Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Det som idag kallas för kroatiska och bosniska är i princip det gamla serbokroatiska språket med små modifikationer som har etablerats efter Jugoslaviens upplösning, och som har drivits av rent identitetspolitiska skäl i de nyligen självständiga staterna. En utlänning som lär sig ett av dem, lär sig de andra också. Serbokroatiskan är starkt dominerad av former som ursprungligen bara var serbiska, men så är det alltså fortfarande med de språk som kallas kroatiska och bosniska. Det finns, och framför allt fanns, dialekter i Kroatien som verkligen är specifikt kroatiska och som skiljer sig ordentligt från serbiskan, men dem har man i det självständiga Kroatien valt att inte återuppliva i skriftspråket - helt enkelt för att alldeles för få kroater kan dem.
Vad kunnig du är! Mycket intressant!
Det verkar finnas mycket heta känslor, särskilt från kroaternas sida, om man får döma av min väns kommentarer.
Det känns som att man bör vara ytterst känslig i hur man kommenterar sånt här.
Jag var mest "akademiskt" intresserad och tänkte inte på vad för känslor och erfarenheter hon haft (rätt dramatiska, tydligen).
Tyckte mest att det var häftigt med ett gemensamt språk för olika folkgrupper, och att det var tragiskt att landet behövde splittras, när man tidigare kunnat leva tillsammans med giftemål osv mellan grupperna. Från hennes perspektiv så ville hon absolut inte ha något gemensamt språk, särskilt inte med serberna....
Hamilkar, vilket av de slaviska språken är mest "centralt" i språkgruppen - det som är lättast för alla slaver att kunna förstå...?
Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
knäsättande av en makedonsk standard som officiellt språk i den jugoslaviska delrepubliken Makedonien 1945 handlade mest om att undvika bulgariska anspråk på området.
Precis samma sak hände med moldaviskan gentemot rumänskan, vad jag förstår. Det stackars moldaviska språket skildes från rumänskan när området hamnade under Sovjetunionen. De började mer eller mindre medvetet att försöka distansera språket och etablera moldaverna som en unik folkgrupp, separat från Rumänien. Hur det verkligen ligger till vet jag inte - men språken är i alla fall mycket lika.
Vet inte om de började skriva med kyrilliska bokstäver i samband med att området blev sovjetiskt, eller om det redan skedde. Men på senare år har Moldavien i alla fall börjat använda latinska bokstäver, nu för att bli mer rumänska och kanske för att distansera sig till Ryssland.
Men många skyltar finns kvar med kyrilliska och många föredrar det fortfarande, och dessutom används ryska fortfarande en hel del. Språkpolitik såpa!
En lingvistisk intresserad ryss gjorde även samma kommentar till mig, om norska och svenska - när jag försökte försvara det ukrainska språket, som han ansåg vara "konstruerat av sovjetisk språkpolitik" - egentligen är det en rysk bonddialekt, enligt honom. Att Sovjetunionen var schizofren när det gäller språk vet jag i alla fall!
Jag kontrade med att det inte skulle falla mig in att göra såna kommentarer om tex norskan, trots att det är rätt likt svenska och gemensam historia finns.
Det ansåg han var resultat av politiskt korrekt påverkan och inte en giltig lingvistisk kommentar. Han menade att det nästan var säkert att norskan medvetet distanserats från svenskan som en politisk markering. Intressant resonemang och ingen aning hur pass mycket det stämmer.