Varför är RL-kretsar så tabu jämfört med RC-kretsar?

Jag studerar just nu kursen "Electric Circuits", och jag har märkt att om jag söker efter videoklipp inom det här ämnet på exempelvis YouTube så använder nästan alla lärare och föreläsare nästan alltid RC-kretsar som exempeluppgifter, och nästan aldrig någonsin RL-kretsar.
Finns det någon speciell anledning till det här?

Spolar är dyrare och svårare att få tag på är en anledning. Man kan tänka sig att ingen vill riskera en OP i en aktiv filterkrets med att en spik från en spole. Fast i switchade kraftagregat är det alltid spolar. Jag har aldrig sett någon utan.

De används olika mycket, till olika saker, kan väl vara en orsak. det är liksom rätt stor skillnad på en kondensator och en spole.

En praktisk anledning är att om det gäller små spolar så blir de väldigt känsliga för allt i närheten, åtminstone för signaler med höga frekvenser. Då blir det mycket enklare at använda kondensatorer, eftersom de inte alls är lika känsliga.

Haha tack för svaren, fast jag undrade mer över själva grejen att de exempeluppgifter som jag hittar på YouTube och liknande envisas med att ta upp RC-kretsar.
Om man visar videoklipp på lösningsmetoder och dylikt så borde väl inte det praktiska användningsområdet spela någon roll?
Det här handlar ju enbart om teori och matematiska uträkningar, inte om tillämpad användning.

Jag menar, är det någonting med RC-kretsar som på något sätt täcker in de lösningsmetoder som man brukar använda sig av för RL-kretsar, eller varför är just RC-kretsar så väldans populära i videoklipp där de förklarar "natural response" och liknande för elkretsar?

RC eller RL?
De har olika egenskaper och båda har fördelar och nackdelar.

Vad vill du åstadkomma?

I småsignalsammanhang är oftast RC enklare.

Lite "starkare" signaler (högre effekt) och högre frekvens så blir det
ofta mer attraktivt att använda L.

Om du t.ex. ska föra vidare en frekvens med hög effekt men med ett filter vill
filtrera bort betydligt högre frekvenskomponenter så är ett L i serie troligen
den optimala lösningen.

Om det finns C i omgivande kretsar och du blandar in ett L så blir det lätt
en resonanskrets, med LC i serie eller parallellt. En resonanskrets har
egenskaper som inte alls är linjära om frekvensspektrat på de signaler
som passerar inefattar resonansfrekvensen. Det måste man alltid ta hänsyn
till när man använder L.

mvh/Bo

Att YT-genier hellre förklarar RC än RL eller LC beror nog på
att det är mycket enklare…

mch/Bo

Hehe mjo, fast på vilket sätt är det enklare?
Vad är det som är enklare med grejen att en kondensator i vissa situationer fungerar som en öppen krets?
Jag tycker att det verkar precis lika enkelt att tänka på en spole som en kortslutning.

I det enklaste exemplet studerar vi en krets bestående av två
komponenter och vi har en "ideal" signalgenerator, utan inre
resistans som också är fri från induktans och kapacitans som
signalkälla och vi mäter med ett idealt instrument som också
är idealt, dvs. har oändlig inre resistans och också är kapacitans-
fritt.

I "verkliga livet" utgör filtret oftast en del av en större lösning,
så att det finns komponenter omkring. Det kan krångla till be-
räkningarna en hel det, speciellt om det är L och C inblandade.

Ofta finns t.ex. en kondensator i serie före filtret. Då har du, om
L sitter i serie med kondensatorn, en serieresonanskrets som har
egenskaper som är långt ifrån linjära.

Om man tänker på en kondensator som en öppen krets och en
spole som en kortslutning, då har man IMO en hel del som man
bör ta till sig innan man kan göra något med kretsar där det finns
växelström, kanske till och med av hög frekvens och där reaktans
har betydelse.

Om man t.ex. byter reaktansen i en lysrörsarmatur mot en "kort-
slutning" så inser man att skillnaden har betydelse. Gör inte den
testen!

mvh/Bo