Läste psykologi och kom då över kunskapen och diverse sjukdomar osv. Kom då fram till att fan, jag har ju klockren ADHD-symptom. Sagt o gjort, 2 år senare sitter jag med diagnosen. Nu 6mån senare har jag gått på medicinering men har upplevt depression men har inte fattat att det varit sammankopplat. Har vart deppig av o till o mitt liv rätt mkt så är "van" med det.
Nu satt jag o läste lite mer fakta igen, har hållt mig borta från det då jag märker att det kan vara farligt med den hjärnan jag har, att läsa allt för mkt faktan. Man börjar inbilla sig att man har både det ena o det andra. Men fan, nu läste jag verkligen seriöst på bipolär sjukdom och det stämmer läskigt mycket överens med mig.
Jag har alltid vart annorlunda hela livet så ingen biggie att man har nån diagnos, vem har egentlgien inte det, vem är normal?
But still, även med ADHD diagnosen så känner jag att jag skulle ju definitivt kunna få ett gäng till diagnoser om man så "ville", ett problem kommer sällan ensamt. Hela problematiken går ju ihop med asberger ofta tex, osv. Lite aspieg kanske man är hlet klart, men jag har ändå så pass hög social förmåga att det är uteslutet.
DÄREMOT kan jag bli rätt manisk och snöa in mig på saker. Hade en kriminell period på några år där jag såg det som mitt "kall", min rätta bana typ. Lång story, men i efterhand så varför liksom? Kicken, helt klart. Men även att något kändes "rätt" när jag gjorde det. Jag quotar från wiki:
Det fetstilta är verkligen spot on.
Nästa steg då, Hypomani:
Festilta spot on, återigen
.
Depression orkar jag inte ens länka, har vart deppig mycket. Men vem är egentligen inte?
Så, jag har alltså nästan alla kriterier av dom 3/3 som står på wikipedia. Återigen, jag är medveten om att många fyller upp mycket, men jag gör verkligen det. Jag är rätt komplicerad, samtidigt en jättenkel person. Kanske också tyder på just bipolär? Jag varierar mig rätt mycket, imo.
Så vad tror ni? Låter det som bipolär? Ska jag säga detta till min psykolog/sjuksköterska? Min medicinering funkar verkligen skitbra i skolan, men får fan ångest av skiten så det är verklgien inte bara bra. Vet inte om jag "vill ha" en diagnos till, men å andra sidan om hjälp finns, varför inte?
Tacksam som fan för svar.
Nu satt jag o läste lite mer fakta igen, har hållt mig borta från det då jag märker att det kan vara farligt med den hjärnan jag har, att läsa allt för mkt faktan. Man börjar inbilla sig att man har både det ena o det andra. Men fan, nu läste jag verkligen seriöst på bipolär sjukdom och det stämmer läskigt mycket överens med mig.
Jag har alltid vart annorlunda hela livet så ingen biggie att man har nån diagnos, vem har egentlgien inte det, vem är normal?

But still, även med ADHD diagnosen så känner jag att jag skulle ju definitivt kunna få ett gäng till diagnoser om man så "ville", ett problem kommer sällan ensamt. Hela problematiken går ju ihop med asberger ofta tex, osv. Lite aspieg kanske man är hlet klart, men jag har ändå så pass hög social förmåga att det är uteslutet.
DÄREMOT kan jag bli rätt manisk och snöa in mig på saker. Hade en kriminell period på några år där jag såg det som mitt "kall", min rätta bana typ. Lång story, men i efterhand så varför liksom? Kicken, helt klart. Men även att något kändes "rätt" när jag gjorde det. Jag quotar från wiki:
Citat:
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom#Mani
Vårdslöshet och oansvarighet följer försämrat omdöme; den sjuke tar risker, vill leva ut drömmar men handlar bortom sin faktiska förmåga och utan insikt om konsekvenserna. Många blir överdrivet sociala eller sexuellt intimsökande, andra mer påträngande och intoleranta. Sociala gränser försvinner, personen gör bort sig och saknar självkontroll eller visar ingen hänsyn då storhetskänslor (megalomani) gör att denne känner sig "utvald" eller på "särskilt uppdrag". I allvarliga fall uppträder också psykotiska symtom som vanföreställningar och hallucinationer, eller psykomotorisk agitation i sådan grad att personen är obegriplig eller inte går att kommunicera med
Nästa steg då, Hypomani:
Citat:
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4r_sjukdom#Hypomani
Tecken på hypomani är att personen är upprymd, optimistisk och pratsam, ofta också skarpare med förbättrad koncentration och kognition, snabbare tankar och fler idéer. Många blir driftiga, målorienterade och produktiva. På samma gång framträder vanligtvis också negativa tecken på depression. De sjuka är retliga eller otåliga, känner sig kritiserade och motarbetade. Minskat sömnbehov är den pålitligaste indikatorn för sjuklig hypomani. I ett uppvarvat eller rastlöst tillstånd är det svårt för individen att koppla av och att vara stilla; kroppsrörelser kan vara ofrivilliga. Förmågan att fokusera försämras. I ett samtal kan det bli svårt att hålla tråden men även att inte prata för fort eller sluddra. Beteendet förändras. Många blir ovanligt sociala och kärvänliga. De bryter ofta mot normer liksom sina egna regler och vanor, tar större risker - inte sällan också promiskuöst. En överdriven nöjeslust som till exempel kan uttrycka sig i impulshandlingar som ekonomiska och sexuella utsvävningar ökar risken avsevärt för obehagliga konsekvenser.[sv 3][en 1] Dessa konsekvenser för personen och omgivningen är definitionsmässigt lindrigare vid en hypomani än vid en mani, men var den exakta gränsen ska dras är en bedömningsfråga:[en 2] Den avgörande skillnaden mellan mani och hypomani är inte symtomen i sig, som i stort är desamma, utan i stället svårighetsgraden och hur pass mycket individen påverkas. Enstaka hypomana drag är inte problematiska. Sjukdomsbilden framträder när humöret inte går att kontrollera eller är flyktigt och ombytligt med åtföljande symtom på depression. Symtomens svårighetsgrad kan svänga under dagen och även från dag till dag. Personen i ett hypomaniskt skov är så uppenbart olik sitt normala jag att förändringarna i humör och funktion kan observeras av andra, i allmänhet under minst fyra dagar. Individen själv tycker ofta att allt känns väldigt bra och förnekar att något är fel fastän närstående känner igen symtomen.[7][8][11][12]
Hypomani förknippas med kreativitet och en oproportionerligt stor andel framgångsrika konstnärer har haft någon form av bipolär sjukdom.[13]
Hypomani förknippas med kreativitet och en oproportionerligt stor andel framgångsrika konstnärer har haft någon form av bipolär sjukdom.[13]
.
Depression orkar jag inte ens länka, har vart deppig mycket. Men vem är egentligen inte?
Så, jag har alltså nästan alla kriterier av dom 3/3 som står på wikipedia. Återigen, jag är medveten om att många fyller upp mycket, men jag gör verkligen det. Jag är rätt komplicerad, samtidigt en jättenkel person. Kanske också tyder på just bipolär? Jag varierar mig rätt mycket, imo.
Så vad tror ni? Låter det som bipolär? Ska jag säga detta till min psykolog/sjuksköterska? Min medicinering funkar verkligen skitbra i skolan, men får fan ångest av skiten så det är verklgien inte bara bra. Vet inte om jag "vill ha" en diagnos till, men å andra sidan om hjälp finns, varför inte?
Tacksam som fan för svar.
