"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Framför allt är det hot och våld i arbetet eller på arbetsplatsen som har ökat – förekomsten av detta har nästan trefaldigast sedan 1980-talet vilket antyder att det inte är de nattliga krogbråken som ökat, utan en otrygghet i vardagen som slår mycket bredare, och som är betydligt svårare att freda sig från. Till exempel på akutmottagningar, skolor, bibliotek och simhallar. Sverige har enligt SCB alltså blivit otryggare, med mer våld och hot i vardagsmiljöer – och det är mycket oklart hur utvecklingen ska kunna vändas.

Ungefär hälften, 48 procent av alla elever i årskurs 9 uppger att de under 2019 utsatts för misshandel, hot, rån, sexualbrott eller stöldbrott. Nästan varannan ung kvinna (16-24 år), 44 procent, känner sig så otrygg i det egna bostadsområdet att de inte vågar gå ut ensamma på kvällarna.

Till statsrådet Anders Ygeman (S)

2020/21:394 Minskad elimport från Norge

Sverige är – tekniskt och ekonomiskt – en del av den nordiska elmarknaden. Ett
omfattande utbyte sker mellan den nordiska elmarknaden och de
omkringliggande länderna. Här liksom på andra områden underlättar frihandel
effektiv resursanvändning och ekonomisk utveckling, vilket är mycket positivt.

Samtidigt innebär handeln att tekniska och ekonomiska förändringar i
grannländernas kraftsystem kan få stora konsekvenser också för Sverige.
Den norska vattenkraften har drygt dubbelt så stor installerad effekt som den
svenska. Den har därmed stor förmåga att reglera elproduktionen utifrån
behovet, inte bara i Norge utan också i grannländerna.

Norges möjlighet att exportera sin vattenkraft har länge varit begränsad till
Sverige och Danmark, med undantag för den rännil av exporten som gått till
norra Finland och Kolahalvön. Här i Sverige har vi därmed i praktiken kunnat
lita på att det kommer el från Norge när vi behöver den.

Elimporten från Danmark, Tyskland, Polen, Litauen och Finland är som
jämförelse inte alls lika pålitlig då vi inte på samma sätt kan räkna med att de
länderna har ett överskott samtidigt som vi har ett underskott.
Norge har ambitionen att förbättra sina möjligheter att exportera elen från
vattenkraften. Genom att skapa anslutningar till fler marknader gör
reglerförmågan i vattenkraften större nytta i kraftsystemet. När exporten kan
allokeras till de områden där behovet är som störst ökar dess värde. En första
kabel, om 700 megawatt, till Nederländerna togs i drift 2008.
En 1 400 megawattförbindelse mellan Norge och Tyskland är under provdrift,
och ytterligare en, till Storbritannien, med samma kapacitet planeras bli färdig
under året. Med det två nya kablarna får Norge betydligt bättre möjligheter att
exportera till den som betalar bäst snarare än att i princip alltid exportera till
Sverige.

Den sammanlagda effekten i de två kablarna, 2 800 megawatt, motsvarar nästan
precis effekten i de fyra reaktorer som tillåtits stänga de senaste åren. Den
installerade effekten i Ringhals 1 och 2 samt Oskarshamn 1 och 2 var
sammantaget 2 844 megawatt. Det är givetvis positivt att elen, genom den
ökade möjligheten till handel, kommer till bättre nytta. Samtidigt ska vi vara
medvetna om att så här stora förändringar har en betydande påverkan på den
nordiska elmarknaden.

Parallellt med att exportkapaciteten ökas kraftigt pågår också arbetet med att
ansluta de norska oljeplattformarna till elnätet, vilket markant sänker
koldioxidutsläppen men också ökar efterfrågan på el. Även i Norge pågår en
elektrifiering av transportsektorn och industrin, vilket ytterligare driver upp
efterfrågan.

Industrin köper ofta sin el på långa kontrakt direkt av elleverantörerna. Genom
att kontrakten har mer eller mindre fasta priser blir stora delar av industrin
relativt okänslig för elprisförändringar. Det är rimligt att anta att den norska
industrin kommer, på det hela taget, att använda den el de behöver oavsett vad
spotpriset blir i en bristsituation.

Utvecklingen i Norge kommer att få effekter för Sverige. Redan till vintern
2021/22 – när kablarna till Tyskland och Storbritannien är i ordinarie drift –
befinner vi oss sannolikt i en situation där vi inte längre kan lita på att det alltid
finns tillgänglig kapacitet i Norge i de lägen då vi har ett importbehov. Dels
minskar Norges möjlighet att exportera el på grund av de inhemska behoven,
dels ser vi ut att få rejäl konkurrens från andra som vill köpa elen.

Då regeringen aktivt arbetar för att öka andelen väderberoende elproduktion
ökar hela tiden vårt behov av att kunna importera el från grannländerna i de
lägen vår konsumtion överstiger produktionen. Vad som sker i grannländerna är
därmed centralt för att elförsörjningen här hemma ska fungera.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

1. Vilka konsekvenser för svensk del ser regeringen av utvecklingen i
Norge, hur påverkas möjligheten att importera el i ansträngda
situationer, och hur bedömer regeringen att elpriset kommer att
påverkas?
2. Föranleder de förändrade importförutsättningarna några åtgärder från
regeringens eller myndigheternas sida?

När Stina Oscarson börjar tala med de människor som står i matkön utanför S:ta Clara kyrka, anar hon inte vart resan ska föra henne. Att hennes syn på folkhemmet och Sverige ska förändras i grunden.

Sverige skiljer sig från andra länder med liknande lagstiftning när det gäller antalet rapporterade våldtäkter. Trenden i Brå pekar dessutom på att vi har ett växande problem med att försvara kvinnofriden.