Jag har känt länge att det börjar närma sig en ny resa till det obeskrivliga. I flera dagar har jag försökt pricka in mitt mindset med väder, omgivning och allt för att min resa ska bli så lyckad som möjligt. Idag kände jag att det inte var optimalt men jag orkade inte längre sträva efter perfektion för det var något i mig som skrek åt mig att det är dags för att köra.
Jag städar bort det värsta ur mitt rum så att det inte är kaos. Fyller upp en 10 liters hink med vatten, ställer den på datorbordet och kastar ner en färdigskuren 2 liters cola flaska. Tar fram mitt changa, doserar upp 0.12g (ca 40mg DMT) och kastar ner det i min 14's långhylsa som jag vanligtvis har för att röka gräs med. Sätter mig en kort stund på min säng och sluter ögonen för att fundera på mitt syfte. Jag börjar känna lite tvek för jag hittar inget syfte och ingen anledning till att verkligen göra det här. Men så slår det mig att det är precis det jag är ute efter idag. Att inte ha något syfte och bara kasta mig in i resan med ett öppet sinne för att se vad jag kan få med mig.
Öppnar ögonen och ställer mig upp. Känner mig för första gången väldigt lugn trots att jag kommer att uppleva bland det mest intensiva en människa kan uppleva. Hjärtat slår normalt, jag är inte ett dugg nervös och min kroppstemperatur är helt normal.
Sparkar igång tändaren och släpar lågan över changat, bara så att det börjar glöda. Drar upp flaskan långsamt och till min besvikelse så hinner inte allt brinna upp helt men jag tröstar mig med att det alltid är sjukt intensivt och att jag mest troligt inte kommer bli besviken. Denna gång gjorde jag nog rätt när jag tände changat för denna resa blev lite mer än sjukt intensiv.
Jag sätter mig på sängen och andas ut röken och inom två sekunder så känner jag hur kroppen börjar domnar bort som vanligt. Jag tänker "Heeeeere it cooomes
".
Rummet börjar förvandlas, väggarna börjar gunga eller andas och färgerna i rummet förstärks till en nivå som nästan bländar mig. Jag hör hur och känner att det börjar pipa i mitt huvud och jag tänker "Är det verkligen sant? Är det breakthrough dags?". Jag försöker fästa min blick på min Pink Floyd flagga trots att hela min omgivning förändras. För varje sekund jag stirrar på samma punkt så flyter mitt synfält ihop mer och mer.
Min verklighetsuppfattning har nu lösts upp. Min kropp, mitt rum och vår planet finns inte längre. Jag känner en otrolig kärlek och närvaro av något levande. Allt jag är eller ser är mönster och färger som går i väldigt snabb hastighet. Kan inte riktigt greppa vad som händer för det enda jag tänker och känner är att jag är vansinnigt lyckligt lottad över det jag upplever. Flera främmande varelser sträcker sig emot mig ur alla färger och mönster och de har enorma leenden. Jag hör och känner deras skratt i mig. Tillslut kan jag inte hålla mig så jag börjar skratta högt, förmodligen i verkligheten för det bryter min fokus så jag öppnar mina ögon.
Jag är tillbaks i mitt rum men mitt rum är inte som det brukar vara. Färgerna bländar mig med dess intensitet och de väggar som vanligtvis är tom är nu fylld av mönster. Naturens ljud flyter in genom fönstret i fraktaler och ett okänt språk börjar flyta omkring i mitt rum. Än en gång börjar jag skratta eller säga något vilket bryter min fokus för min röst låter ledsen och glad på samma gång. Jag funderar snabbt varför jag alltid får dubbla signaler av min egna röst när jag trippar på DMT men jag kommer inte fram till något för jag blir avbruten av ännu en explosiv våg av extrem lycka samtidigt som allt i mitt synfält börjar röra på sig igen. En poster på min vägg åker bort från mig och kommer sedan mot mig flera gånger och det svarta på min Pink Floyd flagga får konturer av ansikten eller huvuden.
Här pendlar jag känslomässigt mellan total lycka och total sorg. När jag blir lycklig så glittrar mitt rum av ljusa färger och allt ser väldigt positivt och inbjudande ut. När jag blir ledsen så ser allt mörkt och dystert ut. Jag inser att min trip har påverkats av gårdagens extremt lilla holk, det är endast av det som jag brukar bli såhär djupgående i två humörsinställningar. Men till skillnad från förut så vill jag inte att det ska ta slut och jag vill inte undvika det som känns negativt. Jag hinner tänka på tid och för första gånge någonsin så känner jag att min trip är en evighet. Samtidigt som jag innerst inne vet att jag kommer vara relativt normal inom några minuter så känns det som att trippen pågått i flera oändligheter och att jag har flera oändligheter kvar att uppleva. Denna gång tar jag in allt positivt och negativt för jag lärde mig under min senaste svamptripp att det är idiotiskt att fly från saker som inte känns bra. Istället för att fly så intalar jag mig själv att det kommer att gå över och jag kommer att känna lycka igen vilket gör att det negativa inte riktigt påverkar mig mer än att det kan ge mig insikter eller förståelse för något nytt. När jag funderat klart på detta så fylls jag av mental styrka och jag känner mig än en gång starkare än någonsin.
Jag startar låten Hallucinogen - L.S.D (In dub LIVE) som jag förberedde innan trippen och så försöker jag filosofera ett tag men avbryter det snabbt. Är för disorienterad för att tänka klart så jag ställer mig upp och dansar ett tag till låten istället. För varje sekund jag gör detta så fylls jag av en ny sorts värme och lycka. När låten är slut så tänker jag att det är dags för att kolla vad naturen har att säga.
Jag går ut och hoppar på min cykel och trampar iväg. Är fortfarande ordentligt disorienterad men knivskarpt fokuserad på samma gång. Jag skrattar till för mig själv för mina tankar hamnar på vad jag upplevde under peaken och det återskapar den överväldigande lyckan för en millisekund, detta hände ett tiotal gånger efter peaken. Allt känns sjukt, absurt och väldigt overkligt men jag är oerhört tacksam och jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Min kropp känns lätt som en fjäder och min knopp känns befriad.
När jag kommer tillbaks till mitt rum så har det av någon anledning invaderats av 6-8 flugor som har någon sorts parningsdans. De flyger runt i cirklar tills någon av dem gör en attack mot den andra. Antingen fastnar de i varandra en kort stund eller så flyger de parallelt med varandra i dubbel hastighet. Jag orkar inte döda dem för jag känner att sånt beteende är onödigt men vet inte hur jag annars ska få ut dem ur mitt rum så jag slår mig bara ner på min säng och kollar på deras luftburna dans. Ligger och funderar ett tag på vad detta kan betyda. Varför blir mitt rum invaderat av flugor? Är det doften av Changat eller något annat logiskt eller ska jag lära mig något av detta. Sätter mig i datorstolen istället och kollar ut ur fönstret. Helt plötsligt så känner jag något på mitt ben och där kryper det en liten spindel. Då slår det mig och allt blir självklart eftersom att jag är eller har varit en araknofob. Changat vill att jag ska sluta bry mig så mycket om insekter. Jag låter den lilla spindeln krypa upp på min hand och den springer på samma ställe som en okänd svart prick förflyttade sig på när jag hade min första jobbiga trip. Den trippen som jag misstänker skapade min känsla av obehag för insekter ((FB) 150ug Special + CB - Ondska och helig meditation). Jag släpper lugnt ut den utomhus vilket är något jag haft väldigt svårt för i över två år.
Trippen är nu över helt men jag är fullproppad av tankar och känner mig väldigt utmattad mentalt. Nu påbörjar jag nästa fas, reflekterandet.
Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha det underbart. <3
Jag städar bort det värsta ur mitt rum så att det inte är kaos. Fyller upp en 10 liters hink med vatten, ställer den på datorbordet och kastar ner en färdigskuren 2 liters cola flaska. Tar fram mitt changa, doserar upp 0.12g (ca 40mg DMT) och kastar ner det i min 14's långhylsa som jag vanligtvis har för att röka gräs med. Sätter mig en kort stund på min säng och sluter ögonen för att fundera på mitt syfte. Jag börjar känna lite tvek för jag hittar inget syfte och ingen anledning till att verkligen göra det här. Men så slår det mig att det är precis det jag är ute efter idag. Att inte ha något syfte och bara kasta mig in i resan med ett öppet sinne för att se vad jag kan få med mig.
Öppnar ögonen och ställer mig upp. Känner mig för första gången väldigt lugn trots att jag kommer att uppleva bland det mest intensiva en människa kan uppleva. Hjärtat slår normalt, jag är inte ett dugg nervös och min kroppstemperatur är helt normal.
Sparkar igång tändaren och släpar lågan över changat, bara så att det börjar glöda. Drar upp flaskan långsamt och till min besvikelse så hinner inte allt brinna upp helt men jag tröstar mig med att det alltid är sjukt intensivt och att jag mest troligt inte kommer bli besviken. Denna gång gjorde jag nog rätt när jag tände changat för denna resa blev lite mer än sjukt intensiv.
Jag sätter mig på sängen och andas ut röken och inom två sekunder så känner jag hur kroppen börjar domnar bort som vanligt. Jag tänker "Heeeeere it cooomes
".Rummet börjar förvandlas, väggarna börjar gunga eller andas och färgerna i rummet förstärks till en nivå som nästan bländar mig. Jag hör hur och känner att det börjar pipa i mitt huvud och jag tänker "Är det verkligen sant? Är det breakthrough dags?". Jag försöker fästa min blick på min Pink Floyd flagga trots att hela min omgivning förändras. För varje sekund jag stirrar på samma punkt så flyter mitt synfält ihop mer och mer.
Min verklighetsuppfattning har nu lösts upp. Min kropp, mitt rum och vår planet finns inte längre. Jag känner en otrolig kärlek och närvaro av något levande. Allt jag är eller ser är mönster och färger som går i väldigt snabb hastighet. Kan inte riktigt greppa vad som händer för det enda jag tänker och känner är att jag är vansinnigt lyckligt lottad över det jag upplever. Flera främmande varelser sträcker sig emot mig ur alla färger och mönster och de har enorma leenden. Jag hör och känner deras skratt i mig. Tillslut kan jag inte hålla mig så jag börjar skratta högt, förmodligen i verkligheten för det bryter min fokus så jag öppnar mina ögon.
Jag är tillbaks i mitt rum men mitt rum är inte som det brukar vara. Färgerna bländar mig med dess intensitet och de väggar som vanligtvis är tom är nu fylld av mönster. Naturens ljud flyter in genom fönstret i fraktaler och ett okänt språk börjar flyta omkring i mitt rum. Än en gång börjar jag skratta eller säga något vilket bryter min fokus för min röst låter ledsen och glad på samma gång. Jag funderar snabbt varför jag alltid får dubbla signaler av min egna röst när jag trippar på DMT men jag kommer inte fram till något för jag blir avbruten av ännu en explosiv våg av extrem lycka samtidigt som allt i mitt synfält börjar röra på sig igen. En poster på min vägg åker bort från mig och kommer sedan mot mig flera gånger och det svarta på min Pink Floyd flagga får konturer av ansikten eller huvuden.
Här pendlar jag känslomässigt mellan total lycka och total sorg. När jag blir lycklig så glittrar mitt rum av ljusa färger och allt ser väldigt positivt och inbjudande ut. När jag blir ledsen så ser allt mörkt och dystert ut. Jag inser att min trip har påverkats av gårdagens extremt lilla holk, det är endast av det som jag brukar bli såhär djupgående i två humörsinställningar. Men till skillnad från förut så vill jag inte att det ska ta slut och jag vill inte undvika det som känns negativt. Jag hinner tänka på tid och för första gånge någonsin så känner jag att min trip är en evighet. Samtidigt som jag innerst inne vet att jag kommer vara relativt normal inom några minuter så känns det som att trippen pågått i flera oändligheter och att jag har flera oändligheter kvar att uppleva. Denna gång tar jag in allt positivt och negativt för jag lärde mig under min senaste svamptripp att det är idiotiskt att fly från saker som inte känns bra. Istället för att fly så intalar jag mig själv att det kommer att gå över och jag kommer att känna lycka igen vilket gör att det negativa inte riktigt påverkar mig mer än att det kan ge mig insikter eller förståelse för något nytt. När jag funderat klart på detta så fylls jag av mental styrka och jag känner mig än en gång starkare än någonsin.
Jag startar låten Hallucinogen - L.S.D (In dub LIVE) som jag förberedde innan trippen och så försöker jag filosofera ett tag men avbryter det snabbt. Är för disorienterad för att tänka klart så jag ställer mig upp och dansar ett tag till låten istället. För varje sekund jag gör detta så fylls jag av en ny sorts värme och lycka. När låten är slut så tänker jag att det är dags för att kolla vad naturen har att säga.
Jag går ut och hoppar på min cykel och trampar iväg. Är fortfarande ordentligt disorienterad men knivskarpt fokuserad på samma gång. Jag skrattar till för mig själv för mina tankar hamnar på vad jag upplevde under peaken och det återskapar den överväldigande lyckan för en millisekund, detta hände ett tiotal gånger efter peaken. Allt känns sjukt, absurt och väldigt overkligt men jag är oerhört tacksam och jag känner mig väldigt lugn och harmonisk. Min kropp känns lätt som en fjäder och min knopp känns befriad.
När jag kommer tillbaks till mitt rum så har det av någon anledning invaderats av 6-8 flugor som har någon sorts parningsdans. De flyger runt i cirklar tills någon av dem gör en attack mot den andra. Antingen fastnar de i varandra en kort stund eller så flyger de parallelt med varandra i dubbel hastighet. Jag orkar inte döda dem för jag känner att sånt beteende är onödigt men vet inte hur jag annars ska få ut dem ur mitt rum så jag slår mig bara ner på min säng och kollar på deras luftburna dans. Ligger och funderar ett tag på vad detta kan betyda. Varför blir mitt rum invaderat av flugor? Är det doften av Changat eller något annat logiskt eller ska jag lära mig något av detta. Sätter mig i datorstolen istället och kollar ut ur fönstret. Helt plötsligt så känner jag något på mitt ben och där kryper det en liten spindel. Då slår det mig och allt blir självklart eftersom att jag är eller har varit en araknofob. Changat vill att jag ska sluta bry mig så mycket om insekter. Jag låter den lilla spindeln krypa upp på min hand och den springer på samma ställe som en okänd svart prick förflyttade sig på när jag hade min första jobbiga trip. Den trippen som jag misstänker skapade min känsla av obehag för insekter ((FB) 150ug Special + CB - Ondska och helig meditation). Jag släpper lugnt ut den utomhus vilket är något jag haft väldigt svårt för i över två år.
Trippen är nu över helt men jag är fullproppad av tankar och känner mig väldigt utmattad mentalt. Nu påbörjar jag nästa fas, reflekterandet.
Tack för att ni tog er tid att läsa. Ha det underbart. <3
__________________
Senast redigerad av bongloard 2015-09-16 kl. 18:29.
Senast redigerad av bongloard 2015-09-16 kl. 18:29.
