Dags att lägga skorna på hyllan.//Amfetamin.

Ja du, jag vet knappt vart jag ska börja.

Har druckit sen 13 års ålder, 23 nu. Kan inte hantera alkohol speciellt bra alls, men när jag började ta tjack så behövde jag ju inte det längre. Har väl gått på dos sen 2011-2012 mer regelbundet. Kommer knappt ihåg hur långa perioderna är, varken på eller mellan varven.

Har lovat mig själv och mina vänner aldeles för många gånger nu att skärpa mig så ja, nu har jag knappt några riktiga vänner kvar och självkänslan är verkligen så där illgött på topp.

Jag har alltid hållt mig från sprutor, och har ofta nöjd mig med "medicin-doser" snarare än 0.5 direkt för att få disco i huvudet. Om det nu skulle göra det hela bättre på något jävla sätt.

Jag är så jävla trött på skiten, jag har fan inte kommit någonstans i livet. har en sliten jävla 1a och går på sos. Började komma ikapp med hjärnan i juli nån gång då jag insåg att jag vill göra annat med livet än all jävla drama narkotika och allt runt omkring för med sig.

Problem nr.2(eller 3,4,5?) är min jävla handlingsförlamning. Jag tar fan inte tag i saker. Bygger upp stora jävla imaginära hinder i hjärnan att ta sig över för att ens göra enklaste jävla uppgift som att kolla posten eller diska. Jag måste växa upp och ta tag i lite ansvar helt enkelt.

Nu har jag åtminstone dragit ner på tjacket. Innan sålde jag för att finansiera mitt missbruk, nu köper jag vad jag kan ibland eller om någon "polare" kommer förbi och bjuder. Gått från dagligt bruk till åtminstone några dagar mellan varven, vilket visat sig vara bra mkt jävla påfrestande eftersom man då får lite tid att tänka efter lite.

Skulle jag kunna prata med mig själv som 17-åring så hade jag fan slagit mig på käften. Hoppas åtminstone mina polares småsyskon kan se min personliga undergång som någon jävla varning åtminstone. Nu måste jag fan hålla mig ifrån att bara spy galla och få ut min aggression här.

Imorgon ska jag iaf göra mig av med all jävla narkotika, stöldgods och annat pund jag har hemma.

Tanken med tråden är jävligt oklar, ni får antagligen läsa om min väg till ett liv utan att fly från livet eller en jävligt patetisk tråd om en snubbe som skulle sluta, den här gången, varannan dag. Som ni ser är jag jätteglad på mig själv.

Aja, om någon orkat läsa ända hit - något tips eller så...? haha

xak

Håller tummarna.
23 är ungt. Du har alla chanser kvar.

Ja, även om det känns för jävligt nu så är det ju inga problem egentligen...

Tog sista linan vid 4-tiden idag. Snart blir det käk och sova.
Har jävligt mycket att jobba med, bland annat hela min jävla självkänsla. Mår för jävla dåligt över hur jävla efterbliven man kan vara.

Läs sinnesrobönen och fundera på vad den betyder. Man behöver inte vara religiös för att förstå och leva efter den.

Det är mitt bästa tips.

Lycka till.

Tack. Har vart på NA-möte en gång kan jag ju tillägga, vet inte om det är något jag kommer fortsätta med just nu men det är helt klart något jag kan dra på igen om det känns bra.

Tog precis bort min Facebook. Det blir skönt, har funderat på det innan pga att det helt enkelt är en skitsida men nu känns det lite som att det finns flera orsaker. Ska snart fräscha till det hemma och packa ner lite skit som jag tar med till en vän under åtminstone dagen för att vila och käka lite. Behöver verkligen lite miljöombyte.

Nu ska jag försöka se det positiva snarare än att fokusera på skit.

Jag tycker att du hittills gjort ett väldigt bra jobb. Att ha en sådan klarsynthet över situationen som du har krävs väldigt mycket, framför allt mod. Att du kan skriva ihop en så här bra beskrivning över hur ditt liv ser ut och hur du känner för det är en jättebra början!

Du säger att du går på soc. Har du kontakt med dem för försörjningsstöd då? Vet du om att de också kan hjälpa dig med ditt missbruk? Om du har funderingar kring detta kan du fråga mig så ska jag försöka svara, jag har själv arbetat inom socialtjänstens missbruksenhet och kan försöka ge dig tips och råd.

Tillåt dig själv att känna att det är svårt, det är helt okej. Klandra dig inte för att situationen ser ut som den är just nu, det har du ingenting för. Försök istället se framåt, och våga ta emot hjälp så är jag säker på att du kommer uppnå ditt mål!

Tack! Jag är själv glad över att jag har självinsikt och viljan.


Jag har faktiskt precis kommit tillbaka från sos där jag pratat angående mitt missbruk. Fick fylla i en blankett om hur jag har det och sådär. Jag hoppas ju, även om jag vet att det kanske inte händer i första taget, att dom lyssnar lite på mig och förstår att jag inte kan vara kvar i den här staden för att kunna jobba som bäst med mig själv och skickar mig på behandlingshem.
Ska dit om en vecka igen så får vi se vad dom säger.


Det är faktiskt något jag insett efter att ha följt tidigare postares råd att läsa och tänka igenom sinnesrobönens innebörd. Har tidigare nästan uteslutande tänk på det jobbiga men nu när jag kan påminna mig själv om att det till största del är positivt så känns det ljusare, om fortfarande mörkt men ja, ni fattar.

-

Idag känns det bra. Ska äta nu sen vila och eventuellt försöka hitta någonstans att vara i några dagar där jag känner mig trygg och stressfri, vilket jag inte gör hemma. Är just nu hos mitt ex vilket hade fungerat super om det inte vore för att hon har ett barn som jag tyvärr inte har ork eller tid att ge den uppmärksamhet osv. som hon förtjänar och kräver. Det finns några eller något alternativ, men sålänge jag inte behöver sitta själv hemma så är jag nöjd.

Återkommer förmodligen lite senare med mer tankar.

Bor du i en någorlunda stor stad bör det finnas ett möte vid 18-19.
http://nasverige.org/moteslista/
I början när man håller sig ren på viljestyrka kan det hjälpa att ägna sig åt andra besattheter. Mat, sex, träning, datorspel. Får du toksug kan du ut och cykla/springa tills du kräks typ.

Det låter bra! Det uppskattas för det mesta av socialsekreterare om den sökande har konkreta förslag på vad man behöver. Beroende på vilken kommun du tillhör och hur ekonomin där ser ut så kan det ju vara lite olika vad de kan erbjuda dig, men så som du förklarat din situation här för oss så upplever jag att det kan vara behövligt för dig att få åka iväg på behandling, samtidigt som jag känner att du verkar motiverad till att göra en förändring. Håll regelbunden kontakt med din handläggare på soc. och berätta hur du mår och vad du känner att du behöver så är jag säker på att det kommer gå bra!

Jag tror på dig! Du verkar vara väldigt stark trots din lite besvärliga situation!

Tack, uppskattas!

-

Sov 2 timmar på torsdag morgon innan sos-mötet, och innan det var jag vaken från tis. Har inte kunnat sova ÄN - Jävla ångesthelvete.

Tog 300mg lyrica vid 19-tiden igår som lugnade ner mig lite. Gick med gråten i halsen hela jävla dagen innan den slog men någon gång måste man ju låta verkligheten komma ikapp istället för att skjuta upp ångesten.

Har nog gått ungefär 1.5 mil idag. Jävligt skönt med motion, det är ju bättre än att sitta i soffan och grubbla.

Nu måste jag fan sova snart, det blir inte speciellt givande att sitta och tänka på all skit när inte hjärnan fungerar som den ska.. Imorgon blir det nya tag.

Väldigt bra trådstart, du kan verkligen uttrycka dig i skrift iaf vilket tyder på ett välmöblerat intellekt. Träffade mig hårt dessutom då det kunde handlat om mig själv. Förutom att jag är dubbelt så gammal och inte har några drogproblem. Däremot ett psyke som ställer sig i vägen-och det kan vara minst lika handikappande. Sitter också i en enrummare, i andra hand, är sjukskriven och går på soc. Men nog om mig nu.
Har du funderat på att kontakta vården? Snacka med nån?

Tack! Betyder mycket, har läst och gillat många av dina inlägg genom åren. Skriva är något jag alltid vart intresserad av, tyvärr har det inte blivit så mycket av det eftersom jag skruvat i datorer och annat meningslöst istället. Den här trådstarten var en bra idé.. måste ventilera lite.


Är sjukskriven fram till 10 januari med diagnosen Recidiverande depression. Har inte fått kontakt med KBT-kärringen än, trots sjukskrivning sen september.. Ska se till att ringa henne imorgon.

Har en nära polare sen innan missbruket kvar som fortfarande pratar med mig, det är jävligt skönt. Dock har han sitt eget missbruk att brottas med, vore bra att ha någon nykter att snacka med också.

Nu börjar min meningsuppbyggnad bli skev, rättat och haft mig i 10 minuter säkert och det känns fortfarande rörigt.

Ska ta en cigg sen blir det fan sängen.