Tendensen att säga siffra istället för tal?

Det hör inte till ovanligheterna att debatterande finansministrar säger till varandra "Siffran du uppger är felaktig" när det i själva verket rör sig om tal.

För er som är sena till sällskapet: ett tal består av flera siffror.

Vad är rationaliseringen bakom detta? Enda sättet det kan rimligen användas är ju siffrorna, alltså pluralform. Men då löper risken att det inte riktar sig mot det specifika budgetförslaget.

Åter till frågan: är det lingvistiskt och för den delen matematiskt korrekt att säga siffra (singular) när det är tal man syftar på?

Det ursprungligen korrekta är tal, precis som du säger. Däremot tror jag att betydelsen har kommit att ändrats något på senare tid. Språket är ju inte statiskt, så vi får nog leva med att ord får utökad eller förändrad betydelse.

"Siffra" hänvisar ofta till ett resultat dragen ut från en statistisk undersökning. "Siffran" hänvisar inte till siffrorna eller talet resultatet innehåller utan resultatet i sig.

Precis det jag vill utröna i tråden, för matematisk terminologi har sannerligen inte förändrats.


Jag visste inte att "siffran" kan symbolisera det. Du är nog lite förvirrad här. Jag skrev uttryckligen att det rörde sig om budgetar innehållandes siffror. Dessa menar då exempelvis finansministrarna är felaktiga.

De mellanstadieelever jag jobbar med lär sig precis skillnaden mellan siffror och tal. Och vilket nämnts i tråden så är tal uppbyggda av våra tio siffror.

Om man ska vara petig så är det väl distinktionen mellan positiva heltal och "siffra" som inte alltid upprätthålls i dagligt tal?

Det är väl väldigt få som skulle kalla tal som π eller 0,333333... för "en siffra".

Det är två helt olika frågor. Matematiskt är det naturligtvis inte korrekt att säga "siffra" om heltal större än nio.

När det gäller vanligt talspråk blir frågan lite meningslös. Du kan lika gärna fråga om det är korrekt att säga "tal" när man menar "räkneuppgift" vilket man ju ofta gör. I dagligt tal(!) använder man också gärna begrepp "nummer", "summa" och annat.

Varför är det meningslöst på grund av talspråk? När den dåvarande utbildningsministern Jan Björklund ville "framhålla siffran trehundratusen" blir det tragikomiskt.

Därför att man inte kan förvänta sig samma stringens i vanligt tal som i vetenskap.

Om någon säger "Säg ett tal mellan ett och tio!" så svarar man inte "Roten ur pi!" därför att man ju förstår att personen egentligen menade "heltal".

Fast ditt exempel visar på en möjlig förslappning, medan det jag tog upp är ett grundläggande missbruk, i värsta fall missförstånd.

Nja, det där stämmer egentligen inte. En siffra är ett tecken som representerar ett konstant tal (till skillnad från variabler där det tal som tecknet representerar varierar) och vanligtvis syftar man på våra tio siffror 0-9, men tex är pi lika mycket av en siffra som tecknet 3. I Babylon använde 60 siffror i sitt sexagecimala talsystem, inom hexadecimala talsystemet har vi siffrorna A,B,C,D,E,F och i Japanska så har vi tex siffran 万 för 10 000. Det heberiska alfabetet fungerar både som ett alfabet och som ett siffersystem, där varje tecken representerar ett unikt tal.

Skulle inte kalla detta siffra. Ord som hundra, eller tusen blir inte siffror bara för att man råkar skriva dem med ett enda tecken.

OnT så kan jag förstå att man vill skilja på tal och siffra av pedagogiska skäl i matematikundervisningen. Men siffra används tillräckligt ofta i betydelsen tal att jag tycker sådan användning är fullt godtagbar.

Vad du, eller jag, skulle kalla det för är irrelevant. Det som är relevant är att betydelsen av ordet siffra innebär att 万、千、兆、十 är lika mycket siffror som 一、二，三…

Ordet "Tusen" är ingen siffra därför att det inte är ett tecken. Om vi i svenska språket skulle definiera tecknet T = 1000 så skulle dock T vara en siffra.