En katastrofall människas möjligheter

säg att en tjej i 30 års åldern har fått för många riktigt stora och jobbiga motgångar, samtidigt som föräldrarna inte lärt henne ett skit om hur man ska handskas med livet under uppväxten. När den här tjejen tänker tillbaka på sitt liv kommer hon bara ihåg att hon ätit sina måltider, aldrig har en vuxen lärt henne en enda minsta grej om livet.

Hon växer upp o på egen hand skaffar sig föreställningar om att allt är möjligt, att man kan göra skillnad och att livet visst kan bli rättvist. Först när hon strax innan hon fyller 30 får vara med om några tunga trauman efter varandra inom loppet av 2 år, först då kommer hon till insikt att allt inte är möjligt, och att man knappt kan göra skillnad o att livet är hur orättvist som helst o ger de svagaste och godaste människorna hårdare slag än alla andra.

Kan en sån tjej från 30 års åldern bestämma sig för att bli nån enorm viktig o känd o lyckas med de? Hur ser chanserna ut enligt er?

tänk på de här punkterna också:

1. hon är förbannad över sina unga år som kvinna som är borta för gott vilket tynger henne oerhört mycket o tar mycket energi

2. hon saknar all form av stöd o det som hon måste kämpa för att få efter 5 år kan en konkurrent till henne få över en natt pga bra kontakter, rikedom, mäktiga föräldrar som kan fixa det mesta, bra utseende osv

3. den här punkten kan va på båda gott o ont, efter alla motgångar bär hon på så mycket hat o frustrationer som kan mättas me världens mäktigaste jordbävningar. Frustrationerna o hatet tynger henne enormt, men kan lika gärna användas för att göra revansch på det orättvisa livet som hon är så förbannad på?

Vilka tankar tänker ni? är intresserad av varenda liten som stor tanke ni kommer på, utveckla gärna de ni tänker. Va hellre pessimistiska, men realistiska än optimistiska o orealistiska.

hoppas att ni lägger ner lite tid på den här tråden som betyder oerhört mycket för mig.

Vet inte riktigt hur detta är en tråd för filosofiforumet då det låter lite som psykologi och inte åskådningar som rör filosofins område.

Om jag vore den här kvinnan skulle jag försöka komma ur en spiral av negativt tänkande och försöka bygga upp någonting positivt att leva för ändå. Men då måste man ju vara öppen för att släppa in ljus om man upplever ett mörker. Ljuset kan vara en karriär, en utbytelsefull vänskap eller romantisk relation. Hur som helst finns det någonting att hämta för alla i livet och fastän det verkar jobbigt för stunden i en människas liv kan allting ordna sig inom en viss tid. Sen att man inte har utbildningen att bli raketforskare betyder väl inte så mycket i sig, de flesta finner mening ändå. Men med dom prestationskraven kommer man aldrig finna en trivsam tillvaro byggt på kärlek gentemot sig själv.

Mvh

Byt ut hon mot han och du har mig. Framtiden ser så nattsvart ut att jag inte längre skänker den några tankar och det flyter på. Vad som sker härnäst kan ingen förutsäga, men med all den erfarenheten man har av elände gör att man är bättre utrustad för att handskas med den när den väl dyker upp. Så visst finns det ljus i mörkret såväl som det finns mörker i ljuset. Vad vill du och vad är realistiskt? Fundera på det.