Tino sägger mycket som är ekonomiskt korrekt och sanningsaktigt, all heder åt honom, men jag undrar ibland om han inte svartmålar bilden.
Exempelvis nämner han ofta att BNP/capita sjunker pga flyktingar. Men frågan för oss som är svenskar (dvs vi som är svenska medborgare) är väl huruvida VÅR Bnp/capita ökar eller inte. Huruvida vår levnadsstandard förbättras eller inte. Om vi tog in 100 000 slavar (som exempel) som inte får äga något så skulle kanske landet BNP/capita minska men sålänge slavarna gör allt jobb så gör det ju inte våra liv sämre.
En invändning han då har är att invandrare kostar i välfärd. Det stämmer, men man lägger ju inte 100% av lönen i skatt oavsett. Så länge som skatten man betalar motsvarar välfärdssamhällets kostnader.
Höginkomstare är inte nödvändigtvis "bättre för samhället", även om de själva tycker det.
De som tjänar mindre är inte nödvändigtvis "sämre" för samhället heller. Återigen samma exempel, om vi tar in 100 000 personer som pressar ner lönerna till 10 kr i timmen i vissa brancher sker en transferering av pengar, eftersom andra människor kommer tjäna mer. Om du kan betala någon 50 kr om dagen för att laga din mat så du slipper, så får du mer tid till annat -- kanske att arbeta.
Jag har sett och läst väldigt mycket av Tino senaste månaden, kan sägas.
BNP/Capita argumentet känns svagt av en annan anledning. Också eftersom behovet av välfärd faktiskt är ändligt. Det krävs inte att 100% av befolkningen betalar 100% av sin lön i skatt. En sjuk person behöver nämligen bara vård tills denne blir frisk. Att betala mer till välfärden gör inte
nödvändigtvis samhället bättre.
Det gör att frågan om kostnaden för flyktinginvandring på längre sikt blir osäker. De invandringspositiva talar om en ökning av BNP som något positivt. Tino talar om en sänkning av BNP/capita som den negativa faktorn. Men jag är osäker på huruvida en marginell sänkning av BNP/capita ska ses som en "katastrof".
De fattiga i USA gör ju inte de rika i USA mindre rika som exempel. Samma sak gäller även i välfärdssamhällen. USA har faktiskt rätt så stora välfärdskostnader också. Enligt denna lista spenderar Sverige 51% av BNP på offentliga utgifter medan USA spenderar 42%.
https://en.wikipedia.org/wiki/Government_spending
Däremot skapar flyktinginvandringen stora sociala problem och att ha väldigt stora inflöden under kort tid skapar förstås en massa andra flaskhalsar vilket påverkar befolkningen negativt.
De första generationens flyktingar som är äldre och låg utbildning har också mycket svårt att hitta sysselsättning eftersom de aldrig kommer lära sig språket bra. Mycket av dessa problemen är dock engångskostnader. Det
behöver inte innebära att deras barn också blir en belastning, och en del av kostnaderna vägs ju faktiskt upp mot de som kommer till Sverige och KAN jobba ganska omgående.
En tredje invändning mot Tinos argument är att han inte tar svarta löner med i beräkningen. Den svarta sektorn i invandrartäta städer som Malmö är väldigt stora. Det har förstås kriminella problem med sig men ett land med stor svart sektor kan ändå vara välmående i praktiken även om det inte är det i statistiken. Att invandrare ägnar sig åt svartarbete beror delvis på att de har svårt driva lagliga verksamheter pga det är svårt med bokföring och delvis för att de som är fattiga inte har så mycket val än att handla det billigaste. Har man en marginal varje månad på 1000-2000 kr utöver räkningar frågar man inte den lokale handlaren efter kvitto på hans skumt billiga cigaretter.
Tar man en tur i Malmös "fattiga" områden ser man fler Mercedesar och dyrare Audis än i många mellanstora städer som är rikare på pappret. Just saying, pengar finns.
En fjärde invändning mot Tino är hans kritik av subventionerade jobb. Ur ett ekonomiskt perspektiv är ett subventionerat jobb inte nödvändigtvis sämre än ett icke-subventionerat. Ett subventionerat jobb är att jämföra med ett låginkomstjobb som har inkomsttransferering. Det viktiga är inte vem som betalar lönen utan arbetets produktionsvärde.