2005-10-28, 00:32
#1
Jag stod och väntade på flygbussen hem när jag träffade på en klasskompis. Hade inte pratat speciellt mkt med henne innan men nu så började vi prata lite och så. Vi började då diskutera livet och dess aspekter. Och ska jag vara ärlig har jag aldrig träffat en visare människa. Alltså hon presenterade resonemang om vad som var viktigt här i livet på ett sånt kärnfullt sätt. Att jag blev häpen. Hennes livsåskådning utgick från sin uppfostran av sufism-troende föräldrar. Samtidigt som hon under sitt tjugotvå år gamla liv hade försökt utvecklas som människa.
Hon menade på det att det viktiga är inte att man har en religion eller vad man tror på. Utan att man ständigt strävar efter att vara en god människa och att tänka på sig själv. Samt att aldrig döma andra och att ständigt sträva efter att utvecklas som människa. Och detta igenom att diskutera med andra människor. Samt att ständigt ompröva sina åsikter gentemot avvikande åsikter för att se om de fortfarande var så "rätt" som man trodde. Samt så skall man aldrig tro att man har nått bergets topp utan ständigt sträva efter att utvecklas och lära sig mer. Jag har aldrig träffat någon person som i så unga (är själv nitton) år som har kommit till en sådan insikt om livets kärna och även kunna uttrycka det på ett så bra sätt. Detta möte har fått mig att tänka efter själv och inse att det bästa sättet att sätta värde på livet är att försöka gå igenom det med öppna ögon och öppet sinne.
Ville bara dela med mig av denna upplevelse även om det är svårt att i ord beskriva det hela. Men det var solklart den mest givande och intressanta konversation jag hittills haft i mitt liv, utan tvekan. Vill också poängtera att detta samtal sträckte sig över runt två timmar och det jag skriver här är bara en liten del och mer en sammanfattning av samtalet.
Mina frågor till er är då: Har ni haft någon liknande upplevelse samt känner ni igen er i dessa värderingar?
Hon menade på det att det viktiga är inte att man har en religion eller vad man tror på. Utan att man ständigt strävar efter att vara en god människa och att tänka på sig själv. Samt att aldrig döma andra och att ständigt sträva efter att utvecklas som människa. Och detta igenom att diskutera med andra människor. Samt att ständigt ompröva sina åsikter gentemot avvikande åsikter för att se om de fortfarande var så "rätt" som man trodde. Samt så skall man aldrig tro att man har nått bergets topp utan ständigt sträva efter att utvecklas och lära sig mer. Jag har aldrig träffat någon person som i så unga (är själv nitton) år som har kommit till en sådan insikt om livets kärna och även kunna uttrycka det på ett så bra sätt. Detta möte har fått mig att tänka efter själv och inse att det bästa sättet att sätta värde på livet är att försöka gå igenom det med öppna ögon och öppet sinne.
Ville bara dela med mig av denna upplevelse även om det är svårt att i ord beskriva det hela. Men det var solklart den mest givande och intressanta konversation jag hittills haft i mitt liv, utan tvekan. Vill också poängtera att detta samtal sträckte sig över runt två timmar och det jag skriver här är bara en liten del och mer en sammanfattning av samtalet.
Mina frågor till er är då: Har ni haft någon liknande upplevelse samt känner ni igen er i dessa värderingar?
19 år är en bra ålder för en sådan insikt. Vet du vad du ska göra nu? Ut och res!! Men försök undvik backpackerfällan i sydostasien, det finns bättre sätt att se världen på.
