Citat:
Bortsett från att jag inte kan lyssna på något (jag kan, men jag föredrar helt klart att ha en löpande kommunikation med mina klienter) så är det där mitt jobb. Vi har inget kontor på det sättet, men vi har en Slack.
Vad jag gör är att hjälpa människor med deras prylar. Även om jag installerar fyra routrar på en dag, så är varje router en ny utmaning. Eller ja, en ny situation i alla fall. Arbetet är rätt monotont, eller snarare att jag gör väldigt mycket samma sak flera gånger om dagen, men eftersom jag hela tiden rör mig från en klient till en annan så är det ändå alltid nytt.
Och ibland, ibland blixtrar det till och jag står inför ett problem som jag inte redan kan lösningen på och helt plötsligt så har jag ett mysterium att lösa, kul kul kul!
Och det fina är ju att även om det är ganska tråkigt att installera en Technoicolor V@C Extreme sju gånger i rad, så är det för det mesta givande arbete för händerna, och den rastlösa energin.
En annan fördel är att jag ser resultatet, och det nästan "på en gång". Ett problem med AD(H)D är ju att dopaminet inte fungerar som det ska. Jag får helt enkelt ingen känslomässig återkoppling om det tar för långt mellan handling och resultat. Men när jag väl får fart på skrivaren, så har jag resultatet där och då, och jag kan få känna mig nöjd och stolt. Samma sak när jag har löst ett för mig nytt problem, direkt inser hjärnan att det här var bra gjort av mig. Jag har fortfarande i stort sett omöjligt att surfa en längre stund på känslan av väl utfört arbete, men jag får i alla fall möjligheten.
Som bonus så är ju mina klienter glada när jag går därifrån. Alltid. Förutom dom få gånger som jag faktiskt har fuckat upp, givetvis. att göra
Vad jag gör är att hjälpa människor med deras prylar. Även om jag installerar fyra routrar på en dag, så är varje router en ny utmaning. Eller ja, en ny situation i alla fall. Arbetet är rätt monotont, eller snarare att jag gör väldigt mycket samma sak flera gånger om dagen, men eftersom jag hela tiden rör mig från en klient till en annan så är det ändå alltid nytt.
Och ibland, ibland blixtrar det till och jag står inför ett problem som jag inte redan kan lösningen på och helt plötsligt så har jag ett mysterium att lösa, kul kul kul!
Och det fina är ju att även om det är ganska tråkigt att installera en Technoicolor V@C Extreme sju gånger i rad, så är det för det mesta givande arbete för händerna, och den rastlösa energin.
En annan fördel är att jag ser resultatet, och det nästan "på en gång". Ett problem med AD(H)D är ju att dopaminet inte fungerar som det ska. Jag får helt enkelt ingen känslomässig återkoppling om det tar för långt mellan handling och resultat. Men när jag väl får fart på skrivaren, så har jag resultatet där och då, och jag kan få känna mig nöjd och stolt. Samma sak när jag har löst ett för mig nytt problem, direkt inser hjärnan att det här var bra gjort av mig. Jag har fortfarande i stort sett omöjligt att surfa en längre stund på känslan av väl utfört arbete, men jag får i alla fall möjligheten.
Som bonus så är ju mina klienter glada när jag går därifrån. Alltid. Förutom dom få gånger som jag faktiskt har fuckat upp, givetvis. att göra
Delad glädje är den bästa glädjen
