När regimtrogen konsensus, maktens innehavare med lakejer, säger att det pågår en utbredning av "högerpopulism" i västerlandet, så handlar det snarare om att den vänsterliberala och kulturmarxistiska totalitarismen gått för långt för att trycka ner globalism, gränslöshet, nationsupplösning och allmänt sedefördärv i halsen på de vita västerlänningarna. Apartheid till förmån för "mångkultur", det kan låta paradoxalt. Det är inte "högern" som avancerar, det är snarare en mer framträdande kontur; när makthavarna steg för steg insisterar att tränga sig in i hemmet och under huden och samtidigt undergräver vår existens - andligen och lekamligen - här och nu och för framtiden.
Patrik Engellau tangerar detta tema när han skriver om en påträngande verklighet, som trygghetsvaggade (fredsskadade) svenskar haft privilegiet att under flera generationers tid bortse från. Möjligen stoff för seminarier i akademiska kretsar. Vad som tidigare betraktats som en historisk kuriositet eller något kvardröjande gissel i mindre upplysta, progressiva länder materialiserar sig nu hos oss. Den självutnämnda, humanitära stormaktens högstämda deklarationer får möte med en krass verklighet - en så kallad
utmaning. Som riskerar hota mer än
bilden av Sverige.
UPPHÖJDA PRINCIPER MOT PRAKTISKA PROBLEM
Citat:
Problemet finns och det kommer att fördjupas. Svenskarna håller på att förlora sitt gamla privilegium att slippa ta tillvarons svårare frågor på allvar. Helt nyligen bestämde det svenska rättssystemet att en misstänkt terrorist från Marocko skulle utvisas, men mannen överklagade till Europadomstolen som dömde till mannens fördel vilket betyder att han får stanna i Sverige. Jag nämner fallet bara för att illustrera att Sverige inte alltid uppför sig som världens främsta humanistiska apostel. Balanspunkten är under förflyttning. Det är klokt att ta frågan på allvar för den kommer att bli mer brännande framöver.
Citat:
Att inte behöva välja mellan trygghet och snällhet är som sagt ett privilegium som nu levande svenskar har haft under hela sin livstid. Vi har kunnat vältra oss i båda. Det känns som om detta behagliga tillstånd är på upphällningen. Jag tror att svenska folket i valet mellan trygghet och snällhet sätter tryggheten främst. Men jag är inte säker på att våra politiska ledare gör samma prioritering som medborgarna.
https://detgodasamhallet.com/2018/02...em/#more-11395
Ibland behöver något falla till botten innan en vändning kommer. Krisen som en möjlighet, vändpunkt eller avgörandets punkt. Därför inrymmer förfallet ett realistiskt stråk av ljus, inte en from förhoppning, för den som inte ryggar för mörkret.