Citat:
Ursprungligen postat av Dingbats
Jag måste säga att av de nya vågen-regissörer som jag har sett, har deras senare verk (80-tal och framåt) varit roligare att se än 50, 60-talsfilmerna. Det kanske man inte tycker om man är inbiten cineast, men för någon som inte är superinsatt i filmhistorien tror jag de senare filmerna är lättare att ta åt sig. Men de har fortfarande någonting speciellt, det är absolut inte Hollywood.
Jag kan rekommendera Chabrols L'Enfer (1994) (efter manus av Clouzot), Rivettes Va savoir (2001) och inte minst Rohmers Le Rayon vert (1986), som nyss blev en av mina franska favoritfilmer.
Nya vågen-regissörerna åsido har La Vie rêvée des anges (1998) en av de starkaste scenerna jag sett i film överhuvudtaget, och otroligt bra skådespeleri (båda huvudrollsinnehavarna fick pris för bästa skådespelerska i Cannes). Demi-tarif (2003) handlar om tre barn som lämnas ensamma i Paris, och hur de klarar av vardagen utan föräldrar. Man kan tro att det är en dokumentär när man ser den. Bättre barnskådespelare har jag aldrig sett. Le Fantôme de la liberté (1974) är en surrealistisk film av Luis Buñuel som jag tyckte var helt klart sevärd.
Tack för tipsen! Jag kan hålla med om att nya vågen-regissörernas tidiga verk kan vara ganska segdragna. Jag anser mig själv vara en cineast, men bara för det måste man inte tycka om alla klassiska verk som någon annan utnämnt till klassiker som måste ses (och gillas). Truffauts
Les quatre cents coups är väl isåfall den bästa (och mest lättsmälta) av dessa filmer.
Har filmerna som du nämnde,
La vie rêvée des angesoch
Demi-tarif, gått på bio i Sverige? Tänkte isåfall om de var utgivna på DVD. I alla fall ska jag försöka få tag på dem.