Terapi eller inte?

Hej allesammans!
Jag skulle behöva lite råd ang. om jag ska söka terapi eller inte.

Jag tror jag lider av social ångest och låg självkänsla samt dåligt självförtroende. Mitt arbete är förläget i en rör-affär på ett släkt/familje-företag, där jag jobbar både i butik och som rörmokare.
Båda bitarna är ju väldigt sociala och det är väl en av två anledningar som jag jobbar där. Jag tänkte att om jag hela tiden utsätter mig för "sociala påfrestningar" så kommer jag till slut över det, men i stället så har jag börjat stänga ned mentalt. Första stora jobbet jag skulle få göra själv väckte något i mig och huvudet "kraschade", jag blev tvungen att sjukanmäla mig i flera dagar för jag kunde inte förmå att göra något. Jag låg hemma i sängen utan ett uns av ork att göra något (jag åt inte ens på ett par dagar), med suicid-tankar som cirkulerade runt i huvudet om och om igen.

Jag vet att jag har haft väldigt svårt för hela den sociala biten större delen av mitt liv, men nu vet jag ingenting längre. Jag känner mig alldeles tom och känslolös.

Tanken på terapi har slagit mig flera gånger men varje gång jag tänkt försöka ta kontakt med någon så blir det som att jag känner mig "frisk" - att jag inte behöver någon terapi för allt sitter ju ändå bara i mitt huvud. Samtidigt börjar jag fundera på om detta är något jag inbillar mig för att låsa in mig själv i min "bekvämlighets-zon".

Jag vet inte om jag faktiskt behöver terapi eller om jag bara är hypokondriker, så därför undrar jag nu: vad tror ni? är det "normalt" för folk med social ångest och depression att intala sig själva att det inte är något fel utan allting bara sitter i huvudet? eller är jag bara hypokondriker?

Nu är det ju så att du har helt rätt. För ALLT sitter nämligen i huvudet.

Var stark, skapa kontroll över dig själv. Försök att stå på dina egna ben innan du lägger pengar på hjärnskrynklare.

Jo jag vet att det mesta bara sitter i mitt huvud, men det ändrar inte faktum att jag tror det är något fundamentalt fel på min hjärna.
I tolv år har jag på ett eller annat sätt försökt fixa det själv men jag har inte klarat det, för vad/hur jag än gör så hamnar jag i slutändan själv framför datorn utan kontakt med verkligheten. Allting känns som ett rent helvete tills jag bestämmer mig att försöka få hjälp för då blir jag bara tom och kall och kan inte hitta något fel. Tills jag beslutar att jag inte behöver hjälp, då börjar det om.