade velat uttrycka några värderingar hade han ju kunnat sätta på dem lite anständiga kläder och fyllt soundtracket med bra grejer. Som det är nu riskerar ju okunniga människor att tro att riktiga skinheads klär sig sådär och lyssnar på den där dyngan.

Jag gillar ändå Romper Stomper, för fightscenerna. De överträffar det mesta i genren.

Så du menar att det inte finns några skinheads som klär sig sådär eller lyssnar på dylik dynga? Tillåt mig att småle. Du är medveten om att filmen är mer än 10 år gammal och att saker och ting kanske har förändrats?