Hur har språken utvecklats under lång historisk tid?

Har språk utvecklat nya koncept över tid, t.ex. substativiserade verb, över årtusendena? Vilka viktigare genombrott har gjorts och när? Latinets grammatik verkar ganska fullständig, hur uppstod den, var det en grupp män som möttes och utredde hur ett språk bör vara och skapade latinet utifrån det, eller var det en spontan utveckling?

Till 99,9% eller så är det en spontan utveckling.

Ungefär så här skulle olika grammatiska kategorier kunna utvecklas:

1) Vi har olika ord som kan utrycka t.ex. belägenhet. Antag att vi i ett fiktivt språk har ett ord polog, som betyder "hus", och ett ord niek some betyder "insida" eller "innandöme". Polog niek skulle du kunna utrycka belägenhet i ett hus (husets inside ≈ inuti huset ≈ i huset).

2) Efterhand "förkortas" ordet niek i daglig tal till ni. Den ursprungliga betydelsen "insida" har kanske gått förlorad, och ni är ett småord (postposition) som används för att bestämma substantivet polog.

3) Efterhand skulle ni kunna börja uppfattas som en ändelse till polog, snarare än som ett självständigt ord: pologni. Vi har en början till ett kasussystem. Här har alltså -ni blivit en kasusändelse som uttrycker belägenhet (och motsvarar prepositioner som "i" i svenskan).

4) Eftersom -ni slutar på en främre vokal, och "o" är en bakre vokal, skulle det kunna hända att ändelsen påverkar vokalerna i ordstammen, och drar dem "framåt": pölögni. Nu har vi ett simpelt böjningsparadigm: polog "hus" pölögni "i huset".

5) När vokalerna i ordstammen ändras, blir inte själva ändelsen lika viktig. Den kanske tenderar att falla bort: polog "hus" pölög "i huset".

Ja. Xheqnhouz ger exempel på s.k. grammatikalisering ("grammaticalization") och jag föreslår att du letar vidare på nätet efter det begreppet.

Språkforskare har en rätt klar uppfattning om förändringarna från t.ex. latinet till rumänskan eller från sanskrit till hindi, men all världens tillgängliga språkdata sträcker sig bara några årtusenden tillbaka och omfattar bara ett fåtal språk.

Därutöver kan man med den s.k. "komparativa metoden" göra kvalificerade gissningar med hjälp av både gamla och nutida pusselbitar. Under 1800-talet var det t.ex. mycket populärt att leta efter regelbundna förändringar i de indoeuropeiska språken, och då utgick man från både levande språk och gamla texter.

(Utifrån den komparativa metoden lyckades forskare förutsäga att det indoeuropiska urspråket måste ha haft ett antal konsonantljud som hade hunnit försvinna innan språken började nedtecknas i skrift -- den s.k. laryngalteorin. Några årtionden senare hittade man gamla inskrifter på språket hettitiska, och där fanns mycket riktigt en av dessa försvunna konsonanter kvar!)

Det är omöjligt att säga eftersom talat språk inte efterlämnar några arkeologiska spår. Skrift har bara funnits i c:a 6 000 år, och bara en bråkdel av världens språk har en långvarig skrifttradition. Alltså är minst 97% av Homo Sapiens' språkhistoria (om man utgår från siffran 200 000 år) för alltid försvunnen.

Dessutom förändrar sig språk inte på sätt som kan jämföras med 'milstolpar' eller 'genombrott' och det finns inget som säger att språk X förändras på samma sätt som språk Y förändrades på för 500 år sedan. Vissa förändringar kan i efterhand ses som mer övergripande än andra (t.ex. "den stora vokaldansen"), men det är språkforskarna som avgränsar och namnger vissa förändringar på detta sätt; talarna själva var inte medvetna om det.

Enligt vilken måttstock är latinets grammatik "fullständig", och vilka kriterier ska användas om man vill placera andra språk på samma skala? Jag tror att de latinkunniga själva har haft ett par fingrar med i spelet

Det som senare blev latin var ett i mängden av de italiska språk som talades i det nutida Italien. Det fanns inget råd eller kommitté som skapade latinet, men under århundradena har det såklart funnits uppfattningar om vad som har varit riktigt och felaktigt latin. (Idag finns det flera språkakademier runt om i världen, otaliga böcker om språkriktighet o.s.v.)