Hur effektivt är terapi mot depression, sömnsvårigheter, social fobi, etc?

Det brukar ofta framhållas från olika håll att terapi (t.ex. KBT) är bland det mest effektiva mot olika psykiska besvär som depression, sömnsvårigheter, social fobi och liknande. Hur väl stämmer detta egentligen? Vilka erfarenheter har ni som gått i terapi p.g.a. liknande besvär? Hur skiljer sig kvaliteten mellan den terapi som man kan få genom den offentliga vården från den privata?

Själv lider jag av en rad psykiska besvär (samtliga av de jag radar upp ovan) sedan lång tid tillbaka. Jag har dock aldrig gett detta med terapi en riktig chans. För några år sedan gick jag på terapi ett fåtal gånger hos en terapeut som fortfarande var under utbildning. Jag upplevde dock att det inte gav någonting utan det kändes snarare som jag mådde sämre under tiden jag gick i terapi eftersom samtalen mest handlade om att jag skulle beskriva min tragiska livshistoria och hur dåligt jag mådde. Dessutom är ju terapi både dyr (särskilt den privata) och tidskrävande så det är inget som jag vill lägga ned en massa tid och pengar på om det inte verkligen ger något.

Psykiska problem som beror på dåliga tankar så är terapi guld, ändrar du på tankarna så försvinner känslan.

Terapi hit och dit, det är upp till dig själv att ändra dig över hur du mår psykiskt.
Mår du dåligt och har hemska tankar så är det endast du själv som individ som kan ändra på dina tankar, risken att någon annan människa kommer och ändrar det åt dig, låter bara för lätt och sannolikheten att det sker är ifrån mitt perspektiv, väldigt liten.

Ifall fallet är så TS, att du mår dåligt psykiskt så har studier visat att träning och att hålla igång med någon aktivitet hjälper att bota dessa hemskheter du har inombords.

PM är alltid välkomnande, gäller inte bara TS, utan det gäller alla!

Man kanske inte inser själv att just den tanken gör att man blir sjuk vilket terapeuten kan berätta så man kan ändra på det. Inte heller så lätt om man har personlighetsstörning och ändra på sitt beteende när man inte vet vad som är felet?

Absolut, säger inte emot dig på något vis - åtminstone inte medvetet.

Att man inte kan inse sina personliga problem själv, och minst sagt inte förstå sig på vad det specifika problemet eller problemen egentligen är, men ändå förstår att något är fel och man mår helt enkelt inte bra - så tycker jag, absolut att man bör vända sig till andra människor och försöka sig på att få hjälp utav andra.

Men samtidigt tänker jag, om man inte mår bra så brukar åtminstone jag personligen "gräva" inombords inom mig själv och försöka mig på att ta reda på "vad är det som gör att jag gör si och så?", "varför tänker jag såhär?", osv... Att försöka utforska sig själv och hela tiden försöka bli en bättre "version" utav sig själv, tycker jag personligen att på så vis utvecklas man själv som bäst och genom att ha ett liknande tankesätt kan man nog lösa en rad olika psykiska besvär man har inombords helt själv, utan att vända sig till andra människor, vill säga.

Förstå mig inte fel nu, det är absolut inte på något vis fel att försöka nå andra människor och fråga dem om råd, eller vad man nu har på hjärtat - ibland kan det vara väldigt skönt att bara lätta lite på hjärtat och yttra sig på så vis, förklara vad man själv tycker känns jobbigt eller vice versa.

Ok förstår nu hur du menar.

Har provat det mesta, men ännu inte funnit något mer effektivt än alkohol.

Observera att tråden handlar om terapi för behandling av psykiska diagnoser, inte andra behandlingsformer eller hur man bäst kommer till rätta med sådana problem.

Intressant tråd! Jag har funderat över detta själv då jag är en person som inte riktigt vill tro att en psykolog kan förändra mina tankemönster. Jag har vänner som bedyrar att det verkligen är möjligt, men dessa personer är i grunden människor med en positiv livssyn till skillnad från mig som är en riktig pessimist. Eller realist skulle jag välja att kalla det.

Jag träffade en psykolog en gång men blev mest förtvivlad över att jag inte fick några konkreta råd eller lösningar. Psykologen ville att jag skulle prata och prata och prata och i slutet av samtalet, eller monologen kanske passar bättre så säger hen: " Upplever du att du har fått lite mer rätsida på saker och ting nu efter samtalet?". Jag hade lika gärna kunnat suttit hemma och pratat med en vägg..!
Jag vill ha effektivitet! Att det ska hända saker. Jag vill ha konkreta råd på hur jag ska komma vidare, inte älta! Är det då en livscoach snarare än en psykolog man bör söka sig till? Eller kan man faktiskt få konkret hjälp?

Du kanske träffade en dålig psykolog helt enkelt, du skulle kunna prova en terapeut istället. Och ja man kan ändra sina tankar men det ta flera år. Därför är en långsiktig terapi effektivt.
Jag har gått 3 år hos en terapeut som ändrat mina tankar.

Köp en bok om KBT. Lär dig tänket och utövade det på dig själv. Det blir jobbigt som fan men mycket effektivt. Har mildrat min ångest och OCD rejält genom KBT-tänk.
Sömnen har blivit avsevärt bättre efter det.

Ja, kanske det.
På vilket sätt har terapeuten hjälpt dig att ändra dina tankar?
Vad har förändrats i ditt liv i och med ditt "nya" tankesätt?