Jag måste verkligen ha hjälp med min arrogans.. Den måste bort! Jag träffade en kompis igår och i mitt högmod så berättar jag för min polare som är missbrukare exakt hur det låg till.. Hur han faktiskt skadade alla runtomkring honom och hur han skadade sig själv.. Ja i alla fall.. Jag var så sjukt jävla ärlig mot honom att det är sjukt. Jag tänkte inte ett skvätt på att när han skulle hem så skulle jag få ta hela pannkakan själv.
Jag är ju väldigt medveten av mig och så, så jag känner ju verkligen djupet av hans själ. Jag är en "empath" vet inte vad det heter på svenska.. Men det betyder i alla fall att jag kan känna andras energier.
Så när han stack så satt jag där med all jävla sorg som jag väckt i honom och fick verkligen känna allting på en och samma gång.. Först så var jag arrogant och högfärdig och vägrade se detta och skyllde ifrån mig på honom att det var hans fel att jag mådde som jag mådde. Gick och la mig men vaknade efter typ 2 timmar av världens panikångest.. Jag ringde till 112 för jag hade självmordstankar och var nära på att avsluta allting.. Tur att jag inte gjorde det.
Nu har jag överlevt den där ensamheten jag kände... Tack gode gud. Jag lever! Men... jag måste alltså arbeta med min arrogans och ignorans.. Jag får fan inte sätta mig i en sådan situation igen, någonsin igen... Fan tänk hur min mamma och pappa hade mått om jag tog livet av mig! Nu vet jag att jag inte är så jävla stark som jag inbillar mig själv till att vara.
Jag måste alltså arbeta med min arrogans. För att förklara min känsla så lägger jag upp en dikt jag skrev, som sammanfattar min känsla ganska bra och problemet i det hela. Jag vill gärna ha er input på vad jag kan göra för att undvika liknande situation i framtiden. Jag får fan inte äventyra med mitt liv sådär igen. Aldrig igen!
Bara en människa
Jag överlevde en natt med dig
Nu vet jag inte om jag vågar se dig mer
Du triggade en känslomässig reaktion i mig
Jag var nära att ta livet av mig
Jag kunde inte se det pg.a. min arrogans
Nu vet jag att jag kanske inte är så stark
Som jag tror jag är
Jag är trots allt bara människa...
Men du får mig att tro jag är mer
Och det finns inget farligare än det
Jag vet inte om jag klarar av dig
Jag bryr mig för mycket om dig
Jag glömmer bort mig i proceduren
Och sen får jag bära din last under mitt öga
Mitt öga som ser det mycket tydligare än dig
Jag vet att du är väldigt väldigt långt nere
Jag vet att du har förtryckt det för att skydda dig
Men jag kan inte låta bli att se det i dig
Och det förgjorde nästan mig
Jag är ju väldigt medveten av mig och så, så jag känner ju verkligen djupet av hans själ. Jag är en "empath" vet inte vad det heter på svenska.. Men det betyder i alla fall att jag kan känna andras energier.
Så när han stack så satt jag där med all jävla sorg som jag väckt i honom och fick verkligen känna allting på en och samma gång.. Först så var jag arrogant och högfärdig och vägrade se detta och skyllde ifrån mig på honom att det var hans fel att jag mådde som jag mådde. Gick och la mig men vaknade efter typ 2 timmar av världens panikångest.. Jag ringde till 112 för jag hade självmordstankar och var nära på att avsluta allting.. Tur att jag inte gjorde det.
Nu har jag överlevt den där ensamheten jag kände... Tack gode gud. Jag lever! Men... jag måste alltså arbeta med min arrogans och ignorans.. Jag får fan inte sätta mig i en sådan situation igen, någonsin igen... Fan tänk hur min mamma och pappa hade mått om jag tog livet av mig! Nu vet jag att jag inte är så jävla stark som jag inbillar mig själv till att vara.
Jag måste alltså arbeta med min arrogans. För att förklara min känsla så lägger jag upp en dikt jag skrev, som sammanfattar min känsla ganska bra och problemet i det hela. Jag vill gärna ha er input på vad jag kan göra för att undvika liknande situation i framtiden. Jag får fan inte äventyra med mitt liv sådär igen. Aldrig igen!
Bara en människa
Jag överlevde en natt med dig
Nu vet jag inte om jag vågar se dig mer
Du triggade en känslomässig reaktion i mig
Jag var nära att ta livet av mig
Jag kunde inte se det pg.a. min arrogans
Nu vet jag att jag kanske inte är så stark
Som jag tror jag är
Jag är trots allt bara människa...
Men du får mig att tro jag är mer
Och det finns inget farligare än det
Jag vet inte om jag klarar av dig
Jag bryr mig för mycket om dig
Jag glömmer bort mig i proceduren
Och sen får jag bära din last under mitt öga
Mitt öga som ser det mycket tydligare än dig
Jag vet att du är väldigt väldigt långt nere
Jag vet att du har förtryckt det för att skydda dig
Men jag kan inte låta bli att se det i dig
Och det förgjorde nästan mig
